Dag 35/39 -Sista fredagen

Jag fattar det fortfarande inte. Måndag-Tisdag-Onsdag-Torsdag till veckan. Sedan är min behandling klar. För den här gången i alla fall, är det väl bäst att tillägga. Jag hoppas verkligen att det inte behöver bli någon repris om några år utan att de nu fått bukt med alla elakingar.

Dagens tighta schema kunde hållas med råge. Hade behandlingstid 9:15. Min iaktagelse förmåga hade gett mig insikten om att de, om de hinner, brukar ta en fika strax före nio. Med öronräven som kompis så såg jag till att vara hoppackad, bagagerad och permisutcheckad i god tid så att jag var på plats strax före 8:30. Turdagen; 30 sek efter att jag dök upp så blev jag invinkad. Behandlingen var klar och jag var ute 8:38. På så sätt blev alla vinnre. De hann ta en fika o jag slapp sitta på nålar. Var klar en hel timme före bussavgång. Å jag som trodde att det skulle bli tight.

Gick till centralhallen där jag hann köpa ett grattis kort till Hellan, ta en kopp fika, filosofera och fundera över livet, samt besöka toan, innan jag traskade till bussen.

Förvånansvärt lite folk på bussen. Men de flesta valborgarna kanske åkte i går. Jag fick tom ett eget säte. Försökte glömma blåsan så gått det gick under resan. Framme i Övik mötte Helen upp med vita blixten. Vi parkerade på jobbet. Jag lånade toan, morsade på några arbetskamater och hämtade de fyra vinsterna i månadens vinlotteri.

Åkte hem. Helen fixade lunch. Sen blev hon presenterad med en gulgrön nytillverkad signerad sjal och tre halsband. Skjutsade henne till jobbet kl 14:15. Hon jobbar em till 21:15 i kväll samt hela lör o sön. Men mån tis till veckan är det tänkt att hon följer med till Umeå.

Fick ett sms från en fd jobbarkompis som också hittat igen bloggen. Välkommen.

Varje år är en tävling där man ska gissa när Umeälven river. En flotte är placerad nedanför Tegsbron och tiden räknas när den passerar Vasagatans förlängning. Jag hade tippat 20 april kl 14:07. Flottrackarn hade läst fel på kalendern och passerade mållinjen den 21 april 14:08. Tycker att jag borde fått en sidovinst i alla fall. Men som vanligt så var det kanske bäste man som vann.

Inget vidare valborgsväder. I morse var marken vit i Umeå termometern visade + 0,5. Temperaturen har visserligen stigit till nära +4, men det är gråmulet en stund till. För senare ikväll har de lovat regn. Inlandet får nog snö. Känns inget riktigt sug att dra igång suzukin i morgon.

Vilken tur att det är skitväder. Inget riktigt sug på löpning heller. Förkylningen sitter fortfarande kvar i huvudet. Lite tjock i näsan. Det lockade vänstra örat är obehagligt och vill nog vila ytterliggare nån dag från jogg, åtminstone i denna temperatur. Fick trots vintermössa nästan örsprång vid dagens promenad. Det är härligt med vår. Svårt att tänka mig att björkarna kommer att vara utslagna om 17 dagar. I min grova plan var det meningen att jag skulle jogga Hägglundsjoggen. Första tävlingen är 12 maj, så vi får hoppas jag är igång tills dess. Sträckan är 4,2 km i Umeåterräng, dvs platt runt en sjö.

Nu blir det att softa en stund o sedan blir det en gomackstillverkning åt Helen så hon har när hon kommer hem.
Ta det nu lugnt på Valborg. Å i morgon är det en ny månad och en ny tertial.

Dag 34/39. Kandidaten

Känns lite overkligt att jag nästa torsdagkväll är hemma igen efter avslutad behandling. Otroligt vad fort det gått. Helt otroligt.

Intensiv morgon. Strålning 8:30. Kandidat examination kl 09:00. Han var lugn sansad, kände av stämningen med lite patientfocus. Hade bra frågor, men en komplicerad patient. Lyssnade på hjärta, lungor. Klämde på magen. Mätte blodtryck. Mest imponerande var att han är den första som noggrannt kännt på lymfkörtlarna. Med beröm godkänt. Ingen rektal palpation eftersom det inte är lämpligt när området nu är så ansträngt och tarmen strålskadad. Examinatorn undrade om han skulle få godkännt. Självklart tyckte jag.

Hann äta lunch och till Prof Widmarks föreläsning som började kl 11:00. Mkt intressant. Efterlunch promenad. Sedan Oasen med försök till att hinna med mina pågående projekt. Lite kämpigt. De har bortfall på personal och många nya tror av nån anledning att jag är instruktör o arbetsledare. Mina projekt blir då lite sinkade, men de nya blir glada. Inte så många arbetstimmar kvar nu. Hoppas jag hinner med det som jag planerat.

Fick tel från mkt Glad DB. Han får väl avslöja sin glädje själv på the project sidan. Men Grattis i alla fall.

Hann även med ett lätt uppstartspass i motionsrummet. Ryggen tyckte nog att det var skönt. Får känna när jag är löpmogen igen.

Får en tight morgon i morgonbitti. Hittills i veckan har ju det tighta tidsschemat hållit, så jag hoppas på att det gäller ytterliggare en dag. Behandling 9:15. Bussen går från busshållplatsen 9:40. Det blir till att tömma rummet, bagagera väskan och ta med respackningen till strålningen o hoppas att de håller tiden. Snabbpromenad till hållplatsen och funkar det så har jag nån minuts marginal.

Vädret verkar bli trist i Valborg. Vi kanske får möjlighet till mera snöskottning. Annars var planen att starta upp kromstaketet.

Ha en bra Valborg.

Dag 33/39 Promenaddagen

Nedräkningen på behandlingen går verkligen snabbt. Om drygt en vecka är det muck. I veckan är det två gamlingar som åker hem. Nästa vecka är det min tur. Då är vi tre som är klara.

I morse fick jag tel av svåger S. som skulle in till Umeå. Vi tog en förmiddagsfika på cafe Nian. Längst upp, vån 9, i tandläkarhögskolans lokaler. Häftig utsikt. Bra fika. Kan rekommenderas.

Hann förbi på Oasen o gjorde en färdigställning. Strålningsdags kl 11:15. De är snabba som vanligt. Jag var klar 11:11. I morgon blir det en körig fm. Behandling 8:30. Träff med läkarkandidat kl 09:00. Tar ca 1 tim. Lunch 10:30. Föreläsning med prof. Widmark kl 11:00. Behöver däremellan kiss pausar.

Sen blir det att fortsätta med speltillverkningen.

Förkylningen är betydligt bättre,. fortfarande tjock i näsan och lock i örat. Löpning får nog vänta några dagar. I dag hann jag med morgonpromenad., efter lunch promenad och kvällspromenad. Men kallt blåser det o temp är 4 grader. I natt var det minus 1.

Var uppe tre ggr i natt. Startproblemen börjar bli besvärliga. Bäst funkar det när jag inte är nödig. Då startar flödet direkt och är nära normalt. Lätt sveda förekommer emellanåt. Men jag har ju klarat mig hyfsat bra än så länge.

Fick ett tel meddelande från min läkare i Övik ang dosering av Levaxin. Förslag fortsätt med samma dos. Uppföljning sker enligt lista för kallelse. Får nog kolla upp vad den listan säger.

I kväll var det sista onsdagsmiddagen för april månad. Då bjuds på buffe, med kallskuret, typ julbordsvariant kompletterat med varmrätt i form av nötkött, spett, kyckling och revbensspjäll. plus ostbricka frukt och kaffe. Är fortfarande proppmätt två timmar efter avslutad måltid.

På återhörande.

Dag 32/39 Hemska natt o besöksdag

Först denna dag ett BAMSE GRATTIS till min älskade Helen som idag får fira sin högtidsdag alldeles själv. GRATTIS.

I natt slog snuvan till med full kraft. Vanligen blir jag störd över att tvingas besöka toan 4-5 ggr/natt. I natt var det en befrielse de gånger jag fick anledning att kliva upp ur sängen. Näsan som lyckades rinna med tilltagande intensitet hela dagen fortsatte oförminskat vid läggdags. Kort efter nedliggandet så blir som bekant rinnsnuvan istället till näsproppar. Andningen sker genom munnen vilket innebär att tungan så småningom fastnar i gommen. Kvävningen kommer allt närmare. Tänderna verker o tandköttet kliar.

Jo visst försökte med alvedon, rinexin, halstabletter, vatten. Sitta upp då rinner snoret!! Ligga på sidan. Stopp med luft. Vända vrida. Sov 7 min. Vända snyta vrida, etc, sova 8 min till. Efter andra omg nässpray kunde jag ana en viss förnimmelse till periodvis lättande täta. Kunde sova ca 12-15 min i stöten. Fram mot sex tiden gav jag upp, för då slog huvudvärken till. Snyta, kraxa äta frukost.

Hade behandling 8:30 och fick dessutom komma in tidigare, så jag var klar 8:32. Läste några tidningar och besökte sen Oasen för att ta reda på och slipa, limma och banda några halsband åt en bekant som inte hann klart förra veckan.

Hann även med ett nytt målningsexperiment. Sedan lunch och därefter madrasskännedom. Slumrade till och rinnsnuvan lugnade sig. Nästäppan övergick till hanterbar.

Vid tresnåret fick jag besök av kära svåger S, som var på besök i staden. Kul med kontakter hemifrån. Vi småpratade och åt middag och drack kaffe. Sen åkte han söderut igen. Verkligen roligt med besök.

Vid dagens behandling fick jag en förfrågan om att på torsdag ställa upp i samband med en examination av en läkarkandidat. De ska öva på en riktig patient. Självklart så ställer jag upp. Kan bli intressant. Tiden är inte bestämd. Risken är stor att jag missar professor Widmarks föreläsning mellan 11-12, men det får jag ta. Jag har ju hört honom förut.

