Dag 36/39 Sällskapsdagen

Fick sällskap på min resa till Umeå. Hellan följer med. Vi åkte i god tid. redan i Arnäs var jag kissnödig, men vi tog oss fram till Umeå. Hittade parkering. Checkade in. Besökte den efterlängtade toaletten. Massor med sköööööönt. Puh.

Efter uppackning så gjorde vi ett kort besök på Oasen. Kära hustrun godkände de senaste alstren och gav klartecken till färdigställande. Efter lunchtajm var det dags att inviga Helen i glasfusingens ädla konst. Fast hon är lite försiktig, men kommer med mycket kreativa förslag. Eftermiddagen fylldes av ett antal nya alster samt färdigställande av förra veckans projekt.

Stax innan jag åkte fick jag uppdrag från en muckad medbroder att komplettera kontaktlistan för gubbgänget på Björken. Naturligvis var jag utan färg i färgpatronen så utskrifterna, på mallen med foton som han skickat, blev lite taskiga. La filen på en sticka så att jag skulle kunna printa ut den på Oasen. Tanken var ju god. Men som vanligt slog mitt magnetfält till, så att Oasens dator kontrade med att tappa sitt operativsystem. Lyckades ändå identifiera de fotade och fick in kontaktuppgifter på ytterliggare sju stycken. Fortsätter jakten i morgon.

Efter middagen tog vi en rask promenad. Lite småkyligt, men vi fick i alla fall frisk luft. Hellan har nu mysat ned sig i soffan o slappar välförtjänt.

Tarmen har skött sig hyfsat idag. Blåsan erfordrar i vanlig ordning tömning minst en ggr per timme.

I morgon närmar det sig slutspurten. Behandling 12:45. Därefter är det utskrivningsprovtagning, på nya onkologmottagningen. Vi var förbi och kollade upp var jag ska infinna mig för tappas på lite blod i morgon.

Nu vill Hellan ha en kopp kaffe så då får vi bege oss ner till foajen. Tur att hon har kaffepengarna kvar. Idag när vi i blåsvädret knallade till behandlingen så ropade en människa, som vi förövrigt just räddat från att bli övercyklad: "Nu tappar ni pengarna". Hoppsan Helens finbyxor hade så grunda fickor att sedlarna klev upp ur fickan. I ögonvrån skymtade jag åtminstone tre sedlar som stack iväg. Första hundralappen hann jag i fatt efter en 15m rusch. Precis när jag satte foten på den kom nästa hundring passerande rakt in i ett tätt buskage som dessutom var lokaliserat kloss mot väggen på Lasarettsbyggnaden. Dök med dödsförakt in i rishögen och plöjde efter väggen. Napp igen. Precis när jag hämtat andan kom en 50 lapp farande. Den passerande ännu längre in i buskaget. Precis när den skulle nypas, så stack den iväg ännu längre in under buskaget. Vid det laget hade jag fått greppet om pengarna som flyger sin kos och förvandlade mig till en buschman som kunde rädda 50 lappen.

Hustrun tackade och började på fundera på hur mycket som egentligen hade flugit iväg. Drygt en hundring saknads. Men efter en stunds febrilt letande så visade det sig att de hade blåst ned i en av de andra byxfickorna!! Jag tror att jag blev fintad där. Summan av kardemunnan blev att vi nog hittade alla de förflugna pengarna och den ropande människan blev inte heller övercyklad. Alla nöjda o glada. Så spännande kan det alltså vara att förflytta sig 200 m utomhus i den farliga blås- och cylkelstaden.