I dag var jag på sjukhuset för kontroll av ämnesomsättningen. Tyreoidea prover togs. Jag undrar hur de har ställt med ordningen. Enligt uppgift ska jag finnas uppsatt på en lista och kallas för kontroll var 6:e månad, eller var 4:e om resultaten är avvikande. Nu var de väldigt låga vid provtagning i april. Beskedet från läkaren var att jag kommer att kallas. Redan nu blev jag kallad. Inte hade gått fyra månader i min kalender i alla fall. Hur som haver lämnade jag ett rör, men någon ytterliggare kontroll var inte uppsatt på bevakning. Suck! Om detta är en rutin som är svår att få att fungera, hur kan de då operera?
Nog om det. Var bara upp en gång i natt o det berodde på att jag var tätt i näsan. Nattens dröm bestod av att försöka baka en kaka med någon speciell fyllning i. Det lyckades inte på hela natten.
Förresten glömde jag att säga att på min senaste jogg i Vårbyskogen fick jag ett oväntat sällskap. När jag kom runt en kurva stod en älg i diket vid spåret. Stick härifrån, försökte jag. Icke. Den stod kvar o stirrade på mig. N u var det bara 30 m kvar. Vad gör djuret? Kliver upp på spåret.!! Tänker den komma mot mig eller månne utgöra hare? Har den kalvar i närheten? Är den ensam? Nästan läskigare än huggormarna. Det är många farrliga djur i vår skog. Snart kommer myggen också. Dessbättre vänder nu älgen. Hon travar framför mig på spåret i ca 50 m innan hon hastigt viker in i skogen och det knakar o brakar. Jag passerar förbi och andas ut och in.
Körde lite intervaller fram och tillbaka, vilket innebar att jag kom att passera området ytterliggare en gång. Vet inte om det var fel på mina öron, men jag tyckte fortfarande att det knakade i skogen, så jag vände på klackarna och travade hemåt.
Gräsmattan fick sig en omgång idag. Otroligt vad gräset har växt på en vecka. Såg också att blåbärsblommorna börjat knyta sig. Inte på gräsmattan alltså utan i skogen. Ni vet den där med alla farliga djuren. Ibland möter man vargar också. En del kallar dem gråhundar.
I övrigt har eftermiddagen ägnats åt packning inför vår lilla utflykt. Jeppe o Sara är på väg från Lule. I morrn åker vi vidare till Vås. Jon från svall är i Vås. Har slutexamination i morgon i Sholm, så vi håller alla tummar.
Passade på i kylan att dra en repa på Hägglundsjoggen. Säkert bland de bästa i klassen utan testosteron. Något lite bättre tid än förra gången, kapade ytterliggare 15 sek och definitivt en bättre placering, nr 75, men det var bara 86 herrar som startade. Kmtid på 5.10 om jag räknat rätt. Tomas Kapell vann på nytt personligt rekord. Många vågade nog inte trotsa kylan och de regntunga skyarna.
På återhörande.
onsdag 26 maj 2010
tisdag 25 maj 2010
Trötter dagen
Segt idag. Sov hyfsat. Upp 1 ggr. Annorlunda drömmar inatt.
Undrar hur det går för katten Singha? När den klättrade i träd så hade den så svårt att hoppa mellan olika träd, så den konverterade sig till en liten apa istället. Nattens stora äventyr var annars en flygresa med några från jobbet. Vi var redo. Piloten kom. Det var Hockey-Kent Forsberg!! Kunde vi lita på det? "Brukar gå bra. Bara lite bökigt när vi ska landa", blev svaret. Flygturen, var den nu gick, förflög perfekt. Dags för landning. Det hoppade och skumpade. Plötsligt for jag upp och ner. I nästa ögonblick trycktes mitt ansikte mot ryggstödet och dynan. Sedan virvlade det till alldeles förskräckligt och jag befann mig på utsidan av flygplanet. Sen var vi på marken. Verkade som att vi landat på en hötrafikerad motorväg. Det var fullt med bilar överallt. "Lite hoppigt, annars gick det ju bra det här", var pilotens kommentar.
Skulle varit intressant att ha haft en kamera och studerat mina rörelser, eller om de bara var inne i huvudet.
Morgonen började med + 6 grader, nordvästlig vind, lätt regn. Fegade ur och Trampe fick vara hemma. Den vita tog mig till Brux. Tungt pass var det. Ingen gnista. Fick i alla fall duscha. Känns skönt att inte behöva ta hänsyn till alla markeringarna för strålningen, de är borta sen en dryg vecka.
Uträttade några ärenden. Apoteken börjar bli mia nya hatobjekt. Skulle nog vara bra om personalen la på en charmoffensiv. Tycker att sortiment av icke receptbelagt minskat. Ärendet var att hämta ut den medicin som blev fel vid senaste förskrivningen, då 60 tabletter skulle räcka 180 dagar, med en tablett om dagen. Nya receptet hade kommit. Det var fortfarande samma förpackning med 30 tab, men nu var det tre förpackningar per uttag. Då går ju räkneövningen ihop. Fick lite hicka eftersom jag vid förra tillfället fick betala för motsvarande förpackning, eftersom denna inte ingick i högkostnadskyddet. Men idag ingick den. Det var ju i och för sig bra. Men borde den då ha ingått även förra gången??
Försökte få receptarien att förklara hur det kan komma sig att det är skillnader på olika apotek och om medicinen ingår i högkostnadsskyddet eller ej. Inte för att jag kände mig speciellt korkad eller inte heller ovanligt intelegent idag, men jag begrep inte hennes förklaring. Kardemummasumman var att det nu var väldigt rörigt och det gällde olika bestämmelser för varje månad vilka mediciner som omfattas av högkostnadsskyddet och att de bara fick sälja det billigaste. Även om detta inte omfattas av läkemedelsförsäkringen. Kanske man borde börja kränga piller på nätet.
Hann sedan med lite inköp av kost o vitamin tillskott. Liksom några högkaloriöl och en vinflaska till vinlotteriet. Snabbis på jobbetför att knappa in semester den 31/5 som eg är första arbetsdag efter sjukskrivningen. Men datorn hade tydligen semester fortfarande så det blev inget uträttat.