I morrn har jag behandling kl 11:15. Jag är också inbokad för provtagning och utskrivningsbesök under nästa vecka, som hör och häpna är den sista. Behandlingen närmar sig sitt slut. Otroligt vad tiden gått fort. Funderar redan nu på om bloggen ska leva vidare. Byter isåfall tema till det mer vardagliga. På sätt och vis har den blivit ett bra instrument för att summera dagen och jag har förstått att ni är några som följer mina förehavanden. Vilket har stärkt mig under denna period. Tack för att ni finns därute i cyberspace.

Hoppas att denna natt blir något behagligare än föregående. Skulle vara "herrdas" att få två timmar sammanhängande sömn.

Slutar som jag började. BAMSEGRATTIS till Helen.

Dag 31/39 -Ensiffrigadagen o snordagen

Är det inte det tredje, så är det den 26:e. Vanligen brukar det numera vara blåsan som kör upp mig flera gånger per natt. Nu har den lyckas alliera en kompis. Hoppas det är tillfälligt. Min tidigare halsirritation, som åkte ned i luftvägarna och gav whiskeystämma har nu åkt upp till näsan. I natt var den mestadels tätt, eller så var den rinnande. Blev inte så mycket sömn.

Idag har den varit ännu intensivare i sitt snorande. Näsvingarna o kinderna är lätt skinnflådda o röda. Papperskorgen överfull med snorstukar. Träningsfrustuationen känner ni ju till. Förutom att blodvärde o hormoner motarbetar träning så har nu öron/näsa/hals, satt stopp. Blir nog att luta sig tidigt, men nån förhoppning om sömn har jag inte.

Annars blev det tidstight idag. Bussen gick 10:30. Landade på NUS 12:24. Min väska var naturligtvis absolut längst in bakom ett berg av andra väskor. Förmodligen finns ett omvänt samband mellan väskans placering och ägarens behov att snabbt nå en toalett. Hade strålningstid 12:45. Ilade som en kissnödig vessla till receptionen. Checkade in. Köpte matkort. Hämtade den bagagerade väskan. Ökade tempot mot rummet. Putta in väskorna o intog toan.

Då är kroppen så finurligt konstruerad numera att efter all avtrubbande strålning, så den har lite svårt att fatta. Då syftar jag på ventilen som ska öppna utflödet från blåsan. Den säger att om den nu varit stängd så länge så avser den inte öppna sig just nu i varje fall. Några droppar släpper den ut, men det återstår säkert en halvliter.

Tiden blir knappare. Beslutar att ta mig de 622 stegen till strålningen. Kommer dit 12:43. Har 2 min på mig att höra efter om ventilen fattat att det nu är skarpt läge. Naturligtvis så var toan upptagen!!

Åtsklliga minuter senare (Upplevelsemässigt), närmare bestämt 12:44 öppnades dörren. Snabbt in, o se där kom halvlitern som var kvar. Precis i tid. Ute ur toan 12:46. Ropades in 12:47. Allt lugnt. Ingen anledning att jäkta.

Behandlingen gick strålande. Tillbaka på hotellet 13:06. Hade gott om tid på mig att äta inför besöket hos dietisten 13:30. Däremot vat det knappt med förflyttandetiden eftersom jag även skulle förbi rummet och hämta upp en del material. Prick 13:30 knackade jag på hennes dörr.

Hade en bra diskussion med många intressanta tips. Färdig 14:30. Tillbaka till rummet o packade upp, samt tömde de 20 använda näsdukarna ur fickorna. Eftermiddagsfika o ett besök i Oasen. Svårt att göra nåt vettigt med en konstant droppande näsa. Vilade före middag. En kör besökte hotellet efter middagen, men jag prioriterade ett Apoteksbesök o inköp av två förp näsdukar o halspastiller.

I morrn är det behandling kl 08:30. Hoppas på en lugn natt.

Dag 30/39+upp och ner och upp

Konstigt att det är körigare på helgerna. Rapporteringen blir lidande. Här kommer ett försök till kort resume.

Fredag. Behandlingen gick strålande. Hade tid kl 10:15. Skulle även vittja ugnen i Oasen på lite grejor, kl 09:00. Hann sedan läsa tidningen. Helen var på väg in till Umeå. De kom med taxi, 9:45. Lotsade henne till rätt mottagning. Strålade 10:15. Var och köpte bussbiljett. Lunchade 10:40. Bussen gick 11:25. Fick sällskap av en bekant. Då går resan fortare. Landade i Övik 13:25. Upp o morsade på jobbet. Knallade till Ås o hämtade vita blixten. Till skatteverket med dekl. Hämtade väskorna på jobbet. Fick med en extra Domsjöväska att leverera. Visade mina alster på jobbet, de blev nog blev godkända.

Så långt gick det snöruvasst. Sen kom sirapen. Skulle inhandla bromsvätska på Volvo. Ingen före i kö, så det tog bara 20 min!!!. När jag var klar var det tio irriterade i kön. Tror att snabbaste sättet att bli expedierad är att ta det man behöver och sen gå. Då borde de väl reagera. Nästa stopp var Mekonomen. Bara en kund som nästan såg ut att vara klar. Tur igen. Men Mekonomen hade drabbats av Volvosnabbheten. Tog 19 minuter och det var ytterliggare 7 som var frusterade. Vid det laget hade alla Öviksbor kommit på att de skulle hem eller handla , så det tog tre ggr vanlig tid att ta sig genom stan.

Till Domsjö levererade transportväska och mina egna väskor. Sedan var det dags att hämta Hellan som slutade 17:00. Beställde pizza på Stjärnan. De fångades upp på hemvägen. Sen var orken slut. precis innan jag åkte hemifrån ringde telefonen. Uppmärksammade 4 missade samtal från dolt nummer.

Nu kom det uppåt: Den som ringde var läkaren som hade remitterat mig till skelettscinten. Hon ville bara ringa och ge mig en god helg, för skelettscinten visade inga misstänkta metastaser i skelettet. Jag blev så lättad att det kom en tår. Vilken fantastisk läkare som ringer och talar om att provtagningen visade ett bra resultat. Helt fantastiskt. Man kan ju jämföra med att det var 2,5 veckor sedan jag skrev till Örnsköldsviks sjukus och undrade om jag skulle ändra dosen levaxin eftersom senaste värdet låg utanför intervallet. Ännu inget svar.

Planen var att på fredag kväll, börja mixtra bromsar på den blå, men det fick bero.

Lördag. Bromsmixter. Borde fattat att det skulle gå dåligt. Började med att kompressorn inte startade och sen gick en säkring. Jag fattade inte vinken. Demonteringen av oket gick bra, sen var det slut. Kolven hade kärvat fast i loppet. Kl 20:30 gav jag upp. Hade då fått lös kloven men misslyckades att få dit den nya packningen. Då var det ned.

I morse så kontaktade jag min private bilreprådgivare. åkte dit visade oket o kolven. Njaa inte mycket att satsa vidare på, sa han. Men jag kanske har ett begagnat, tillade han. Visst, o dessutom såg det lika dant ut. Tog hem rengjorde, monterade. det passade Luftade bromsarna och vid 13 tiden så hade jag bromsar igen. Sen blev det tvätt av bil o bet av lite räkningar. Nu blir det provtur för att även köpa det andra oket. Så då har jag ett till andra sidan, när det kärvar. Funkar provturen så blir det uppåt igen. Annars blir det ned ned.

I morrn åker jag 10:30 bussen. Behandling 12:45. Direkt efter landning. Sedan dietist besök kl 13:00. Hi o hå. Hoppas på att den blå vill bromsa o gå.

På återseende.

Dag 29/39 Kommentars rekord och scint dag

Jättekul!! Nytt pers på kommentarer på ett inlägg. Fyra på samma inlägg. Tackar, tackar. Välkomna åter.

Särskilt välkommen till Sören som hittat hit. Fantastiskt med Ls snabba framsteg. Hälsa bamsemycket.

Tack kära syster för besöket. Det var verkligt uppskattat. Också spännande att följa Linneas bravader i bra väder. Hoppas att Jons resa går bra. Konstigt att 10 km inte gick lättare än 5. Nästa gång tror jag att 5 går lättare än 10. Hur det nu kan komma sig. Hoppas det blir bra i Säter.

Den här dagen blev inte som planen. Grundplanen var behandling, Oasen och lätt jogg. Det upplägget började spöka redan i natt med 5 uppsittningar och däremellan en lätt tätt näsa och slem i halsen. Började då misstänka att joggen får strykas. Fast av nån outgrundlig anledning så var halsen något bättre i morse än i går. Vid skrivande stund är den snarare sämre än vid samma tidpunkt igår. Därav kan ni dra slutsatsen att joggen byttes ut mot en promenad.

Redan vid frukosten blev jag kontaktad av dietisten som undrade om jag hade tid för ett samtal idag. Eftersom jag bara hade behandlingen inbokad idag 14:30, så svarade jag att det fanns all tid i världen. Då återkommer jag på telefon om lämpligt tid svarade hon. Perfekt.

Klockan 9:10 ringde min telefon. Jag hag hade fått tid för den tidigare efterfrågade skelettscintigrafin kl 10:00. Aj, aj, då kan det köra ihopsig med dietisten tänkte jag. 9:35 ringde hon, så vi beslöt att skjuta upp samtalet till måndag kl 13:00.

Knallade iväg till röntgen, som jag lyckades hitta direkt och blev sedan hänvisad till nucleär röntgens väntrum. Hann bara in i väntrummet så blev jag uppropad. Steg 1 är att injecera en isotop som är barnsligt förtjust i cancerceller och markerar dessa. Isotopen behöver 3 timmar på sig för att hitta eventuella c-celler som smitit från prostatan och försöker gömma sig för isotopen, för att sedan slå till om ett antal år. Två eller tre bamsesprutor i armvecket. Sedan rast vila till kl 13:00. Fick äta, skulle dricka en extra halvliter och tömma tarm o blåsa före 13. För ovanlighetens skull så var tarmen, blåsan och jag kompatibla, så tömningen förflöt utan intermesson.Kände mig riktigt radioaktiv och lyssnade på radion en stund.

