Drömmar, Bildoktor och deponianläggningen

En natt med diclofenac blir på sätt och vis mycket intressant. Måste finnas ett samband med diclofenac och drömmandet. Var uppe två gånger, men med mindre trängningar, startproblem och sveda. Men sjöblöt i svett av att ha hamnat i någon form av mystisk sekt.

De behärskade ett samhälle jag aldrig tidigare besökt. Helen och jag blev på något sätt ditförda. Vi huserades i en äldre byggnad med massor av människor i små rum. På något sätt var vi utvalda. Försökte hitta vägar därifrån. Fick tips om att ta hissen till 7:an. Hissen gick inte uppåt utan genom ett rör längs marken. På 7;an blev vi utkastade i ett torftigt landskap. Omgiven av många konstiga individer, fast ingen tycktes se oss eller höra oss. Vi kunde inte få någon kontakt med någon. På något sätt tog vi oss tillbaka till byn. Drogs till huset där vi varit inhysta. Tydligen var någon dem på spåren. Huset var helt tömt. Inte en människa eller pryl kvar. Vi gick in i det som varit ett kök. Där fanns en kökslucka. Jag stampade på den och frågade om något fanns där nere. Luckan öppnades och vi drogs snabbt ned. Där fanns Daniel omgiven av ett gäng konstiga figurer som mest påminde om Gollubfigurer. De var hans vänner. De hade tagit jordkällaren under huset som sitt högkvarter. Sekten skulle aldrig komma på ideen att söka dem där i deras gamla högkvarter. Listigt som vanligt av Daniel. Han och hans vänner var nu vårt enda hopp att komma ifrån sekten. Vi fick ett nummer som vi skulle använda. 442 tror jag att det var.

Vi tog oss ut. Hittade någon form av buss utan fönster som kunde ha någon anknytning till 442. Resan var obehaglig på alla sätt. Många från sekten var där. Oklart om de hade blivit utvalda och ditplockade eller om de ingick i ledarskapet. Helt plötsligt fick vi lov att stiga av. Inte en syn av 442. Vi frågade försiktigt om någon visste något om 442. Vi hänvisades till bussen igen. Nu var vi bara några få kvar ombord. Plötsligt stannade bussen och Sektledaren kom fram och undrade om det var vi som var på väg till 442? Vet inte om jag svarade, men vi blev förda till ett litet hus. Sektledarens kvinna var en mystisk mörk dam med ett förvridet ansikte med stora utstående tänder och en bred nos. Ansiktet liknade ett hästhuvud. Plötsligt tog sektledaren tag i kvinnan och stängde in henne i en liten brunblommig låda som stod tiillsammans med ett stort antal liknande lådor. Lådan tejpades igen, men det var en form av lucka där mannen stoppade in handen. Sedan hade han diverse besvärjelser för sig och kom fram och frågade om vi ville lämna området. Vi tackade givetvis ja till detta. Men då ville han att vi skulle smaka något som han tillrett och hade i sina händer. Smakade vi inte så skulle vi inte få lämna området. Givetvis blev vi misstänksamma men såg inget annat val än att smaka. Ingen av oss hade smakat nåt liknande tidigare. Inte var det speciellt gott heller.

Mannen stoppade det vi skulle äta i våra munnar. Sen gick han till lådan och stoppade in handen i luckan igen. Ut tog han åtta stycken små varelser som hans kvinna fött i lådan. Jag började nu på att ana att det vi ätit var en bit av kvinnan som han nyss stängt in i lådan. Kändes oroväckande. När han så plockat ut alla åtta varelserna ur lådan kom en vacker ljushårig kvinna iklädd en vacker blå klänning glidande ut ur lådan. Tackade för sig och gick sin väg. Ingen gjorde något för att hindra att hon gick.

Jag vände mig mot Helen för att höra om vi också skulle försöka gå. Då förstog jag att sektledaren hade lagt beslag på henne. När hon vände sig emot mig så hade hon fått lådkvinnans hästansikte. Min kommentar blev. "Tror nog att vi blir kvar här en tid och du bör tänka dig för innan du ser dig i spegeln.

Sen ringde väckarklockan idogt. Undrar om jag ska ta en tablett ikväll. Nu har jag slut på de svagare. De som nu ligger och väntar är dubbelt så starka. Visst funkar kisseriet bättre med tabletterna, men frågan är om nätterna är lugnare med eller utan tabletter.

Om någon vill ge sig på en drömtydning så är jag tacksam. Något avsnitt till memoaren till mina Samlevande (Alldeles rätt Jon) blev det inte idag, eftersom dagen varit full med drömanalyserande.

När jag återgått till mitt vanliga fysiska liv och ätit frukost, så åkte jag till bildoktorn. Får komma dit nästa onsdag. Han räknar med att det tar ca 1,5 tim per sida att byta damasker. Sen var det ju lite annat småkrafs också så det torde väl närma sig 4,5 - 5 tusen, är jag rädd.

Efter bildoktorn åkte jag hem o lastade den blå bilen full med ris, säckar, spillolja, gamla burkar etc och åkte till deponin. Otroligt mycket folk på en måndag förmiddag. Fyrdubbla led vid containrarna. Har folk inget annat att göra än att slänga grejor?

Hade nu skapat lite plats hemma så jag åkte på Beijers o köpte 30 st marksten 35 x 35 cm. Så småningom ska de läggas längs garageväggen.

Rensade häcken. Käkade lite lunch. Solen gick i moln. Helen kom hem från frissan. Vackrare än någonsin.

Grunnar på att hyra en skylift för att attakera vindskivorna. Det kostar en tusing per dag. Men det kan det vara värt, i stället för att ramla ner från stegen. Ett kruks är hur jag ska komma in på tomten. Grunnar på några olika vägar, men samtliga medför avverkning och uppfyllande av körramp. Får nog åka o titta på måtten på liften innan jag bestämmer mig.

Bestämde mig istället för att genomförq en kortare jogg, men med lite högre fart. Syftet var att rensa hjärnan. På väg mot spåret ropade en liten flicka på dagis; "Hej!!! Varför springer du?" Bra fråga. Jag hade inget vettigt svar just då.

Ja nu laddar jag för en ny spännande natt. I morgon väljer jag nog ett styrkepass och besök på apoteket för att se om det har blivit rätt om mitt nya hormon.