Passerade färgbutiken o skulle klämma en 5:a lacknafta. Ser man på finns nu bara i 3:or, men priset är det samma. Sen köpte jag en vecka telia mobil surf, så att den lilla datorn får följa med på Västeråsutflukten. Åkte hem åt lunch.
Jätte trött. Eftermiddagslur. Regnet föll ned där ute, nordvästen håller i sig. temperaturen +8. Blev en promenad efter middagen.
Dagens överraskning var ett mail från en av mina medbröder i Umeå. Jättekul att ha kontakt med några. Den fina gemenskapen som var i Umeå är faktiskt en saknad.
Nu väntar kvällsfika. Sen väntar nattens drömmar.
Undrar hur det går för katten Singha? När den klättrade i träd så hade den så svårt att hoppa mellan olika träd, så den konverterade sig till en liten apa istället. Nattens stora äventyr var annars en flygresa med några från jobbet. Vi var redo. Piloten kom. Det var Hockey-Kent Forsberg!! Kunde vi lita på det? "Brukar gå bra. Bara lite bökigt när vi ska landa", blev svaret. Flygturen, var den nu gick, förflög perfekt. Dags för landning. Det hoppade och skumpade. Plötsligt for jag upp och ner. I nästa ögonblick trycktes mitt ansikte mot ryggstödet och dynan. Sedan virvlade det till alldeles förskräckligt och jag befann mig på utsidan av flygplanet. Sen var vi på marken. Verkade som att vi landat på en hötrafikerad motorväg. Det var fullt med bilar överallt. "Lite hoppigt, annars gick det ju bra det här", var pilotens kommentar.
Skulle varit intressant att ha haft en kamera och studerat mina rörelser, eller om de bara var inne i huvudet.
Morgonen började med + 6 grader, nordvästlig vind, lätt regn. Fegade ur och Trampe fick vara hemma. Den vita tog mig till Brux. Tungt pass var det. Ingen gnista. Fick i alla fall duscha. Känns skönt att inte behöva ta hänsyn till alla markeringarna för strålningen, de är borta sen en dryg vecka.
Uträttade några ärenden. Apoteken börjar bli mia nya hatobjekt. Skulle nog vara bra om personalen la på en charmoffensiv. Tycker att sortiment av icke receptbelagt minskat. Ärendet var att hämta ut den medicin som blev fel vid senaste förskrivningen, då 60 tabletter skulle räcka 180 dagar, med en tablett om dagen. Nya receptet hade kommit. Det var fortfarande samma förpackning med 30 tab, men nu var det tre förpackningar per uttag. Då går ju räkneövningen ihop. Fick lite hicka eftersom jag vid förra tillfället fick betala för motsvarande förpackning, eftersom denna inte ingick i högkostnadskyddet. Men idag ingick den. Det var ju i och för sig bra. Men borde den då ha ingått även förra gången??
Försökte få receptarien att förklara hur det kan komma sig att det är skillnader på olika apotek och om medicinen ingår i högkostnadsskyddet eller ej. Inte för att jag kände mig speciellt korkad eller inte heller ovanligt intelegent idag, men jag begrep inte hennes förklaring. Kardemummasumman var att det nu var väldigt rörigt och det gällde olika bestämmelser för varje månad vilka mediciner som omfattas av högkostnadsskyddet och att de bara fick sälja det billigaste. Även om detta inte omfattas av läkemedelsförsäkringen. Kanske man borde börja kränga piller på nätet.
Hann sedan med lite inköp av kost o vitamin tillskott. Liksom några högkaloriöl och en vinflaska till vinlotteriet. Snabbis på jobbetför att knappa in semester den 31/5 som eg är första arbetsdag efter sjukskrivningen. Men datorn hade tydligen semester fortfarande så det blev inget uträttat.
Passerade färgbutiken o skulle klämma en 5:a lacknafta. Ser man på finns nu bara i 3:or, men priset är det samma. Sen köpte jag en vecka telia mobil surf, så att den lilla datorn får följa med på Västeråsutflukten. Åkte hem åt lunch.
Jätte trött. Eftermiddagslur. Regnet föll ned där ute, nordvästen håller i sig. temperaturen +8. Blev en promenad efter middagen.
Dagens överraskning var ett mail från en av mina medbröder i Umeå. Jättekul att ha kontakt med några. Den fina gemenskapen som var i Umeå är faktiskt en saknad.
Nu väntar kvällsfika. Sen väntar nattens drömmar.
måndag 24 maj 2010
Drömmar, Bildoktor och deponianläggningen
En natt med diclofenac blir på sätt och vis mycket intressant. Måste finnas ett samband med diclofenac och drömmandet. Var uppe två gånger, men med mindre trängningar, startproblem och sveda. Men sjöblöt i svett av att ha hamnat i någon form av mystisk sekt.
De behärskade ett samhälle jag aldrig tidigare besökt. Helen och jag blev på något sätt ditförda. Vi huserades i en äldre byggnad med massor av människor i små rum. På något sätt var vi utvalda. Försökte hitta vägar därifrån. Fick tips om att ta hissen till 7:an. Hissen gick inte uppåt utan genom ett rör längs marken. På 7;an blev vi utkastade i ett torftigt landskap. Omgiven av många konstiga individer, fast ingen tycktes se oss eller höra oss. Vi kunde inte få någon kontakt med någon. På något sätt tog vi oss tillbaka till byn. Drogs till huset där vi varit inhysta. Tydligen var någon dem på spåren. Huset var helt tömt. Inte en människa eller pryl kvar. Vi gick in i det som varit ett kök. Där fanns en kökslucka. Jag stampade på den och frågade om något fanns där nere. Luckan öppnades och vi drogs snabbt ned. Där fanns Daniel omgiven av ett gäng konstiga figurer som mest påminde om Gollubfigurer. De var hans vänner. De hade tagit jordkällaren under huset som sitt högkvarter. Sekten skulle aldrig komma på ideen att söka dem där i deras gamla högkvarter. Listigt som vanligt av Daniel. Han och hans vänner var nu vårt enda hopp att komma ifrån sekten. Vi fick ett nummer som vi skulle använda. 442 tror jag att det var.