För att inte bli allför nervös före undersökningen så hann jag in på Oasen och slipade till de 59 klossarna till ytterliggare ett spel.

Dags för skelettscint. Kom gärna lite före och gå på toan i väntrummet, hade hon sagt. Så jag hade gjort väntrumstoan 12:47. Han bara ut genom dörren så blev jag hämtad. Stor maskin. Mjuk och skön bädd. Nu ska du ligga alldeles stilla tills undersökningen är klar, sa sköterskan. Det tar 30 min. Du kommer att åka in i röret. Inne i röret observerade jag en horisontell platta på insidan av rörets överkant. Hela du åker in, sa hon. Sedan kommer du successivt att backas ut. Du måste ligga stilla annars måste vi köra om hela sekvensen, talade hon om. Drog mig till minnes att någon av prostatakollegorna berättat att man ligger under en platta vid skelettscintigrafi. Verkade solklart, tänkte jag.

Ok låter enkelt, hör jag mig själv säga. Du ska hålla armarna sträcka längs med kroppen och handflatorna mot låren, sa hon. Ok, svarade jag. Blixtsnabbt låste hon fast mig med armarna tryckta mot kroppen. Tre spännband från bröstet och nedåt. Som om inte det skulle räcka så virades jag för säkerhets skull in i en filt som gick omlott. Nu är det bara att ligga still, sa hon. Får man röra på fingrarna undrade jag. Det är bra om du ligger still, sa hon vänligt. Jag verkar ha svårt att fatta. Rörelsefriheten var något begränsad.

Finns det nån larmknapp, undrade jag lite stillsamt. Jag sitter bara här bredvid så jag hör dig om du vill något, svarade hon. Känns tryggt tycker jag.

Så åker jag in i det vackra vita röret. Väl inne så höjs min bädd. Hoppsan. Jag påpekar att om den inte stannar snart så kommer näsan att krossas mot den horisontella plattan. Ingen fara, svarar hon, den känner av och stannar.

Jo den stannade, med marginal. Om ni noga studerar er nästipp så kan det finnas ett eller annat fint hårstrå där. Som tur hade jag ett. Då stannade bädden. Utsikten något begränsad. Plattan är så nära att den inte går att fokusera med mina gamla ögon. Försöker röra ögonen åt höger och vänster. Ser bara plattan. Bakåt uppåt samma sak. Inga referenspunkter. Bra tips är att blunda och tänka på hur man bygger en kompost eller något annat projekt, signalerade min hjärna. Eller fundra på en vettig struktur på insamling och mellanlagring av all återvinningsbart material eller lösa andra världsproblem.

Känns lite olustigt, undrar om de säger till när det börjar? Inget sägs, inget hörs. Undrar om hon gick på toa? Funderar jag. Bara hon inte blivit sittande nån annan stans och glömt bort mig.? Lungt tänkte jag. Jag åker ju snart ut, ska ju snart börja på att åka ut ur röret tänkte jag.

Efter att ha byggt kompost, återvinningslåda och löst världsproblemen, öppnade jag ögonen. Samma taskiga utsikt. De har förmodligen inte börjat? Hur lång tid har det gått. Känner att pulsen ökar. Börjar bli lite läskigt. Nu gäller det att behålla lugnet. Men var är människan? säger den oroliga nerven. Lyckades övertyga den att nu ska vi leka leken avslappning av kroppen från tå till topp. Går lite si o så med avslappningen, men jag ska i varje fall ligga still, för att om vi börjat så vill jag inte börja om igen. Tog till det gamla matematik knepet och förstod att jag inte kopplat på min miniräknar hjärncell angående med vilken svindlande hastighet som bädden skulle röra sig. Förmodligen var hastigheten iparitet paritit med jordens rotationshastighet, eftersom jag inte kom nån stans.

Till att börja med sa hjärnan lucka, lucka, hjärncell, lucka, lucka. Miniräknaren fixade inte decimalerna, eller potensen. Men det har väl med hormonerna att göra. Så småningom hade räknemaskinen kommit fram till att jag rörde mig med den svinlande hastigheten av ca 5 cm per minut, eller knappt 0.09 cm per sek. Det är hyfsat s a k t a. Efter räkne operationen hade pulsen gått ner något, öppnade ögonen och kunde se en viss ljusstrimma till höger. Några minuter (eller sekunder) senare kunde jag se taket om jag blickade uppåt bakåt. Jag gliiiider låååååååååångsamt ut. Pulsen gick ned. Nu är det bara resten kvar och jag kunde koncentrera mig på nyheterna på radion.

Efter knappt 30 min pep det svagt några gånger. Kanske klarsignalen tänkte jag. Javisst. Det gick ju bra sa en ljuvlig stämma. Javisst, hörde jag mig själv säga, låg jag still? undrade jag. Inga problem, svarade hon. Svaren kommer om nån vecka. Sedan gjorde jag upp med strålpersonalen att vi går igenom resultaten vid utskrivningen, så behövs det inte ett extra besök för detta. Skönt att detta nu är gjort. Nu är det bara att hoppas att skelettscinten inte visar något.

Otroligt så omständlig beskrivningen blev. Hade tänkt att berätta om mitt apoteksbesök eller incidenten vid promenaden (som ersatte lättjoggen), men det kan bli nån annan gång när det är nyhetstorka. Just nu är ställningen i alla fall 3-2 till Djurgården i femte final matchen.

I morrn är det behandling kl 10:15. Kanske hinner med 11:25 bussen hem. Lite knasigt att Helen ska in till sjukhuset via jobbet kl 10:00.

I morrn blir det ensiffrigt. Mindre än tio kvar.

Dag 28/39 Överraskningsdag

Sov hyfsat bra i natt. Bara två uppsittningar. Däremot verkar Jon, Daniel, Lindas förkylningar på något sätt flödat genom superspace och hoppat från bildskärmen ned i min hals. I morse var den lite stickig. I kväll har den gått över till sträv och är tilltagande. Misstänker att joggturerna får läggas på ishyllan ett tag. Men kanske positivt att kroppen får vila lite. Får köra en huskur med kyolic och esbiratox, samt sakna mammas varma svartvinbärssaft.

Lämnade urinprov i morse. Inga bakterier. Det är ju positivt. Sannolikt är det halskänningarna som gjort sig gällande i allmäntillståndet i kombo med strålpåverkan.

Överraskning 1. Kul upplevelse på Oasen i dag, med många nya, några av dem tog mig för arbetsledare. Det kändes ju hedrande, då jag själv anser mig som nybörjare.

Överraskning 2. Spelet jag tillverkat blev klart. Hör o häpna. Jag kunde t.o.m. komma överens med symaskinen och gjorde en förvaringspåse för spelpjäserna. Lite stolt blev jag igen. Å snygg blev påsen. Nu ligger jag väl illa till där hemma när jag lyckats hantera såväl strykjärn som symaskin. En bunt halsband blev också klara.

Överraskning 3. Linnea hörde av sig på bloggen. Jättekul att höra av henne. Verkar vara strapats rikt.

Överraskning 4. Dagens verkliga överraskning. Kära syster ringde och undrade om hon kunde komma in till Umeå några timmar vid middagstid. Hon hade skjutsen ordnad. Passade perfekt. Vi åt middag tillsammans och surrade lite. Ett verkligt uppskattat besök. Stort TACK kära syster. Hon fick även se mina senaste alster. De blev godkända. Kul. Godiskartong o lite andra överrakningar hade hon också med. Efter ett par timmars besök åkte hon åter hem.

Överraskning 5. I samband med strålningen var det kontrollfotograferingsdags. Prostatan låg helt i samma läge som senast. Ingen justering behövdes.

Överraskning 6. Behandlingstiden i morgon är.... Gissa vad. Jo, 14:30. Samma tid tredje dagen i rad. Undrar om tidsmaskinen hakat upp sig.

Överraskning 7. Är inte min utan strålningspersonalen. Trycket på behandlingar är så hårt att de måste gå i skift på en maskin. Lagom kul tycker en del.

Överraskning 8. Löven i kk. Flyttas troligen ned till div 3 eller 2. Borde bädda för att Svall kanske får tillbaka sin plats i Allsvenskan, eller?

Överraskning 9. Chrille hörde av sig med kommentar. Synd för planerad utflykt att någon strött aska i spåren. Men Barske låna är nog kvar. Appropå sättningen i Helikopter kräks så vill jag minnas att herr Chrille spelade el batteri, Guran framförde juppcykel och herr Anders dominerade på spiralsadel. Sällan har något liknande upplevts och vår world tour har nog fortfarande satt sina spår. Kanske därför moder jord är lite orolig med massor av jordbävningar och vulkan kräk. Vore kul med kommetarer från övriga band med lemmar.
Mottar gärna flera gamla bevingade ordspråk av typen Gurans, ang min knall gröna PV: "Snygg färg. Jag ska lacka min bil samma färg: - fast blå"

Överraskning 10. Halsen verkar inte bli bättre. Traskar ned till receptionen för att hitta varm dryck. På återhörande.

Dag 27/39 - Ännu en dag

Nedräkningen fortsätter. Bara 12 behandlingar kvar. I veckan åker ytterliggare två gamlingar hem. Börjar på se ljuset i tunneln. Både tarmen o urinblåsan verkar vilja ha ett slut på det hela nu. De är inte helt kompatibla.

Tarmen är ju lite svår att veta orsaken till. Är det vanlig strålpåverkan? Eller lockar det fram den collagena coliten? eller den atrofiska gastriten? eller påpverkar det IF som styr B12? Nja svårt att säga. Dagens tillkommande symptom är blåsor i munnen. Men nu är det att hålla ut, det är inte så långt kvar.

