Mera gjort - utan måsten

Just nu grunnar jag på hur jag framgent ska kunna behålla den harmoni som jag känner för tillfället. Eftersom jag levt med mig själv ganska många år, så vet jag att det inte behövs mycket för att harmonin ska förändras till ett kaosliknande tillstånd.

Av den anledningen försöker jag just nu njuta av varje stund när harmonin infinner sig. Sen ska jag försöka memorera den känslan så att den går att ta fram när disharmonin tar över. Grunnar på att sinnesstämningen just nu beror på att jag under ett flertal veckor levt i en rätt så kravlös tillvaro utan en massa måsten och där många olika faktorer givit nya värderingar. Jag faschineras över att jag trots att jag vet att det finns en massa måsten, ändå kan ta dagen med sån ro. Det underbara vädret är förståss ytterliggare en bidragande orsak till det hela.

Alltså det finns ju en massa saker som i vanliga fall skulle klassas som måsten. Vita blixten har inga sommardäck. Den är dessutom i stort behov av en ordentlig underredstvätt och underredsbehandling, samt översyn av bromsar och behöver byta en yttre drivknutsdamask samt få en ny spolarmotor.

Därtill kommer tvättning av vissa delar av huset med tillhörande bättringsmålning. Vindskivorna med 8 m nockhöjd är definitivt något som borde åtgärdas. Gräsmattan har börjat växa. Buskarna behöver en tillklippning. Den blå bilen borde avfettas och vaxas. Garagestädningen. Uppriktningen av friggeboden så att dörren går att öppna.

Träningen som är nödvändig för min rehab får inte försakas. En massa människor som jag borde träffa, m.m,m.m, dvs det...är några saker som egentligen är måsten.

Efter att ha sovit bra med bara två uppstigningar och en massa drömmande så vaknade 9,5 timmar efter nedläggning. Borde ha inneburit panik och att jag inte skulle hinna ens med något enda måste idag.

Började med en god frukost. Uppmärksammade ett ovanligt ljud ute på gatan. Vad skådar mitt bättre öga? jo, en stor traktorgrävare som grävde upp den asfalt som lades dit i oktober. Kanske nån som ville ha ny asfalt, tänkte jag. Vid närmare eftertanke så uppstod det, på traktorgrävarens nuvarande plats, två större hål i gatan för några veckor sedan. Undrar hur man gör när man gräver bort ett hål? Hur gör ni när ni ska skära bort hålet i osten?

Kikade ett moment på grävaren när jag hämtade tidningen. Imponerande hur de kan gräva runt brunnarna genom att vrida skopan. Skulle vara kul att ha en sån traktorgrävare och gräva runda gropar, tänkte jag. Insåg att jag inte skulle få nåt erbjudande om att prova att köra grävaren, så jag tog tidningen och gick in och avnjöt min goda näringsriktiga frukost.

Vädret var varm och skönt om än med något hotande regn. Tänkte jag skulle prova att stryka på vägen som jag diskade igår. Ser man på hittade både fungerande färg o pensel. Lagom stor yta att pensla och inte så mycket klivande heller. Precis när jag var klar hörde jag sopbilen en komma. Anade ett problem då gatan utanför oss numera bestod av ett stort hål och en traktorgrävare. Gjorde dagens goda gärning. Tog min och grannens tunnor och satte upp dem på andra sidan gatan, så att sophämtaren inte skulle behöva köra genom vägarbetets traktorhinder. Sopköraren blev så glad att han vevade ned rutan och lämnade tusen tack. Kanonbra, nu har jag flera som jag kan använda. (Tack alltså).

Nu hade gropen blivit betydligt djupare och det stod åtminstone tre ringar uppe på vägen. Ringarna hade glidit isär och därmed hade underminering uppstått. Nu började det regna.

Shittans. Hade bestämt lunch med Chrille på Salt o peppar kl 11:30. Planen var att hojja dit med Trampe. Ringde Ch och bad honom plocka upp mig. Traskade ned till Domsjövägen. Beundrade vädret som inte var blött. Ch kom glidande i sin röda pärla. När vi parkerade utanför mathaket, så kom en f.d. jobbarkompis ut genom dörren. Kul att träffa henne. Hon var vackert trind om magen och planerade ledighet om ett par veckor. Kul o grattis.

Blev en lång lunch. Många tankar oh ideer utväxlades. Verkligen roligt att återuppta Chrilleluncherna. Efter matintaget var solen strålande så jag tog en promenad hem i det vackra vädret. Jag var helt upprymd av lunchdaten och vädret o vips så var jag hemma.

Hellan kom precis hem från en promenad i det vackra vädret. Jag omfördelade fordonen så att ingen skulle bli instängd. Drog ut stora domkraften o hissade upp vita blixten. Mkt skit var det i hjulhuset. Dessbättre inte så mycket rost. Men klart nödvändigt behov med en översyn av rostskyddet. Hittade dock en trasig drivknutdamask. Det blir nog ett besök hos bildoktorn för åtgärd. När den ändå hängde i luften så gjorde jag ett försök med att demontera bromsoket och besikta klossarna. De var bättre än väntat så det blev en rengöring, som var synnerligen nödvändig, och motion av prunch och glidstänger. Hopskruvning. Pallade sedan upp blixten mha däck från gamla 142:an. Hellan åkte iväg på träning.

Hade tänkt mig en form av jogg. Avslutade därför dagens bilunderhåll o på med smärtingskorna. Drygt 20 grader varmt. Tänkte lite uppvärming och några stegringslopp. Blev 2,5 km uppvärming. Tendensen med +30-35 sek per km håller i sig. Avslutade med 4 stegringslopp a 50 sek med 70 sek vila o sedan lätt jogg hem. Kollade sedan 2,5 km tiden. Kände mig genast 22 år yngre. I juni 1988 hade jag samma tid som idag!!!

Hemma väntade sparrissoppa och kycklinggratäng. Helt otroligt att kl 18:00 ta av sig skjortan och gå ut på altanen och avnjuta middagen i en behaglig sol. Kan det bli bättre? Förmodligen inte.

Kl 19:00 var det fortfarande behagligt varmt. Istället för att hämta bocken bakom garageväggen, från förmiddagens målningm, så kom oljefärgen fram och jag strök de tidigare tvättade takfotsbrädorna, samt samtliga knutar, dörromfattningar och fönsteromfattningar på garaget. Fortfarande förundrad över hur roligt det var. Detta brukar annars också vara ett måste. Nu var det kul och skönt. Ingen klivning och kortbyxor på. Kan det bli bättre? Förmodligen inte.

Nu gäller det att denna positiva känsla får hålla i sig. Om jag sover hyfsat i natt och vädret är gynsamt i morgon bitti så blir det trampe till Brux i morgon bitti och sedan fika på jobbet vid 9:30. Skulle vädret vara mindre gynsamt så får det bli den blå limosinen. Sen får vi se om det blir att ta itu med några måsten.

Förundras över att dagens projekt inte kändes som några måsten. Tror att jag använder några av sopkörarens tack och riktar dem till dagens goda fe som gav mig en sån bra dag.