Vi tog oss ut. Hittade någon form av buss utan fönster som kunde ha någon anknytning till 442. Resan var obehaglig på alla sätt. Många från sekten var där. Oklart om de hade blivit utvalda och ditplockade eller om de ingick i ledarskapet. Helt plötsligt fick vi lov att stiga av. Inte en syn av 442. Vi frågade försiktigt om någon visste något om 442. Vi hänvisades till bussen igen. Nu var vi bara några få kvar ombord. Plötsligt stannade bussen och Sektledaren kom fram och undrade om det var vi som var på väg till 442? Vet inte om jag svarade, men vi blev förda till ett litet hus. Sektledarens kvinna var en mystisk mörk dam med ett förvridet ansikte med stora utstående tänder och en bred nos. Ansiktet liknade ett hästhuvud. Plötsligt tog sektledaren tag i kvinnan och stängde in henne i en liten brunblommig låda som stod tiillsammans med ett stort antal liknande lådor. Lådan tejpades igen, men det var en form av lucka där mannen stoppade in handen. Sedan hade han diverse besvärjelser för sig och kom fram och frågade om vi ville lämna området. Vi tackade givetvis ja till detta. Men då ville han att vi skulle smaka något som han tillrett och hade i sina händer. Smakade vi inte så skulle vi inte få lämna området. Givetvis blev vi misstänksamma men såg inget annat val än att smaka. Ingen av oss hade smakat nåt liknande tidigare. Inte var det speciellt gott heller.
Mannen stoppade det vi skulle äta i våra munnar. Sen gick han till lådan och stoppade in handen i luckan igen. Ut tog han åtta stycken små varelser som hans kvinna fött i lådan. Jag började nu på att ana att det vi ätit var en bit av kvinnan som han nyss stängt in i lådan. Kändes oroväckande. När han så plockat ut alla åtta varelserna ur lådan kom en vacker ljushårig kvinna iklädd en vacker blå klänning glidande ut ur lådan. Tackade för sig och gick sin väg. Ingen gjorde något för att hindra att hon gick.
Jag vände mig mot Helen för att höra om vi också skulle försöka gå. Då förstog jag att sektledaren hade lagt beslag på henne. När hon vände sig emot mig så hade hon fått lådkvinnans hästansikte. Min kommentar blev. "Tror nog att vi blir kvar här en tid och du bör tänka dig för innan du ser dig i spegeln.
Sen ringde väckarklockan idogt. Undrar om jag ska ta en tablett ikväll. Nu har jag slut på de svagare. De som nu ligger och väntar är dubbelt så starka. Visst funkar kisseriet bättre med tabletterna, men frågan är om nätterna är lugnare med eller utan tabletter.
Om någon vill ge sig på en drömtydning så är jag tacksam. Något avsnitt till memoaren till mina Samlevande (Alldeles rätt Jon) blev det inte idag, eftersom dagen varit full med drömanalyserande.
När jag återgått till mitt vanliga fysiska liv och ätit frukost, så åkte jag till bildoktorn. Får komma dit nästa onsdag. Han räknar med att det tar ca 1,5 tim per sida att byta damasker. Sen var det ju lite annat småkrafs också så det torde väl närma sig 4,5 - 5 tusen, är jag rädd.
Efter bildoktorn åkte jag hem o lastade den blå bilen full med ris, säckar, spillolja, gamla burkar etc och åkte till deponin. Otroligt mycket folk på en måndag förmiddag. Fyrdubbla led vid containrarna. Har folk inget annat att göra än att slänga grejor?
Hade nu skapat lite plats hemma så jag åkte på Beijers o köpte 30 st marksten 35 x 35 cm. Så småningom ska de läggas längs garageväggen.
Rensade häcken. Käkade lite lunch. Solen gick i moln. Helen kom hem från frissan. Vackrare än någonsin.
Grunnar på att hyra en skylift för att attakera vindskivorna. Det kostar en tusing per dag. Men det kan det vara värt, i stället för att ramla ner från stegen. Ett kruks är hur jag ska komma in på tomten. Grunnar på några olika vägar, men samtliga medför avverkning och uppfyllande av körramp. Får nog åka o titta på måtten på liften innan jag bestämmer mig.
Bestämde mig istället för att genomförq en kortare jogg, men med lite högre fart. Syftet var att rensa hjärnan. På väg mot spåret ropade en liten flicka på dagis; "Hej!!! Varför springer du?" Bra fråga. Jag hade inget vettigt svar just då.
Ja nu laddar jag för en ny spännande natt. I morgon väljer jag nog ett styrkepass och besök på apoteket för att se om det har blivit rätt om mitt nya hormon.
De behärskade ett samhälle jag aldrig tidigare besökt. Helen och jag blev på något sätt ditförda. Vi huserades i en äldre byggnad med massor av människor i små rum. På något sätt var vi utvalda. Försökte hitta vägar därifrån. Fick tips om att ta hissen till 7:an. Hissen gick inte uppåt utan genom ett rör längs marken. På 7;an blev vi utkastade i ett torftigt landskap. Omgiven av många konstiga individer, fast ingen tycktes se oss eller höra oss. Vi kunde inte få någon kontakt med någon. På något sätt tog vi oss tillbaka till byn. Drogs till huset där vi varit inhysta. Tydligen var någon dem på spåren. Huset var helt tömt. Inte en människa eller pryl kvar. Vi gick in i det som varit ett kök. Där fanns en kökslucka. Jag stampade på den och frågade om något fanns där nere. Luckan öppnades och vi drogs snabbt ned. Där fanns Daniel omgiven av ett gäng konstiga figurer som mest påminde om Gollubfigurer. De var hans vänner. De hade tagit jordkällaren under huset som sitt högkvarter. Sekten skulle aldrig komma på ideen att söka dem där i deras gamla högkvarter. Listigt som vanligt av Daniel. Han och hans vänner var nu vårt enda hopp att komma ifrån sekten. Vi fick ett nummer som vi skulle använda. 442 tror jag att det var.