Har ännu inte fått nån tid för scinten, men strålningen bevakar. Var i dag ikontakt med onk. sköterskan på hotellet, ang min oro för urinvägsinfektion. Lämnar prov i morgon bitti så får jag besked direkt. Har även beställt en tid hos dietisten för att få kostrekommendation som harmoniserar med sköldkörtel, B12 brist, atrofisk gastrit, collagen colit och prostata c. Undrar om det blir nån mat kvar?? Men alltid intressant om jag kan få något tips.

Vännerna tarmen och blåsan har varit si sådär idag. De protesterade tydligt under min promenad. Vi kom överens att om att de kinkade under promenaden, så skulle de hålla sig lugna om det skulle bli en lättjogg. Denna överenskommelse höll de. Men däremot ville inte benen och andning vara med idag o dessutom ökade trycket i öronen. Befarar att dett beror på hormonpåverkan och lågt blodvärde. Faschinerande att jogga i Umeå. Varje gång träffar jag på likasinnade. Enda skillnaden är att de verkar ha betydligt högre fart. Roligt i varjefall att man inte är ensam skonötare.

I morse introducerade jag bekant på smycketillverkning. Kanske blir det mer i morrn. Själv bråkade jag med de nya halsbanden och de plottriga arrangemanget till lås. Så speltillverkningen fick ligga till sig. I morrn blir det ett nytt försök, om kroppen vill.

Dagens strålning var 14:30. Samma tid i morgon.
.

Dag 26/39 67 procent

Behandling 26. Två tredjedelar avverkade. Blev tidiga bussen i morse. Avresa 6:30. Kunde slumra lite på bussen till de smäktande tonerna av Deep Purple, Made in Japan. En riktig gammal goding. Bussresa o urinträngningar är annars ingen bra kombination. Peppar, peppar, det höll den här gången.

Tack Annica för din kommentar. Misstänker att det är några fler som läser, men att alla inte törs höra av sig. Mina övriga familjemedlemmar har samma funderingar iu sina bloggar, så egentligen kanske alla skulle ha samma blogg, så behöver man inte oroa sig för att kommentera andras.

Dagens behandling var 11:15. Gick alldeles strålande. Tittade på klockan när jag var på hemmarch. Den var då 11:12. Det var rekord snabbt idag. Usam Bolt, släng skorna i vägen!!

Försökte mig på en promenad ned mot staden efter lunchen idag. Var nog inte helt överens med alla kroppsdelar. På nåt sätt måste jag få de olika delarna att prata ihop sig och dra åt samma håll. Redan efter 5 min så tyckte blåsan att det var dags för tömning. Jag försökte övertyga den om att vi nyss varit och att den nu skulle vila ett tag. Då blev den nog arg och ringde till sin kompis Tarmen, som givetvis snabbt hakade på. Förmodligen för att visa vem som bestämmer.

Det blev en knipande rask promenad mot hotellet med kort stötvis andning, eftersom Umeåborna har placerat alla gångvägar i stråk där det alltid befinner sig människor, så kan läget bli pinibelt. Nåväl, genomsvettig efter allt mothåll så han jag i alla fall fram till den befriande toaletten på hotellet. Kort sammanfattning: Befriande.

Sen fick kroppen skämmas och inte gå ut mer idag. Istället placerade den sig i Oasen och påbörjade ihopsnickrande av den nya landsplågan Umespelet. Under skämningsperioden bestämde kroppen att besöka motionsrummet. Där var hela kroppen plötsligt överens och ett pass nära max genomfördes före middagen.

I morrn har jag behandling kl 14:30. Undrar om kroppen tänker gå ut före eller efter det.
Måhända framgår det av morgondagens rapport.

Slut Helgpermis

Jaha, då var det dags att summera dagen. Som vanligt går tiden fort på helgpermisen. Det är så mycket jag tänkt hinna göra på en helg. Men kroppen säger att den tänkt vila när det är helg. Så vi brukar ha en diskussion och hitta nån form av kompromiss.

När jag övertalat kroppen så var det dags för däckbyte på den blå. Första sidan gick som hejsan. Högra sidan gick som nejsan. Har en tid tyckt att den rullat tungt. En av förklaringarna var att handbromsbacken i vissa lägen gick in och ökade friktionen. Med mycket tur och lite lirkande och några snärtiga slag med hammaren så löste det sig, temporärt i varje fall. Det lär väl visa sig nästa gång handbromsen nyttjas.

Lite kinkigare blev det ned höger fram, som rullade tungt. Var bara att riva ned oket och försöka motionera det. Nu kände tydligen inte oket för någon större motion, ivarje fall inte idag. Jag drog kolvtvingen så den stog i 45 grader, men kolven makade sig bara något lite. Monterade ihop och ser man på så lätt den rullade. Men efter en tur fram o tillbaka till staden, så var det ingen risk att någon ville lägga fingrarna emellan längre, åtminstonde inte om de skulle läggas på bromsskivan. It was like a hot, hot.

Jag tog skeden dit man kommer och hittade en repsats på Mekonomens hemsida, där jag också kunde beställa direkt. Så då borde grejorna vara här till fredag. Å då var nästa helg räddad. Kul ...Den var annars bokad för sommarsulorna på vita blixten, inklusive lite rostskydds arbete. Dessutom står det japanska kromstaketet och säger att det är dags för vårputsen före besiktingen som är den 8 maj. Så då blir det en diskussion med kroppen igen och läge för att helgen är några dagar för kort igen.

I morrn blir det tidig avresa. Åker med 6:30 bussen. Får skjuts av Hellan som börjar tidigt. Sen får vi se vad veckan kan innehålla. Det är i varje fall strålande tider.

Gårdagens överask in o ut

Först en reflektion över Jeppes inlägg.

Kan det vara så att Scanias personal inte är färdigutbildade och därför bara jobbar fyra dagar, så att de kan gå 2 dagar i skola för att få sin sex dagars vecka. Ett annat alternativ kan vara att de klarade sin plats i elitserien och att de nu tränar hockey 2 dagar i veckan för att ta en plats i laget. Eller så kan det bero på språkförbistringen och att alla ännu inte lärt sig räkna till fem. Eller att de alltid försöker lägga fingrana i mellan så att ett har kommit bort o så blev det bara fyra. Ja det finns nog många förklaringar. Men man kan ju tänka sig att om efterfrågan på LTUs varor minskar så kanske det blir fyra dagarsvecka hos er också. Kanske undervisningskvaliten får höjas och fokuseras så att det kan klämmas in på en normal vecka. Vem vet, fråga en get som sket!!

Appropå gårdagens överraskningar så var de både in o ut efter mitt förra inlägg. Först kom ett bud från Blombutiken. Stor tung påse. En kanonfin blomuppsättning från mina arbetskamrater. Tusen, Tusen Tack. Det värmde verkligen. Blev så rörd att det trillade en tår på kinden. Jätteglad blev jag. Tack snälla.

Hämtade Hellan efter hennes jobb. Vi var lite lata så vi beställde hämtmat. Under tiden vi väntade tog jag fram veckans alster. Först det uppfixade halsbandet som fått sin halskedja komplett. Sedan sprättade hon upp ett litet paket som innehöll en sidensjal i turkos och kamomillblått med ett läckert mönster. Signerat Lazer. Hon blev otroligt glad. Poserade länge framför spegeln. "Oooo mina färger, du får göra en med lite orange i ", tyckte hon. Jag tipsade att hon kunde titta lite noggrannare i sitt paket. Och Vips där fanns det också en sjal med ett orangare tema, med samma formgivare. Mitt i prick kan man säga. Kul att hon gillade dem.

Idag blev det en omgång med deklarationerna. De är klara, ska bara dubbelkolla sista varvet.

Var ute en sväng med vita blixten. Den har någ blivit smittad med samma virus som den blå pärlan. Nämligen spolarstörning. Ingen spolare fungerar. För att inte lida brist på arbete så sitter spolarmotorn så bra till att man måste hissa bilen, bort med hasplåtens 20 skruvar, ta loss hö framhjul, plocka bort innerskärmen. Med lite tur kommer man då åt spolarmotorn. Är det då den det är fel på, så får man plocka ihop allt och åka till Volvo o köpa en ny och åka hem och skruva lös bitarna igen och sätta dit den nya. Är ju lite trixigt när jag ska hinna med mekket en lör fm om inte vita blixten ska stå en vecka. Sannolikt får det bero till jag är på hemma plan igen.

I dag passade jag på när änglarna hade ett träningspass. För det måste väl varit så att även de ansåg att dagens pass inte var så illa pinkat. Därför hamnade det på altanen, precis när snön smält bort och allt sotet låg kvar. Passade därför på att ta lite diskmedel på rotborsten och gnuggade på medan änglarna joggade. Så vips, eller visp,, eller visst, så blev altanen betydlig renare. Tack för hjälpen från ovan.

Måste nog hitta en ny metod för att bli ekonomiskt oberoende. Har ju försökt att jobba livet av mig för att få kulorna att strömma in. Det lyckades ju inte. Spel o dobbel kan jag nog också lägga ned. Hästkrakarna fattar ju inte vad jag skrivit på min lapp, så de ställer sig ju inte i rätt ordning över mållinjen. Bara 4 rätt denna vecka. Får nog lägga ned hästkrakssatsningen också.

Går det som tänkt blir det däckskifte på den blå i morrn.

Dag 25/39 Helgpermis

Ännu en Umeå vecka till handlingarna. Nu börjar ljuset på synas runt hörnet i tunneln, eller vad katten sa när den inte pinkat illa..

Tack Jon för kommentaren. Din analytiska förmåga är importerande. Beträffande näsan o halsen så kan jag meddela att broder Daniel har samma symptom. Men det kanske är bra för hans knä. Ni får ta fram mammas kur med varm svartvinbärssaft kombinerat med esbiratox och späda på med honungsvatten. Själv har det varit rätt många motionspass senaste veckan, så det får bli vilodag idag.

