Kroppen som jag bor i måste vara utrustad med ett stort tålamod. Nu blir det nyordning igen. Efter ett år med anti uppbyggnads hormoner togs den sista tabletten (för den här gången) igår. Efter ett år så har systemet förmodligen anpassat sig och signalerna hittat nya vägar. Nu tas hormonet bort o det är meningen att kroppen ska hitta igen den status som var för ett år sedan.
Hoppas att den har et bra backupsystem som fortfarande passar i datorn (hypofysen) och att det inte uppstått nåt programfel under reparationsperioden. Ser med viss spänning och oro fram emot vilka reaktioner som kommer att inträffa. Som lök på laxen så plockar jag även bort TrioBe tabletten som jag ätit i tio år för att parera B vitamin bristen. Nu anser vetenskapen att jag kan klara mig utan , -kanske. Vi får se vad kroppen säger. Planerar dock en nedtrappning med en halvering till att börja med.
Ja ja det kan bli en prövning för kroppen och dess ägare o omgivning. Men vi är överens kroppen o jag (tror jag i alla fall) om att göra ett försök.
Annan anledning till en kortare oro finns just nu när Modo har nedsläpp hemma mot HV 71. Heja på.
Det var dagens kortis.
tisdag 7 december 2010
onsdag 1 december 2010
Lyckat besök!!
I går var det Återbesöksdagen på Onkologen i Umeå. Viss oro fanns naturligtvis över resultaten från provtagningen. Första oron var ju om provsvaren överhuvudtaget kommit fram. Nästa oro var om tåget skulle komma fram.
Denna dagen tycktes det dock vara planerat. Tåget gick i tid. Biljetten fungerade. Bromsarna luktade illa. Tio minuters extra lukt stopp i Husum. Vi kom fram 10 min sent till Umeå. Hellan var faschinerad över att vi kom fram så snabbt. Tre minuters promenad från resecentrum så var vi framme vid hissen till 9:ans cafe. Just då skulle alla åka hissen, så vi fick stanna på alla våningsplan utom ett. Väl uppe så blev det en kopp kaffe o leverpastejmacka till Hellan o en lussebulle till mig.
Nästa besök var på Hotell Björken och Oasen där jag träffade den alltid lika tillmötesgående personalen samt en av onkologsköterskorna. Det kändes som att det bara var några veckor sen jag lämnade dem. Närmare bestämt var det ca 28 veckor.
Sen gick vi till det nya Qb huset o tog en fika till med pepparkakor o kaffe. Å då var det dags att anmäla sig vid onkologens mottagning. Fantastiskt fint är det nya huset. Väl tilltagna ytor och ljust o luftigt. Kom in till min läkare precis på klockslaget. Lika tillmötesgående som förra gången. Jag är fortfarande förundrad över att alla människor som jag har att göra med i Umeå i samband med sjukdomen är så fantastiska. Helt underbart.
Ännu bättre blev det vid genomgången av provsvaren (som faktiskt hade kommit fram). Mitt PSA låg på 0,03, jämfört med 15 vid inryckningen. I princip var alla värden bra. Jag fick också förklaringar på mina symptom och biverkningarna av hormonerna och att inget var onormalt. Nu fortsätter jag att knapra hormonerna en vecka till, sen är det förhoppningsvis slut med dessa. Förhoppningsvis kommer också antiuppbyggnadspreparaten att klinga av så småningom, så att orken blir bättre. Nytt återbesök planeras om sex månader. Troligen kommer PSA värdet att studsa och öka något när antiandrogenet upphör. Förhoppningsvis blir även nästa besök i Umeå.
Med lätta steg traskade vi därifrån och konstaterade än än gång att min läkare är en fantastisk människa. Lyssnar förklarar o ställer frågor. Det känns verkligen att hon bryr sig. Middag intog vi på Björken. Ett nytt bord med herrar med samma besvär kunde snabbt lokaliseras. Bra att de tar hand om varandra.
Sen var det dags för tåget hem. Det var tio min sent fortfarande, men den tiden körde de in så vi ankom till Övik på utsatt tid. Nöjda med dagen åkte vi hem. Det var en BRA dag.
Denna dagen tycktes det dock vara planerat. Tåget gick i tid. Biljetten fungerade. Bromsarna luktade illa. Tio minuters extra lukt stopp i Husum. Vi kom fram 10 min sent till Umeå. Hellan var faschinerad över att vi kom fram så snabbt. Tre minuters promenad från resecentrum så var vi framme vid hissen till 9:ans cafe. Just då skulle alla åka hissen, så vi fick stanna på alla våningsplan utom ett. Väl uppe så blev det en kopp kaffe o leverpastejmacka till Hellan o en lussebulle till mig.
Nästa besök var på Hotell Björken och Oasen där jag träffade den alltid lika tillmötesgående personalen samt en av onkologsköterskorna. Det kändes som att det bara var några veckor sen jag lämnade dem. Närmare bestämt var det ca 28 veckor.
Sen gick vi till det nya Qb huset o tog en fika till med pepparkakor o kaffe. Å då var det dags att anmäla sig vid onkologens mottagning. Fantastiskt fint är det nya huset. Väl tilltagna ytor och ljust o luftigt. Kom in till min läkare precis på klockslaget. Lika tillmötesgående som förra gången. Jag är fortfarande förundrad över att alla människor som jag har att göra med i Umeå i samband med sjukdomen är så fantastiska. Helt underbart.
Ännu bättre blev det vid genomgången av provsvaren (som faktiskt hade kommit fram). Mitt PSA låg på 0,03, jämfört med 15 vid inryckningen. I princip var alla värden bra. Jag fick också förklaringar på mina symptom och biverkningarna av hormonerna och att inget var onormalt. Nu fortsätter jag att knapra hormonerna en vecka till, sen är det förhoppningsvis slut med dessa. Förhoppningsvis kommer också antiuppbyggnadspreparaten att klinga av så småningom, så att orken blir bättre. Nytt återbesök planeras om sex månader. Troligen kommer PSA värdet att studsa och öka något när antiandrogenet upphör. Förhoppningsvis blir även nästa besök i Umeå.
Med lätta steg traskade vi därifrån och konstaterade än än gång att min läkare är en fantastisk människa. Lyssnar förklarar o ställer frågor. Det känns verkligen att hon bryr sig. Middag intog vi på Björken. Ett nytt bord med herrar med samma besvär kunde snabbt lokaliseras. Bra att de tar hand om varandra.
Sen var det dags för tåget hem. Det var tio min sent fortfarande, men den tiden körde de in så vi ankom till Övik på utsatt tid. Nöjda med dagen åkte vi hem. Det var en BRA dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)