Vi tog oss ut. Hittade någon form av buss utan fönster som kunde ha någon anknytning till 442. Resan var obehaglig på alla sätt. Många från sekten var där. Oklart om de hade blivit utvalda och ditplockade eller om de ingick i ledarskapet. Helt plötsligt fick vi lov att stiga av. Inte en syn av 442. Vi frågade försiktigt om någon visste något om 442. Vi hänvisades till bussen igen. Nu var vi bara några få kvar ombord. Plötsligt stannade bussen och Sektledaren kom fram och undrade om det var vi som var på väg till 442? Vet inte om jag svarade, men vi blev förda till ett litet hus. Sektledarens kvinna var en mystisk mörk dam med ett förvridet ansikte med stora utstående tänder och en bred nos. Ansiktet liknade ett hästhuvud. Plötsligt tog sektledaren tag i kvinnan och stängde in henne i en liten brunblommig låda som stod tiillsammans med ett stort antal liknande lådor. Lådan tejpades igen, men det var en form av lucka där mannen stoppade in handen. Sedan hade han diverse besvärjelser för sig och kom fram och frågade om vi ville lämna området. Vi tackade givetvis ja till detta. Men då ville han att vi skulle smaka något som han tillrett och hade i sina händer. Smakade vi inte så skulle vi inte få lämna området. Givetvis blev vi misstänksamma men såg inget annat val än att smaka. Ingen av oss hade smakat nåt liknande tidigare. Inte var det speciellt gott heller.
Mannen stoppade det vi skulle äta i våra munnar. Sen gick han till lådan och stoppade in handen i luckan igen. Ut tog han åtta stycken små varelser som hans kvinna fött i lådan. Jag började nu på att ana att det vi ätit var en bit av kvinnan som han nyss stängt in i lådan. Kändes oroväckande. När han så plockat ut alla åtta varelserna ur lådan kom en vacker ljushårig kvinna iklädd en vacker blå klänning glidande ut ur lådan. Tackade för sig och gick sin väg. Ingen gjorde något för att hindra att hon gick.
Jag vände mig mot Helen för att höra om vi också skulle försöka gå. Då förstog jag att sektledaren hade lagt beslag på henne. När hon vände sig emot mig så hade hon fått lådkvinnans hästansikte. Min kommentar blev. "Tror nog att vi blir kvar här en tid och du bör tänka dig för innan du ser dig i spegeln.
Sen ringde väckarklockan idogt. Undrar om jag ska ta en tablett ikväll. Nu har jag slut på de svagare. De som nu ligger och väntar är dubbelt så starka. Visst funkar kisseriet bättre med tabletterna, men frågan är om nätterna är lugnare med eller utan tabletter.
Om någon vill ge sig på en drömtydning så är jag tacksam. Något avsnitt till memoaren till mina Samlevande (Alldeles rätt Jon) blev det inte idag, eftersom dagen varit full med drömanalyserande.
När jag återgått till mitt vanliga fysiska liv och ätit frukost, så åkte jag till bildoktorn. Får komma dit nästa onsdag. Han räknar med att det tar ca 1,5 tim per sida att byta damasker. Sen var det ju lite annat småkrafs också så det torde väl närma sig 4,5 - 5 tusen, är jag rädd.
Efter bildoktorn åkte jag hem o lastade den blå bilen full med ris, säckar, spillolja, gamla burkar etc och åkte till deponin. Otroligt mycket folk på en måndag förmiddag. Fyrdubbla led vid containrarna. Har folk inget annat att göra än att slänga grejor?
Hade nu skapat lite plats hemma så jag åkte på Beijers o köpte 30 st marksten 35 x 35 cm. Så småningom ska de läggas längs garageväggen.
Rensade häcken. Käkade lite lunch. Solen gick i moln. Helen kom hem från frissan. Vackrare än någonsin.
Grunnar på att hyra en skylift för att attakera vindskivorna. Det kostar en tusing per dag. Men det kan det vara värt, i stället för att ramla ner från stegen. Ett kruks är hur jag ska komma in på tomten. Grunnar på några olika vägar, men samtliga medför avverkning och uppfyllande av körramp. Får nog åka o titta på måtten på liften innan jag bestämmer mig.
Bestämde mig istället för att genomförq en kortare jogg, men med lite högre fart. Syftet var att rensa hjärnan. På väg mot spåret ropade en liten flicka på dagis; "Hej!!! Varför springer du?" Bra fråga. Jag hade inget vettigt svar just då.
Ja nu laddar jag för en ny spännande natt. I morgon väljer jag nog ett styrkepass och besök på apoteket för att se om det har blivit rätt om mitt nya hormon.
söndag 23 maj 2010
Många val
Har kört utan tabletter några dagar, men tycker att jag får en viss återgång i symptomen. Intensivare trängningar och tendens till lätt svidning och ömhet. Blir nog en diklofenac omgång i kväll.
Appropå att leva i nuet så funderar jag på hur långt nuet är. Är det slut nu och det är ett nytt nu. Eller när man springer och första km är pest. Är hela passet då i nuet eller bara första km. Jag blir lite brydd.
Kul med input från syster. Märks att våra gener är lika. Öppenspisen ligger faktiskt i nästa episod. Sen blir det nog köksluckan, stora lastbilen och flytten till Torggränd. Kom gärna med mera inputs. Överväger dock att inte lägga manuset i bloggen utan det får nog bli en separat fil. Gäller bara att få tid att teckna ned alla fragment som finns huller om buller i det lilla huvudet. En form av mmoarer kanske kan vara roligt för nästa generation och att ni får en bredare bakgrund om livet före detta. Har ofta funderat på hur far och mor hade det under sin uppväxt. Det är ju bara små fragment som jag vet. Förhållandet torde vara detsama för mina efterlevande. För de var ju inte heller med i tidernas begynnelse.