Hade tidig tid idag, närmare bestämt 09:00. Före det så lånade jag ut min lilla dator till vännerna från Övik som blev kvar i Umeå. Behandlingen var snabbt och smärtfritt undanstökat. Som tur är kommer inte besvären vid behandlingen, utan de dyker brådskande upp med jämna intervaller spridda under dygnet. I fastare form på dagen och mer strilande form på natten. I natt blev det bara två sprinklingar. Idag somnade jag inte på behandlingsbordet, vilket jag lyckades med igår. De brukar uppmana till total avslappning vid kontrollfotograferingen, o jag måste säga att jag nog lyckades hyfsat. Men det gäller att inte vända sig i britsen och trilla ur, för fallhöjden är nog närmare 150 cm.

Planen fr dagen var att åka buss hem och satsa på 9:40 turen. Men turen blev istället att jag vid frukosten träffade på en man från Örnsköldsvikstrakten som hade egen bil och erbjöd mig skjuts. Helt perfekt. Fick dessutom skjuts ända till kortis, där vita blixten stod och väntade. Svängde förbi Volvo o nyttjade en rabattkupong i samband med oljeköp. Hem packade upp, fixade lite lunch, betqlar lite räkningar och gick igenom posten. Konstigt att man måste betala räkningar fast det inte kommer in några pengar. Ännu inget hört från Försäkringskassan. Har heller inte fått betalt för senaste reseräkningen.

Otroligt mycket snö har försvunnit denna vecka. Snart är hela altanen snöfri. Även en stor del av allmänningen har ändrat färg från vit till grönaktig.

Hämtar snart Hellan som slutar 16:00. Får se vad hon säger om mina nya kompositioner i veckan. Halsbandstillverkningen har gått i stå pga materialbrist.

Man kan inte undgå att förundras över landstingens reseersättningspolicy. Jag har tidigare ondgjort mig över den låga milersättningen. Men att åka taxi verkar inte va någon kostnad för landstinget. Vi har en kollega på hotellet som åker taxi till och från bostaden varje fredag och måndag i 8 veckor. I och för sig inte helt ovanligt. I detta fall är det 60 mil!!! Enkel resa!!! Mitt förstånd är inte i stånd att förstå hur resepolicyn ser ut. Kanske man skulle lämna ett litet förslag så att pengarna skulle kunna nyttjas till vård, personal och utrustning och inte utgöra en stödform till transportnäringen.

Dag 24/39 Askmolnsdagen

Helt osannolikt med att hela norra Europas flygplatser tvingats stänga pga askmolnet från Island. 20 000 passagerare kom inte vidare från Arlanda. I London var det 180 000 som inte fick flyga.

Verkar som jorden blivit vrång. Jordbävningar på löpande band och elaka vulkaner. Blir väl snart översvämningar också.

Tågen är fullbokade. Hur lång räcker bussarna? Undrar om det finns nån buss till mig i morgon och på måndag?

Blåsan fortsätter irritera, tre uppsittningar i natt igen. Tarmen var något beskedligare idag. Förmiddagen ägnades åt ett studiebesök på den nya onkologimottagningen. För de som inte är orienterade inom sjukhusområdet är det inte alldeles enkelt att hitta. I synnerhet som skyltningen inte hunnit med riktigt och kan ibland försvinna i tomma intet. Än värre är det för rullstolsbundna. Den gemensamma marschen var nog synnerligen nödvändig för ganska många. Men det var intressant att se sig om på avdelningen. Nytt, fräscht, ljust och stora ytor. Blir en verklig kvalitetshöjning, när allt är på plats.

Blev en liten jogg lunk idag. Kroppen var inte riktigt med, men jag tog med den ändå.

Dagens behandling inleddes med förnyad fotografering. Gårdagens tendens att markörerna flyttat sig gällde fortfarande. Så det blev ommarkering av referensmarkeringarna.

I morrn är det behandling 09:00. Packar ihop och tömmer rummet före det. Tar med väskan till behandlingen och hoppas att jag hinner med 9:40 bussen. Om det nu finns plats!! Hellan jobbar på kortis, så jag får traska dit o hämta bilen.

Datorn får bli kvar i Umeå i helgen. Mina bekanta från Örnsköldsvik blir kvar här över helgen och får låna den. Hoppas att den sköter sig snyggt. Lämnar över den i morgonbitti och får förhoppningsvis tillbaka den på måndag.

Kul förresten att Karin O följer mina förehavanden. Tanken med dag 22/39 och kopplingen till en Sedinare var så enkel som tröjnumret. Kollade även Jeppes tips om mätinstrument för jogg. Lite bökigt med den lilla skärmen. Men som jag sagt tidigare så jagar jag inte km, utan samlar minuter. Efter min löprunda så gick landstinget ut med varning för att utföra ansträngande övningar, typ fotboll, löpning, cykling etc mot bakgrund av askmolnets påverkan på luftvägarna. Vilken tur att jag hann min jogg innan de gick ut med varningen.

Jeppes 5 km löpning är imponerande. Men ta det lugnt och öka i små steg både vad gäller fart och längd, så kanske du kan skjuta fram den obligatoriska backlaschen.

I helgen hoppas jag på däckbyte på en av bilarna och en bit till på deklarationsutförandet.

Dag 23/39

Ännu en dag i nedräkningen. Eftermiddagen bjöd på +12 grader, ute alltså.

Sov hyfsat, men var uppe tre ggr. Tarmen var lite annorlunda i morse och har gjort sig påmind större delen av dagen. Den har nog ett eget liv eftersom den blev mycket mer belåten efter ett lättare pass i motionslokalen strax före middag och en kortare promenad efter maten. Så just nu verkar den ha tagit rast vila tills vidare. Hoppas att den nu hittat sin balans. Några här har haft kräksjuka, som jag hoppas jag slipper.

I övrigt bjöd förmiddagen på lite arbete i Oasen. Ett av projekten blev inte tillfyllest och kräver omtag, dessutom är vi så flitiga att visst material tagit slut. Inledde ytterliggare en projekt idag. Eftersom tidigare tagit stopp pga materialsvårigheter.

Tidig lunch. Därefter guidad rundresa i Umeregionen. Vi besökte ett otal byggprojekt. Fikade på Wärdshuset i Brännland.

Dagens behandling var 15:30. I dag var det foto för koll att prostatan låg på samma plats. Lite snett blev det så de fick justera något. Nya foton tas i morron för kontroll om det var tillfälligt eller om jag ska markeras om.

Efter behandlingen följde det ovan omnämnda motionspasset. Fick med mig en ny kompis. Det känns bra eftersom en av de tidigare träningskamraterna muckar på tisdag.

Fick i går kväll tel från kompis Chrille. Roligt att han hörde av sig och pratade bort en stund.

Oldtimer gruppen tunnas ut. En åkte igår, en idag och två i morrn samt en på tisdag till veckan.

VK publicerade idag en oroande artikel. Prostatacancer patienter som hormonbehandlas löper ökad risk att drabbas av blodproppar, typ ventrombos och lungemboli. Vi får väl hoppas att det inte behöver gälla mig.

I morrn ska vi gå i samlad tropp till nya onkologmottagningen. Avmarch 9:30. Behandling i morrn är samma tid som idag, dvs 15:30. Får fundera på hur jag ska få in mitt joggpass. På min kvällspromenad var det massor av joggande människor ute. Kan det vara våren som springer ut? Det ser lite barockt ut när löpare kommer i korta tights, kortärmat och det är 30-40 cm snö bredvid GC vägarna. Men så är det ju en studentstad.

På återhörande.

Dag 22/39 eller en Sedinare

Vaknade upp till en solig morgon, med bilarna fulla med frost. Sen kom det värmen smygande. Upp till + 10 trots delvis mulet och en tydlig nordvästan. Sov godkänt i natt. Bara två uppsittningar, men mycket drömmar.

I morse vid frukosten gick brandlarmet igen. Som tur var jag redan uppstigen och fick återigen se brandbilar, ambulans o polis. Blev en vända till Oasen = terapin. Försökte komplettera det senaste halsbandet med ett nytt spänne. Efter att blivit alldeles svettig över de klumpiga fingrarna så lyckades det till slut. Hade ett nytt projekt på g, men tyvärr var den avdelningen upptagen. Så det blev några nya varianter av halsband. De fusas inatt, så får vi se vad det blir. I em kom nytt spännande glas, så det blir nog ett ryck till i morgon fm.

Några av gubbarna har haft kräksjuka. Hoppas jag slipper..

Tog tidig lunch, sedan påbörjades ett nytt projekt i Oasen. Blev lite stressigt att hinna före lunchstängningen. I matsalen satt Öviksbekanta, så jag tog en kaffe medan de åt.

Behandlingsdags. Ovanligt mkt folk i väntrummet. Då blir man ängslig för driftstörning. Satte mig bredvid en kille från hotellet som har samma vackra förnamn som undertecknad. Han skulle stråla brösten efter dagens behandling. När vi satt och pratade kom en av personalen och undrade vilken tid jag hade fått. 13.15, blev svaret. Aha, då får ni ligga skafötters för ni har ju samma namn och samma tid!!!

Då ramlade poletten ned för mig o personal angående gårdagens förvirring om min bröststrålning. Jag hade alltså fått den andre Ls tid, inklusive bröststrålning. Min rätta tid var 15:30, men den tiden hade jag inte fått inskriven på mitt tidkort. Jag fick i alla fall komma in direkt efter den andre L.

Efter en kortare promenad till boendet, så blev det en lättare jogg i terrränglådan. Första gången i år utan underställ. Kändes hyfsat bra, men jag blev ordentligt trött efteråt. Avslutade dagens projekt i Oasen.

Fick behandlingstid kl 15:30 i morrn. Så då blir det tidig lunch och sedan en guidad rundtur i terränglådan.

Dag 21/39 Frågan är om det är Foppa eller ostraffbart

Ny vecka, nya insatser. Dagen utvecklade sig till de många mötenas dag.

Började med att jag i gryningen mötte min kära Helen. Alltid lika kärt möte. Vi konstaterade att som vanligt hade helgen gått alldeles för fort. Fick skjuts till bussen, som avgick kl 08:00.

Redan i busskön träffade Hellan en bekant som också skulle till Umeå. Hade turen att få sitta med henne och vips var bussen framme i Umeå. Hann med ett toabesök på den gungande bussen. Lika spännande varje gång, men den trängande nöden tar ingen hänsyn till detta.

Till Björken. Packade upp. Fick meddelande om att ytterliggare en bekant från Nordmalingstrakten vistas i Umeå för hjärtproblem.

Strålningsdags 11:15 i nytrimmad maskin. Gick bra. Fick tid i morgon kl 13:15 och tid för engångs strålning av brösten 13:30!!! Märkligt för det gjorde jag före påsk!! Hmm sa personalen, vi hittar ingen notering. Undrar om jag fick någon annans behandling och att denne isåfall blivit utan. Får redas ut i morrn.

Sedan träff med läkaren som jag träffade i onsdags. De hade diskuterat min begäran om skelettröntgen och ansåg att det inte borde vara någon risk för spridning, men eftersom jag är orolig och vill ha ett besked så har de beslutat att skriva en remiss så att jag får utföra den under tiden jag är här för behandling. Det är lite pirrigt. Hoppas att beskedet blir att de inte hittar något. Annars blir det lite uppförs och vi får göra ett omtag. Det känns ändå positivt att jag får göra undersökningen.

Vid lunchen träffade jag bekanta från Örnsköldsvik som för närvarande vistas på hotellet. Precis när vi avslutat ätandet så gick brandlarmet. Spännande. Övning eller skarpt läge?? Branddörrarna stängdes. Vi begav oss till foajen. Ingen större panik, men personalen arbetade intensivt. När brandbilarna kom gick vi ut på gården. Så småningom visade det sig att någon rökt på rummet och på så sätt löst ut larmet.

Det vackra vädret lockade till promenad. Tog en runda runt området och satte siktet på den nya onkologibyggnaden. Byggnaden har hittils benämnts byggnad 27. Nu heter den helt logiskt Q. Lyckades ju komma dit via kulverten förra veckan. Nu hittade jag den yttre huvudentreen, som inte hade några skyltar. Inflyttningen har börjat. Jag försökte se ut som ett flyttkolli och gled in.

Tjusigt värre. Luktar nytt. I samma byggnad kommer även barnavdelning och kvinnoklink att finnas. Hann upptäcka en stort lekland på en innergård. Öppet i flera våningar vid entreen ger ett luftigt intryck. Cafe i nedre planet.

Nästa utmaning var att invändigt hitta tillbaka till Centralhallen. Borde vara lätt eftersom det fanns en skylt som pekade ut riktningen. Mina fasta steg ledde mig in i ett rum där alla dörrar var låsta!!! Som tur var gick dörren jag just kom in genom att öppna. Jag hade definitivt inte hamnat i Centralhallen. Tog en annan dörr och gick en krok och förstod att jag befann mig på ett område där lösa kollin eller patienter inte borde finnas. Försökte se bestämd och målmedveten ut och kämpade mig vidare förbi åtskilliga hänvisningsskyltar. Ingen sa Centralhallen. Började undra var jag skulle hamna? Kanske på nån undersökning eller i något klädskåp.

Så småningom hittade jag en skylt märkt E, viket jag antog skulle leda mig till trapphus E o därifrån hittar jag. Fullträff. Med raska steg kunde jag närma mig Centralhallen innan någon hunnit fatta att jag snabbt som en kobra löst hemliga labyrinten.

Blev än med konfunderad när jag på vägen mot Centralhallen hittar provisoriska skyltar som visar vägen mot Q via E. Hur tusan kommer man den riktiga vägen och inte kobravägen? Den spännande utredningen fortsätter om någon dag.

Ute i luften såg jag en kvinna från hotellet med en lapp i handen, så jag frågade om hon sökte nåt? Som väntat sökte hon den nya onkolog mottagningen. Jag som var väl orienterad i den yttre terränglådan ledsagade henne till den yttre huvudentreen till onkologen. Eftersom jag nyss varit där så klev vi världsvant in genom entreedörren. Där mötte vi två damer som också hamnat i det låsta rummet, givit upp och tog den yttre terränglådan tillbaka. Jag lämnade damerna och fortsatte min promenad runt området.

Vid norra entreen träffade jag en bekant från studietiden i Umeå. Våra vägar har via våra arbeten korsats vid några tillfällen. Han höll just nu på att byta jobb. Dessutom hade han opererats för blåscancer. Vi betraktade våra öden och beslutade att gilla läget och att än hade vi mycket outrättat på planeten och siktar mot nya mål.

Hann med 30 sek marginal till eftermiddagsfikat, som jag fick ta tillsammans med en dammsugare.

Vi hade beslutat en date i motionsrummet före middagen. På vägen dit passerade jag onk sköterskan och terapi ansvarig och föreslog en organiserad guidad tur till den den nya onkoligimottagningen. Detta som en ren skyddsåtgärd för att inte Björken skulle tappa bort en massa patienter. Förslaget mottogs positivt och torsdag kl 9:30 blir det gemensam tur för de intresserade.

I morrn är det behandling 13:15. Blir intressant att se hur det är med bröststrålningen. Om det finns någon notering på mig eller om jag vid det tillfället var någon annan. Onsdag är det rundtur igen. Passar det med behandlingstiden så åker jag nog med.

En dag med många möten med olika öden. Snart väntar en ny dag nr 22.

Helgpermis slut

Ja då närmar sig helgpermisen sitt slut. Förra veckan när jag skulle iväg var det till att börja med att skotta. Tror inte att det behövs i morrn.

Blev lång helg. Var hemma redan till lunch i fredags. Helen hämtade. Vi var och handlade, åt lunch, myste o hade det bra. Då blev hon utkallad på jobb från kl 17. Tråkigt eftersom hon också jobbade lör o söndag. Blev en kort jogg i fredagsregnet. I lördags blev det biltvätt, ett lättare Bruxpass och började på glutta på deklarationen för företaget. När Helen slutade så beställde vi ett Helgerbjudande från Domsjö Stjärna. Mätta blev vi.

Lördags kväll skulle Linnea o Chai åka till Thailand via Helsinki. Det gick jättebra till Helsinki, men sedan blev det en försening på Thailandsplanet med 590 minuter!!!!. De var inte så glada. Fick så småningom ett hotellrum, men ingen mat o bara handbagage. I morse vid 8:30 kom de iväg, 590 minuter sena. Det bokade hotellrummet i Bankok var bara att glömma, eftersom de kom dit mitt i natten. Fick just ett meddelande att de var framme o hungriga. Som tur var så är det lite svalare på natten. Dagstemperaturen var + 38. Gosigt. Man får kyla sig med utandningsluften. Natten var bara +26.

Söndag morgon , sov länge. Var bara upp 2 ggr. Börjar irritera mera vid urinerandet. Det är väl inflammationen som växer till sig. Har idag varit lite häningare, ömsom varmare ömsom kallare. Men det soliga vädret inspirerade mig att ta en lufs runt Norrvågerundan. Det var faktiskt 3 löpare till ute. Två åt fel håll och en som vek av strax innan jag var i kapp.

Hellan hade glömt sin telefon hemma så jag åkte förbi hennes jobb med den. Hade då turen att uppmärksamma en stilig löpare i Norcobacken. Bra fart, fin hälkick, bra driv uppför backen med ett leende på läpparna. Man blir avis på jobbarkompis Jörgen som ser ut att vara i kanonform inför Sholm maraton. Han ser ut att njuta av varje steg. Ska försöka få in den känslan även jag, men just nu är den långt borta.

Var också förbi och hämtade nya begagnade sommar sulor till vita blixten. Tingade även på en omgång 15 tums lättmetallfälgar till vintersulorna. De får dock ligga ett tag eftersom inflödet av pengar just nu är lika med noll. F-kassan tar god tid på sig att skicka ut ersättning, om man nu överhuvudtaget får någon.

Nu är det dags att packa ned veckans kläder i lilla väskan. I morgon kl 08:00 går bussen till U-å. Lika spännande varje gång. Då får vi se vad det kan vara för överraskningar.

Förresten så gick V75 bara till 4 rätt. Hade själv en egen andel i ett annat system som gav 5 rätt. Hela 20 spänn in, betydligt mindre än vad andelen kostade.

I morrn är det behandling kl 11:15. Om maskineriet är igång.

Dag 20/39 Halvmuck

Halvmuck. Nu går det bara utför, hälften är passerat. Tiden går otroligt fort.

Idag hade jag lyckan på min sida. Hade behandling 7:45, men 2 patienter efter mig så fick maskinen driftstörningar. De som kom närmast efter fick tiderna frmskjutna ett par timmar. Vet inte om de hann få igång apparaturen då jag lämnade Umeå med bussen som gick 9:40. Bussen kom i tid och Hellan hämtade mig vid ca 11:30. Det blev som en extra permisdag.

Tänkte att när jag hade sånt flyt så köpte jag två triss lotter. Men nån måtta får det vara på lyckan, så det blev pappersåtervinning av lotterna.

Tre nya halsband följde med hem o samtliga fick god känt av kära hustrun.

Tack Daniel för uppdateringen av lands tillhörigheten på bilarna. Tycker att du kontaktar knäspecialisten Jon, så får han bedöma om det är en överansträngning och komma med bra tips o knäövningar. Visst köpte du skor med pronationsstöd?

Kul att Karin O också hittat sidan. Du är välkommen med mera kommentarer!!

Hos Linet skönjer jag viss resfeber. Det hör till. Det kommer nog att gå bra. Lycka till och ha en riktigt bra semester o njut av det vackra vädret. Glöm inte reseapoteket. Hälsa till alla och lyckkramar och Välkommen hem i maj.

Fick idag resultaten på Tyreoidea provtagningen. Efter doshöjningen har nu TSH sjunkit till under riktvärdet. Får höra vad min med.läkare säger.