I dag gjorde jag flera val. Började med att vända trädgårdslandet klart. Det kan vara ett riktigt ryggknäckar uppdrag, men gick bra denna gång. Sen blev valet tvätt av den vita som blivit ordentligt skitig efter sin underredsbehandling. Då dök det upp ett måste till. Har fått besvärliga fläckar på lackens horisontella ytor. Troligen dammet från rengöringen i komb med lite fukt och stark sol. Det blir till att välja en rubbingdag framöver, men först ska den få nya damasker. Sen fick jag fullt sjå med att byta alla slangkopplingar till vattenslangen. De hade tydligen bestämt sig för att de gjort sitt. Lyckas inte få den närmast kranen tät, så det blir nog att skaffa nya grejor. Sedan fick även den blå en välbehövlig tvätt, sedan kröp den in i garaget för att inte bli dammig eller nerregnad.
Gjorde även ett jogg val. Vädret var sisådär. Regnet hängde i luften o temp var på 13 grader, lite blåsigt. Hade tumme med väderguden. När jag lullade iväg var det + 16, mulet ingen vind. Efter 10 min kom två regndroppar på ögonen. Men mer blev det inte på mig. Däremot var jag nog regnet i ryggen, för asfalten blev allt blötare och hemmavid hade det regnat i princip hela tiden jag var ute. Tur att jag sprang då, så att jag slapp regnet. Joggen blev en Norrvåge runda.
I morgon kommer jag att välja att åka med den vita till bildoktorn, så får vi höra när han har tid och vilken prislapp det blir.
Ovanligt kort inlägg måste jag säga. Diclo-gonatt till er alla.
Appropå att leva i nuet så funderar jag på hur långt nuet är. Är det slut nu och det är ett nytt nu. Eller när man springer och första km är pest. Är hela passet då i nuet eller bara första km. Jag blir lite brydd.
Kul med input från syster. Märks att våra gener är lika. Öppenspisen ligger faktiskt i nästa episod. Sen blir det nog köksluckan, stora lastbilen och flytten till Torggränd. Kom gärna med mera inputs. Överväger dock att inte lägga manuset i bloggen utan det får nog bli en separat fil. Gäller bara att få tid att teckna ned alla fragment som finns huller om buller i det lilla huvudet. En form av mmoarer kanske kan vara roligt för nästa generation och att ni får en bredare bakgrund om livet före detta. Har ofta funderat på hur far och mor hade det under sin uppväxt. Det är ju bara små fragment som jag vet. Förhållandet torde vara detsama för mina efterlevande. För de var ju inte heller med i tidernas begynnelse.
I dag gjorde jag flera val. Började med att vända trädgårdslandet klart. Det kan vara ett riktigt ryggknäckar uppdrag, men gick bra denna gång. Sen blev valet tvätt av den vita som blivit ordentligt skitig efter sin underredsbehandling. Då dök det upp ett måste till. Har fått besvärliga fläckar på lackens horisontella ytor. Troligen dammet från rengöringen i komb med lite fukt och stark sol. Det blir till att välja en rubbingdag framöver, men först ska den få nya damasker. Sen fick jag fullt sjå med att byta alla slangkopplingar till vattenslangen. De hade tydligen bestämt sig för att de gjort sitt. Lyckas inte få den närmast kranen tät, så det blir nog att skaffa nya grejor. Sedan fick även den blå en välbehövlig tvätt, sedan kröp den in i garaget för att inte bli dammig eller nerregnad.
Gjorde även ett jogg val. Vädret var sisådär. Regnet hängde i luften o temp var på 13 grader, lite blåsigt. Hade tumme med väderguden. När jag lullade iväg var det + 16, mulet ingen vind. Efter 10 min kom två regndroppar på ögonen. Men mer blev det inte på mig. Däremot var jag nog regnet i ryggen, för asfalten blev allt blötare och hemmavid hade det regnat i princip hela tiden jag var ute. Tur att jag sprang då, så att jag slapp regnet. Joggen blev en Norrvåge runda.
I morgon kommer jag att välja att åka med den vita till bildoktorn, så får vi höra när han har tid och vilken prislapp det blir.
Ovanligt kort inlägg måste jag säga. Diclo-gonatt till er alla.
lördag 22 maj 2010
Framgång- Motgång, Intensiv lättja
Mycke är det nu, fast det inte borde vara det. Hann faktiskt inte skriva igår, så det får väl bli ett långt inlägg idag istället. Men räds inte. Det finns tydligen dom som sparar allt det goda och läser inläggen veckovis, men ändå står ut till slutet. Det är berömvärt. Å man vet ju aldrig, det kan ju finnas nåt intressant mitt i ordbajset.
Börjar med hälsorapport. Två nätter utan inslag av piller. Ena natten upp 3 ggr, nästa 1 ggr. Hoppas att trenden håller i sig. Morgonen innebär en mystisk trötthet. Känns som jag skulle kunna fortsätta att sova åtskilliga timmar till. Då jag vet emellertid att dagen blir både förkortad och förstörd. Så är nämligen fallet om bingen inkräktar för länge på morgonen. Så det finns ingen annan utväg än att zombien tar sig upp. Vanligen så brukar zombien vakna till efter en god och näringsrik frukost i lugn och ro.
Gårdagen innebar underredsbehandling av den vite. Kollade även upp om det var el- eller vattenstopp på den icke fungerande vindrute och lyktspolaren. I det trånga mototutrymmet har Volvos konstruktörer haft en formidable formsvacka. I varje fall då det gäller placeringen av spolarpumpen. Eller så är dessa konstruktörer anatomiskt uformade på annat sätt än vanliga månniskor, Förmodligen har de armar som är 3 cm i diameter, utrustade med ca 1,5 m långa underarmar som är flerledade och vridbara i 180 grader, dessutom med två händer på varje arm och ögon på fingertopparna. Nå väl ström hade den rackarn, så det är pumpen som är död. Dessutom visade det sig att det kvinnliga attributet, som Helen kallar det, dam asken (eg ett ord) till drivknuten på höger sida var lika dålig som på vänster. Så bildoktorn får mer göra. Motgång med damask. Framgång att få byta båda. Motgång med spolarpumphaveri. Framgång med att hitta felet.