Kunde ev. fått ett svar redan idag, på min framställan från igår, angående skelettscint. Men då läkaren inte fanns på avdelningen före 8:30 och var inbokad på andra pat, så sa jag att svaret får bero till nästa vecka. Så då får vi se om det kommer nåt svar då.

Hann även förbi på Skatteverkets nya servicekontor i Örnsköldsvik och fick med mig en bunt deklarationsbilagor hem, så nu är det bara att hoppas att vädret inte blir allförbra i helgen så kan man pussla dit några lämpliga siffror.

Nästa behandling blir på måndag kl 11:15, så då blir det 8-bussen som gäller.

Dag 19/39. Positivt o dystert

Tack för kommentarerna på gårdagens inlägg. Jo, jag har berättat om tändstickstricket, men eftersom det mest var fingerflinka kvinnor närvarande, så blev de inte så impade. Men det funkar för mig i alla fall.

Fick sova lite längre stunder i natt. Bara två uppsittningar. Vaknade 6:15. Hade varit lite frost i natt, men senare under dagen har temp stigit till +6.

Travet i går renderade i 5 rader med 5 rätt på ena bongen. Utdelning 0:-. Andra systemet hade 6 av 6 rätt. Tyvärr så vann rätt hästar, dvs lågoddsarna, så det blev 170:- totalt, vilket investeras i V75, på lördag. Vi måste ju bli av med potten.

Intensiv förmiddag. Provtagning kl 9.00. Gick som hejsan. Lite rörigt. Det var sista dagen i denna lokal för personalen på mottagningen, så flyttlådorna hade kommit fram. De stänger för flytt fre-mån. Så då blir det spännande att se hur alla ska hitta till veckan. Än finns ingen skyltning. Men jag har räknat ut att byggnad 27 benämns med Q. Har hittat dit via kulverten men ej via markplanet. Det blir nästa veckas utmaning. Men jag kommer att slutföra min behandling i nuvarande lokaler. Vilket i sig är synd att man inte kom 4 veckor senare, så att man blivit körd i de nya maskinerna. de har bättre sikte och bildåtergivning, vilket innebär att man fotokollar vaqrje patient vid varje körning för att kontrollera att guldkornen har samma position. den nya utrustningen blir träffsäkrare.

Läkarbesöket, som var satt till 9:45, blev något försenat, så 9:52 kallades jag in till strålningen. Vi blåser på lite extra snabbt så hinner du, sa personalen. Träffade läkaren strax efter 10. Vi hade en ganska bra diskussion tycker jag.

Jag gjorde en kort sammanfattning av tumörstadium, biopsiresultat, Gleasonscore med kommentarer, PSA inkl kvot samt storlek prostata och sa att när jag stoppade in uppgifterna i det normgivande nomogrammet, så får jag upp till 44% risk för spridning till sädesblåsor, lymfa eller skelett, i vissa fall. Och minst över 25 i allka fall.

Om jag förstod rätt så har de bedömt att risken är liten för spridning utifrån mitt relativt låga PSA (15). Hade det varit 20, så hade jag hamnnat i en annan bedömning, eller om de biopsier där gleason benämnts 3 med fokalt 4 istället hade blivit 4 så hade det varit Högrisk. Bedömningen är att de ska ge kurativ (botande) behandling och att hormoner därför satts in. Om de hade konstaterat spridning så hade det i stället blivit pallitativ (livsuppehållande)behandling.

Efter diverse funderingar frågade Läkaren om jag begärde att få en skelettscint utförd. Jag hävdar att det skulle vara bra att veta om det finns några elakingar som smitit och landat någon annanstans och att det isåfall måste vara bättre att försöka bekämpa dessa nu än att vänta tills det är för sent. Jag menade att det måste vara lättare att laga ett litet hål i byxfickan än ett stort hål och att en tidig åtgärd sannolikt förlänger livslinjen mera än om man väntar till det vuxit till sig.

Hon ställde också frågan om jag verkligen ville veta. Det är en svår och tung fråga, man ser eventuellt en livslinje som kortas. Vi förde en diskussion om detta och jag hävdar att det måste vara bra att veta. Finns inga tecken på spridning så har jag kvitto på det. Vilket skulle kännas oerhört skönt. Skulle något finnas och jag inte gör en scint nu och det istället upptäcks om 7 år, så kommer jag att bli bitter för att vi inte kontrollerade det nu.

Det verkade som att hon tyckte att jag argumenterade bra.

Hade också datorn med mig och tog fram nomogrammen som visade på risken utifrån min utredning. Hon såg lite förvånad ut över att jag hade mitt skrivbord med mig. Men läste intresserad på mina resultar. Ja se dessa patienter.

Det hela slutade med att läkaren ska kolla med sina kollegor och min tidigare läkare angående min begäran om att utföra en scint efter avslutad strålbehandling. Risken finns naturligtvis att de anser att det blir ett prejudikat och att andra som är mindre befogade även kan komma att kräva motsvarande. Besöket var slut 10:30. Mina känslor var blandade. Men jag siktar framåt.

Väl tillbaks på rummet fick jag telefon från en bekant som precis gått igenom en prostata operation i Sundsvall. Vi hade många spörsmål och erfarenheter att diskutera.

Efter lunch var det läge för en promenad. Temperaturen hade stigit och solen började på lysa igenom. Fick tel från en kollega på jobbet som hade lite funderingar. Så jag telefonerade och promenerade. Fick också veta att en gemensam bekant råkat ut för en hjärtinfarkt, men nu var på bättringsvägen och hade flyttats till Örnsköldsvik.

Nu till det roliga. I slutet av min promenad förbi min gamla gymnasieskola, stötte jag i hop med en skolkamrat från Nordmaling. Vi hann prata en stund. Kul.

Efter promenaden, som blev 75 min, så väntade kaffe och ett pass i motionslokalen. I dag var det ytterliggare en ny adept, så nu är vi minst 4 som nyttjar lokalen. Kul.

Har under veckan skymtat en klasskamrat från Nordmalingstiden här på hotellet. Efter middagen satt vi en lång stund och pratade. Han har haft en besvärlig resa och är nu här på uppfräschning av kroppen. Trots alla besvär är han positiv och glad. Han blir kvar en vecka till så vi hinner nog mötas igen.

Förresten vet ni hur man ser att en bil kommer från Mexico och/eller Spanien?? Jo det är ju en Manuel.

I morrn är det rekordtidigt pass. Behandling 7:45. Då hinner jag hem med 9:40 bussen och kommer hem till lunch. Kanon. Hoppas hinna förbi till Skatteverket (Synd att det inte är Skratteverket, tror att Sverige skulle behöva ett sånt) och hämt roliga bilagor till deklarationen så att jag kan sitta inne med dem nu när det ska bli bra väder i helgen.

Nu är det dags att betala veckans vistelse och packa ned grejorna o förbereda min permission. I morrn är det halvmuck 20/39. Nu är bara resten kvar. Kul.

Dag 18/39 Kissarnatt/Natt

I natt var det fyra besök på kisseriet mellan 23 och 05, så det blir mkt kort sömn. Var seg i morse o kände mig inte i form. Men tog en långsam frukost så verkade delar av kroppen också vakna.

Inte lika körigt som Linnea, men efter frukost kollade jag mina senaste alster på pysselavdelningen. Efter en hel fusing så blev de överraskande bra. Putsning, dremling, limning, bandning, så var det dags för tidig lunch. Därefter information från prof Widmark. Jag blir allt mer brydd på om de missat en skelettröntgen och lymfkontroll vid min utredning.

Direkt efter föreläsningen bar det iväg till behandling. Därefter tillbaka till rummet. Tel från en träningskompis på Brux. Kul att de bryr sig. Därefter hade utetemperaturen stigit till +5 grader. Det blev en långlunk, med lågpulsfart till Mariehem och sedan runt Nydalasjön och via Tomtebo o universitetet till mitt krypin. Där var det precis fika så jag tog en muffins, saft o kaffe. Joggen gick över förväntan, fanns en kort bit med flow i steget, det var länge sen. Endast 500m var väglöst land liknande Orrböle, i övrigt bra grusväg.

Snabbduch, hämta alstren och banda på dem.

I kväll har vi två system på V64. En av kollegorna hade i helgen köpt en andel i ett spel och råkade vinna 28 000. Grattis. Hoppas att hans tur håller i sig så att vi får en slant i kväll.

I morrn är det provtagning av tyreoidea kl 09:00, Läkarbesök 9:45, Behandling 10:00.
Läkarbesöket har jag begärt för att få ta del av utredningsunderlaget för min behandling. Alltså varför har det inte gjorts en skelletscint, trots att jag klassas som högrisk. Träffar en ny läkare, (den femte) så jag misstänker att jag inte får något bra svar. Enl Widmark så utgår man från ingångsdata med Tumörstadium, PSA-nivå och Gleason score och sätter in detta i ett nomogram baserat på erfarenheter från ett stort antal tidigare patienter.

Jag hittade nomogrammet på internet och såvitt jag får fram av det så är risken 46,8% för metastaser. I en annan variant så ligger min risk mellan 20-70, med tyngdpunkt på ca 25 % risk.

För den pågående behandlingens skull så spelar det eg. ingen roll om skelettscint är gjord. Jag får ändå den kraftigaste behandlingen som finns för prostataC bekämpandet, men finns de i lymkörtlarna så borde de ju få sig en omgång när man ändå är upplagd. Desutom vill jag veta förhållandedt eftersom det har betydelse för behandlingens fortsättning efter strålningen. Min plan är att de får göra en scint före utskrivning, så att man vet läget då i alla fall.

I nuläget har det gått tre lopp på V64 och vi har alla inne på båda systemen. Femte loppet blir en rysare. Där har vi en spik.

Nu blir det hårdbrödmacka med ost å kaffetår.

Dag 17/39 För mycket och för lite vatten

Fina kommentarer från helgens besökare. Hoppas vi ses snart igen. Tack själva för att ni kom och förgyllde helgen.