Var inte nöjd med bromsen vä bak, så jag planerade riva den igen för att se till att klossarna verkligen låg på plats. Borde vara enkelt eftersom jag hade lös alltihopa för två dagar sedan. Slarvigt nonchalant så ser jag inte till att få rätt grep på den ena bulten, utan slinter. Å så blev den rund. Klantig motgång. Framgång var att stoppskruven som inte ville lossna för två dagar sedan, nu gick lätt som en plätt.
Monterade resterande sommardäck. Pumpade upp bromstrycket. Provkörde, provbromsade. Å ser man på , fyra svarta sträcki blev det. Den vite ser cool ut med de breda sulorna. Nästa vecka blir det att beställa tid hos bildoktorn.
Sammantaget var projektet en bra framgång. Nyservade bromsar. Mkt stor framgång. Ingen alarmerande rost. Jättestor Framgång. Felsökning som genom snabbt åtgärdande sparar 6 000:- (Drivknutarna kostar närmare 3 000:- styck o jag bedömmer att de klarat sig). Underredsbehandlingen blev mycket bra. Mycket skit fick jag i ögon, näsa och hår. Men nu är den vite svart under. Vädret var helt perfekt för skitgörat. Nu är det varje fall klart för denna gången.
Lite skavanker på kompressor, slagar o anslutningar innebär att jag får lite underhållsarbete framgent.
Belöningen efter detta projekt blev en löprunda. Ännu ett trendbrott. Antidopingen har konsekvent tagit på krafterna o det har blivit att längre tidsåtgång för de olika löprundorna. Trendrottet innebar att jag kapade nära 2,5 minuter, jämfört med senaste gången på min 9,5 km runda. Hoppas trenden sitter i.
I går kväll fick vi besök av västra grannen som var bestört över att ha fått betala 860:- för byte av bromsvätska på Volvo. Jag letade fram min faktura från december, när Volvo hade en kampanj på byte av bromsvätska. Då fick jag ett kraftigt rabatterat pris på 1 090:-. Så jag tyckte han kunde vara glad som inte fick ett kampanjpris!!
För några veckor sedan introducerades Umespelet för västra grannen. Han tyckte nu att de var dags för revanch. Så vi tog en ny omgång. Denna gång var vi brutalare. Hellan vann, jag blev tvåa. Efter denna framgång introduceade vi Dot. Ännu en ny bekantskap för omgivningen. Resultatet blev det samma. Hellan avgjorde i sista omgången. Vi kryddade kvällen med lite Whiskey och grannarna gick hem vid 23:00 tiden. Då hade temperaturen sjunkigt till overkliga + 7 grader. Brrrr.
Lördagen inleddes med sedvanlig Zombievakning. Lång frukost. Tog fram grepen och vände halva trädgårdslandet. Sedan lunch och en stadsutflykt. Först Classes, där jag hittade det jag behövde. Sen tyckte jag att vi skulle gå på Cubus, men Hellan ville hellre prova sko. Vi svängde ändå in på Cubus. Å ser man på. Ny jacka och tröja för sammanlagt 178:-. Rabatt på 370:-. Inte illa. Snubblande nära ett par shorts med 100:- rabatt på Stadium, men det blev istället ett hälsokostbutiksbesök innan Hellan föreslog att vi skulle titta in på Dressman. Där fick jag ett par skönare shorts som försenad födelsedags present av Hustrun.
Innan vi lämnade stan blev det gofika på Reuterdahls. Blåbärsruta med vanilj och Björnakaka. MMMMums.
Eftersom Helens fötter inte fått några skor, så gjorde vi en provtur med de nya däcken till Arnäs Köpcentrum o Skokanonen. På vägen dit kom en ettrig Peugot cabriolet med äldre herre och hetsade. Vita blixten visade att gammal är äldst och Peugoten la sig stilla bakom och ville inte utmana igen.
På Skokanonen provades ca 30 talet skor innan de bästa paret var utsett. Som belöning fick Helen en tidig morsdagspresent i form av nya skor. Hann även med ett besök på ÖoB. En spegelfärgad (så stod det på förpackningen) pedalhink till toan och en ny matta blev det. Sen åkte vi mot Domsjö. Beställde den berömda Enter koteen på Stjärnan. Åkte hem och hörde Sverige förlora på straffar, och avnjöt middagen med ett glas vin och blev proppmätta.
Därefter visade Hellan återigen sin Storhet i Umespelet och tog en seger. Just nu softar vi inför morgondagen.
Inspirerad av Jons otroliga klokhet, så ska jag då välja vad jag ska göra. Det är en bra metod att inte plågas av sina måsten. Får jag välja så kan det bli biltvätt, vända trädgårdslandet klart o en jogging runda. Vi får se vad valet kan bli.
Appropå att leva i nuet så har jag några bra tips.
Om man är ute och det börjar regna. Då gäller det verkligen att förstå att man är i nuet. Inte lönt att kura ihop och försöka undvika regnet. Då är man ju inte i nuet. Bejaka regnet sträck på er håll ut armarna och upplev regnet. Vanligen blir regnet då så överrumplat av ert detta beteende så att det upphör, eller åtminstone avtar.
Ett annat förslag på att vara i nuet är om man inte kan somna. Då gäller det att leva i nuet och bestämma sig för att vara helt klarvaken! Detta visar sig oftast vara helt omöjligt och nuet bestämmer sig då för att somna. Å då är det bara att hänga på.
Funderar även på att välja ett påbörjande av memoarer. Just nu verkar det hur opoppis som helst. Alla kända och okända skriver sina memoarer. Men bara jag kan skriva mina. Tror att början kan bli nåt i stil med:....
"Den allra första verkliga försommardagen i maj 1952, närmare bestämt den 11:e. En dag med strålande sol och en efterlängtad värme som fick min storasyster ta på sig sin fina kjol och knästrumporna och promenera tillsammans med med vår far till BB. Där fanns den rynkiga lillebroren och även den lyckliga modern som väntat i nästan åtta år på sitt andra barn.