I går kväll började vattnet från skyn att bilda flingor och snöslask. Var igår kväll ute och skottade bort de 4 cm +2 gradigt snöslask som kommit. I morse var det förgäves, då 5 nya cm hade kommit. Gjorde i ordning frukost och tog mig sedan an snöskyfflar, borstar och andra passande verktyg för att förflytta den vita geggan. När jag var klar och kom in för att äta min frukost, så undrade morgonfagra hustrun varför vi inte hade något vatten?

Jag hade skjortan full av vatten (=svett) liksom jackan (=snöblask), hade gjort min morgontoalett kokat kaffe och the, så jag förstod inte frågan, då hela morgonen följt ett vatten tema. Så småningom så insåg jag att hon syftade på att det inte fanns något vatten där det borde finnas, alltså i kranen. Misstänkte först att det inte blev nåt över till kranen eftersom så mycket hade fallit därute.

Hellan ringde till felanmälan och fick till svar att de hade fått kännedom om detta och höll på med felsökning. På vägen till bussen så var Miva i fullgång med att leda bort vatten som strömmade ut på Vågsnäsvägen i höjd med Domsjögården. Tydligen var det en huvudledning som brustit, så det kan bli vattentorka i kranen några dagar.

Bussresan till Umeå fick godkänt. Hamnade invid en yngre kvinna som torde kunna spara åtskilligt med pengar genom att minska på parfymkontot Sedan gick det inte att stänga friskluftsinspruten eftersom någon hade lånat med sig knappen. I sedvanlig ordning var bussen 20 min sen i starten. Men lyckades komma i tid så att jag hann till min behandling.

Hade med mig en provtagningsremiss för Tyreoidea, som de tog hand om. Förhoppningsvis blir det provtagning under veckan. Strålningen gick som hejsan. I morgon görs kontrollfotografering i samband med behandlingen, som äger rum 12:30. Före det har vi utbildning med professor Widmark mellan 11-12, så det blir nog att hänga på lunchlåset kl 10:30. På torsdag ska jag träffa läkare för att diskutera vilket beslutsunderlag som ligger till grund för att någon skelettröntgen inte genomförts. Så får vi se om det blir nåt svar.

Tog mig en promenad till staden för att byta batteri i pulsklockan. Det tog 1 timme att byta batteri!!! Priset blev 150:-. Funderade på att ångra mig och säga att jag inte ville ha något byte, utan nöjer mig med bara batteriet. Men fullföljde inte min tanke.

Efter promenaden så blev det ett pass i snickarverkstaden. Dåförra veckans produktion av halsband föll i god jord, så vågade jag mig på ytterliggare några, så får vi se om de blir godkända. Efter middagen körde vi ett lättare pass i motionsrummet. I dag hade jag två kompisar. Kul att fler hittat dit.

I morrn tar min surfperiod slut. Om jag lyckas ladda in nytt så hörs vi då, annars blir det tyst fram till helgen.

Påsken och fyllan det

Jaha, då har påsken passerat förbi ännu ett år. I år med ovanligt mycket fylla-ande. Först älsklingsdottern som tjuvstartade med sina jämna år. Sen äldsta systerdottern på påskdagen hade en jämn högtidsdag, samtidigt som en av de många svägerskorna passade på att bjuda på middag efter att för några månader sedan också fyllt jämt. Det tycks visst vara ett sånt år i år, dvs man fyller jämt. (Å andra sidan är det jämt nån som fyller år också, så det jämnar nog ut sig, som kärringen sa). Samtliga firanden förflöt dock lungt och stilla utan några större skandaler.

Själv hade vi besök hela helgen av Jeppe som så snällt hämtade mig i Umeå på den skära dagen och blev kvar ända till annandagen innan kosan återigen styrdes norrut för slutspurten på denna termin. På långfredag anlände Jon och hans Maria, de blev kvar till påskdagens förmiddag, då resan återigen vände söderut.

Verkligen kul att ha ungdomarna hemma. Vi hann med ett antal omgångar Dot, där Jon blev helgens konung genom nytt familjerekord i 5 deltagare. Enbart 50 poäng belastades han med. Extra retfullt eftersom jag hade det tidigare rekordet på 57 p. I 5 000 så lyckades jag dock bäst hade den lägsta platssiffran efter 4 omgångar. Vi han även med lite träning, en omång på Brux och en lättare 45 min lunk i lätt regn o snöglopp.

Jespers röda rubin fick ny olja och nytt filter. Den vita blixten fick en ny lampa.

Möjligtvis ansåg den blå bilen att den fått för lite uppmärksamhet så i går inträffade ett fenomen när vi styrde kosan mot Orrböle/Baggård för kalasandet. Jesper körde och vi fick en lastbil före som sprätte skit på rutan. Spolare och torkare slogs på för att klargöra siktfältet. Konstigt vad han spolar länge tänkte jag. Försiktig fråga från föraren; "Går inte dom här att stänga av?" -"Jo med spaken", försökte jag. men viftarna och sprutaren ville inte lyda några kommandon. In på första bästa ficka o stanna bilen och rycka säkringen. Rutan var rätt så överfull med spolarvätska och tvättmedel. Försök att torka bort det med en pappersnäsduk så ska ni se hur mycket lödder det kan bli. Häpnadsväckande.

Så blev det att fortsätta utan torkare och spolare och hoppas på go väder. Teorin var att antingen har maskinisten i spaken dött eller så har reläet bränt ihop. Inga verkstadshandböcker eller instruktionsböcker har nån förteckning över reläens placering. Inte heller lyckades vi koppla bort spolarmotorn eftersom den sitter på undersidan behållaren under bilen ovanför hasplåten. Var inte läge att demontera när vi hade kalasbyxorna på. Så det var bara att hoppas på goföre hem också.

Goföre var det däremot inte på vägen till Orrböle. Ett nyplöjt potatisland hade förmodligen varit samma läge, i synnerhet om det också samtidigt regnat, men skillnaden i detta fall var att man inte behövde styra bilen själv, eftersom detta sköttes helt automatiskt genom dikesspåren från de tidigare fordon som trafikerat åkern (flåt vägen) och hoppas att de tidigare trafikanterna hade samma destination för sin resa. Bilens skepnad ändrades från mörkblå till dyngbrun.

I dag var det dags för renspolning och tvättning av både den blå bilen och röda rubinen. Den blå bilen hade samlat på sig ungefär en traktorskopa lera och jord. Men kunde efter en ordentlig dust med högtrycken återfå sin blå färg.

Hur gick det då med torkar/spolar eländet? Vi började med att borra på nätet. Jesper fick ett bra napp. (Får man napp när man borrar i nätet?) En annan Volvoägare hade haft samma fenomen. Det var varken relä eller spak. Det visar sig att lykttorkarmotorn kan få en hjärnblödning och då kan en diod brinna upp och strömmen går då bakvägen och tar över kommandot till spolare och torkare. Efter antal kontaktdemonteringar så visade det sig att så var fallet även för den blå Volvon. Det märkliga var att det var den lykttorkarmotor som varit utan torkararm under flera år och inte den fungerande lykttorkarmotorn som gav upp. Hoppas att det nu var det som var felet så att Hellan har fungerande vispar i veckan. Just nu verkar det behövas för nu är det snöblandat regn.

Hur som haver en bra påsk. Jag har mått hyfsat bra. Magen och kisseriet har ju sitt eget liv, men det har funkat. Kul var det att få besök av Jon/Maria och Jesper och hinna träffa ett stort antal släktingar på de båda kalasen. Sen blev ju bilarna rena och glada också.

I morgon biti blir det Umeåresa. Behandling 10:15. Spännande att se hur bussresan utvecklas denna gång.

Dag 16/39 -den skära dagen.

Sextonde behandlingen.

Glädjande!! Hittade två kommentarer på gårdagens. Kul att Chrille hittat till sidan. Till Jörgen vill jag säga att det ser lovande ut med 4.10 i Norcobacken. Men prova uppför också så får du se!!

Skämt åsido. Mycket bra körning inför Sholm maraton. Ser kanonlovande ut. Håll i och håll ut så ligger nog Sholm maraton PB illa till. Min antidoping, med hormonbromsning innebär att mitt pulstak sänkts betydligt. Mjölksyra är no-no, innebär att benen krampar eller att magen exploderar eller i värsta fall både och= skittråkigt. Ligger jag på låg lunknivå så går det hyfsat. Får ju i alla fall lite mängd, men ingen kvalite. Men det är ju bättre än inget alls. Får låta bli att räkna km utan i stället samla minuter.

Dagens behandling gick strålande. Natten var något mer påträngande vid tre tillfällen. Men man hinner ju en lur mellan varje omgång iaf.

Färdigställde några smyckeliknande alster på terapin innan jag blev upphämtad av Jesper för hemresa. På hemvägen stannade vi till hos svägerska i Långed och fick nygjord Påskskinka. Mums.

De smyckeliknande tingestena föll i god jord hos hustrun, vilket under veckan varit min förhoppning. Puh. Även Jeppe godkände åstakommationerna. Hann bara in genom dörren så kom snälla grannen med ett stort fång tulpaner och en kruka med Påskliljor. Hemma hade Hellan Påskpyntat och hönan PåskLilian stoltserade bredvid PåskWiliam. Deras magar var fyllda med stora romkorn=ägg=godis. Gott gott och onyttigt, men gott ändå.

Pratade före middagen med älsklingsdottern som nu hade öppnat sina högtidspaket och var fortfarande glad över sin presentering. Hon berätade också om den kanonmiddag som avnjutits igår. Kommer säkert att finnas en redogörelse på hennes sida.

I dag är det ju också Se-upp-Dagen, alltså så att man inte blir lurad. Årets bästa skämt återfanns på familjesidan, födda, i VK, där samma unga man stoltserade på fyra olika foton med olika kvinnor och olika barn. Å alla fyra var födda samma vecka. Tänk så det kan gå.

Nu får kroppen strålvila några dagar. Behandlingen återupptas på tisdag kl 10:15. Hoppas jag får må hyfsat under min permis.

Å förresten GLAD PÅSK till alla och ta det försiktigt ve ägga.