Själv har jag inget minne av denna upplevelse. Men i efterhand har det berättats för mig att vårvärmen spelade min storasyster ett spratt. Den luriga vårvärmen orsakade en väldans förkylning. Därmed besannades ordspråket, "Den som är fin får lida pin"" .
Nu återstår det bara resten så är memoaren klar. Är det något speciellt ni vill ha med så är jag öppen för förslag och tänker själv välja om innehållet är ett måste.
Börjar med hälsorapport. Två nätter utan inslag av piller. Ena natten upp 3 ggr, nästa 1 ggr. Hoppas att trenden håller i sig. Morgonen innebär en mystisk trötthet. Känns som jag skulle kunna fortsätta att sova åtskilliga timmar till. Då jag vet emellertid att dagen blir både förkortad och förstörd. Så är nämligen fallet om bingen inkräktar för länge på morgonen. Så det finns ingen annan utväg än att zombien tar sig upp. Vanligen så brukar zombien vakna till efter en god och näringsrik frukost i lugn och ro.
Gårdagen innebar underredsbehandling av den vite. Kollade även upp om det var el- eller vattenstopp på den icke fungerande vindrute och lyktspolaren. I det trånga mototutrymmet har Volvos konstruktörer haft en formidable formsvacka. I varje fall då det gäller placeringen av spolarpumpen. Eller så är dessa konstruktörer anatomiskt uformade på annat sätt än vanliga månniskor, Förmodligen har de armar som är 3 cm i diameter, utrustade med ca 1,5 m långa underarmar som är flerledade och vridbara i 180 grader, dessutom med två händer på varje arm och ögon på fingertopparna. Nå väl ström hade den rackarn, så det är pumpen som är död. Dessutom visade det sig att det kvinnliga attributet, som Helen kallar det, dam asken (eg ett ord) till drivknuten på höger sida var lika dålig som på vänster. Så bildoktorn får mer göra. Motgång med damask. Framgång att få byta båda. Motgång med spolarpumphaveri. Framgång med att hitta felet.
Var inte nöjd med bromsen vä bak, så jag planerade riva den igen för att se till att klossarna verkligen låg på plats. Borde vara enkelt eftersom jag hade lös alltihopa för två dagar sedan. Slarvigt nonchalant så ser jag inte till att få rätt grep på den ena bulten, utan slinter. Å så blev den rund. Klantig motgång. Framgång var att stoppskruven som inte ville lossna för två dagar sedan, nu gick lätt som en plätt.
Monterade resterande sommardäck. Pumpade upp bromstrycket. Provkörde, provbromsade. Å ser man på , fyra svarta sträcki blev det. Den vite ser cool ut med de breda sulorna. Nästa vecka blir det att beställa tid hos bildoktorn.
Sammantaget var projektet en bra framgång. Nyservade bromsar. Mkt stor framgång. Ingen alarmerande rost. Jättestor Framgång. Felsökning som genom snabbt åtgärdande sparar 6 000:- (Drivknutarna kostar närmare 3 000:- styck o jag bedömmer att de klarat sig). Underredsbehandlingen blev mycket bra. Mycket skit fick jag i ögon, näsa och hår. Men nu är den vite svart under. Vädret var helt perfekt för skitgörat. Nu är det varje fall klart för denna gången.
Lite skavanker på kompressor, slagar o anslutningar innebär att jag får lite underhållsarbete framgent.
Belöningen efter detta projekt blev en löprunda. Ännu ett trendbrott. Antidopingen har konsekvent tagit på krafterna o det har blivit att längre tidsåtgång för de olika löprundorna. Trendrottet innebar att jag kapade nära 2,5 minuter, jämfört med senaste gången på min 9,5 km runda. Hoppas trenden sitter i.
I går kväll fick vi besök av västra grannen som var bestört över att ha fått betala 860:- för byte av bromsvätska på Volvo. Jag letade fram min faktura från december, när Volvo hade en kampanj på byte av bromsvätska. Då fick jag ett kraftigt rabatterat pris på 1 090:-. Så jag tyckte han kunde vara glad som inte fick ett kampanjpris!!
För några veckor sedan introducerades Umespelet för västra grannen. Han tyckte nu att de var dags för revanch. Så vi tog en ny omgång. Denna gång var vi brutalare. Hellan vann, jag blev tvåa. Efter denna framgång introduceade vi Dot. Ännu en ny bekantskap för omgivningen. Resultatet blev det samma. Hellan avgjorde i sista omgången. Vi kryddade kvällen med lite Whiskey och grannarna gick hem vid 23:00 tiden. Då hade temperaturen sjunkigt till overkliga + 7 grader. Brrrr.
Lördagen inleddes med sedvanlig Zombievakning. Lång frukost. Tog fram grepen och vände halva trädgårdslandet. Sedan lunch och en stadsutflykt. Först Classes, där jag hittade det jag behövde. Sen tyckte jag att vi skulle gå på Cubus, men Hellan ville hellre prova sko. Vi svängde ändå in på Cubus. Å ser man på. Ny jacka och tröja för sammanlagt 178:-. Rabatt på 370:-. Inte illa. Snubblande nära ett par shorts med 100:- rabatt på Stadium, men det blev istället ett hälsokostbutiksbesök innan Hellan föreslog att vi skulle titta in på Dressman. Där fick jag ett par skönare shorts som försenad födelsedags present av Hustrun.
Innan vi lämnade stan blev det gofika på Reuterdahls. Blåbärsruta med vanilj och Björnakaka. MMMMums.
Eftersom Helens fötter inte fått några skor, så gjorde vi en provtur med de nya däcken till Arnäs Köpcentrum o Skokanonen. På vägen dit kom en ettrig Peugot cabriolet med äldre herre och hetsade. Vita blixten visade att gammal är äldst och Peugoten la sig stilla bakom och ville inte utmana igen.
På Skokanonen provades ca 30 talet skor innan de bästa paret var utsett. Som belöning fick Helen en tidig morsdagspresent i form av nya skor. Hann även med ett besök på ÖoB. En spegelfärgad (så stod det på förpackningen) pedalhink till toan och en ny matta blev det. Sen åkte vi mot Domsjö. Beställde den berömda Enter koteen på Stjärnan. Åkte hem och hörde Sverige förlora på straffar, och avnjöt middagen med ett glas vin och blev proppmätta.
Därefter visade Hellan återigen sin Storhet i Umespelet och tog en seger. Just nu softar vi inför morgondagen.
Inspirerad av Jons otroliga klokhet, så ska jag då välja vad jag ska göra. Det är en bra metod att inte plågas av sina måsten. Får jag välja så kan det bli biltvätt, vända trädgårdslandet klart o en jogging runda. Vi får se vad valet kan bli.
Appropå att leva i nuet så har jag några bra tips.
Om man är ute och det börjar regna. Då gäller det verkligen att förstå att man är i nuet. Inte lönt att kura ihop och försöka undvika regnet. Då är man ju inte i nuet. Bejaka regnet sträck på er håll ut armarna och upplev regnet. Vanligen blir regnet då så överrumplat av ert detta beteende så att det upphör, eller åtminstone avtar.
Ett annat förslag på att vara i nuet är om man inte kan somna. Då gäller det att leva i nuet och bestämma sig för att vara helt klarvaken! Detta visar sig oftast vara helt omöjligt och nuet bestämmer sig då för att somna. Å då är det bara att hänga på.
Funderar även på att välja ett påbörjande av memoarer. Just nu verkar det hur opoppis som helst. Alla kända och okända skriver sina memoarer. Men bara jag kan skriva mina. Tror att början kan bli nåt i stil med:....
"Den allra första verkliga försommardagen i maj 1952, närmare bestämt den 11:e. En dag med strålande sol och en efterlängtad värme som fick min storasyster ta på sig sin fina kjol och knästrumporna och promenera tillsammans med med vår far till BB. Där fanns den rynkiga lillebroren och även den lyckliga modern som väntat i nästan åtta år på sitt andra barn.
Själv har jag inget minne av denna upplevelse. Men i efterhand har det berättats för mig att vårvärmen spelade min storasyster ett spratt. Den luriga vårvärmen orsakade en väldans förkylning. Därmed besannades ordspråket, "Den som är fin får lida pin"" .
Nu återstår det bara resten så är memoaren klar. Är det något speciellt ni vill ha med så är jag öppen för förslag och tänker själv välja om innehållet är ett måste.
torsdag 20 maj 2010
Slut på värme dagen
En natt utan tabletter innebar 4 uppstigningar. Trodde faktiskt att jag skulle kunna trappa ned. Gör nog ett försök till i natt utan tabletter så får vi se hur det går.
Ännu en dag med varmt och skönt väder, men nu hotar meteorologerna med att det är på sluttampen. Hoppas bara att det finns lite sommar kvar framgent. Det är lätt att vara positiv när vädret är så positivt.
Gårdagens placering i loppet blev 96. Hade i varj fall 12 herrar bakom mig. Samtliga dessa hade testosteron. Tiden låg på 5 sek bättre än mitt mål, så under gällande förutsättningar får jag lov att vara nöjder. Km tiden hamnade runt 5:14.
Dagen började med en cykeltur till Brux och ett lättare pass. Fast före det blev det några hopsa steg. Min cykeljacka var spårlöst försvunnen!! Vet att Hellan brukar låna den för sina promenader: Sökte på alla upptänkliga och nedtänkliga ställen där den kunde tänkas hamnat. Men den var helt osynlig. Tog springarjackan och cyklade iväg.
Väl hemkommen efter träning och genomförd cykling med springjacka så hade Hellan vaknat. Hon hittade inte heller jackan, men vi var överens om att hon hade den senast. Ännu mera spännande. Var kan den tagit vägen??
Gick ut och hissade upp snöbollen på höger sida. Gjorde rent hjulhuset hö bak. Sen lunchade vi. Åkte till återvinningen med stort antal påsar. Sen föreslog Helen att vi skulle till Brux. Hon gick in o efter några minuter kom hon ut med cykeljackan under armen!!! Den hade sovit på Brux, sen hon var där igår. Mysteriet med den försvunna cykeljackan, som Hellan för övrigt använder som promenadjacka, var slutligen löst.
I glädjeruset över den återfunna cykel/promenadjackan så åkte vi till Prylmannen. Ett kringresande sällskap som kränger alla möjliga varor från hundgodis till verktyg, ritblock, kläder, köksateraljer och allt annat onödigt krafs. De huserade fyra dagar på Folkets Park. Efter moget övervägande sparade jag 3 000:-på besöket. Ett mycket väl passande Gortex Mc ställ inkl handskar. Skulle få det för 2 700, fast det kostade ca 3400:-. Men eftersom jag behöver nya drivknutsdamasker till den vite, så blev det inget ställ i stället. Handlade lite annat småkrafs. Fruktknivar, stämjärn, stålborstar, 3 st t- shirtar, fotvrickningsbandage, 2 st rivjärn och lite annat för 300:- Hellan köpte en röd jacka, så nu kunde hon åka hem med två jackor.
Hem igen och fixade bakbromsarna, sedan rengöring av resten av höger sida. Middag och skulle bara smörja upp bromsarna fram på hö sida. Trodde jag ja. Visade sig att skivan saknade stopp skruv, båda klossarna satt fast i oket. Fjädrarna på baksidan var helt förstenade och nedre glid styrpinnen rörde sig inte en mm. Men å andra sidan såg skivan bra ut och det var heller inget fel på beläggen. Efter mkt rostolja, bromrengöring, hamrande, borstande, skruvande, rekande, bändande, slagande och koparpastande så blev de som nya. I morrn återstår underredsbehandling och en omgörning av vä bak, innan det blir bromtest, Spännande. Förresten så var drivknutsdamasken på höger sida lika trasig som den på vänster, så det blir dubbelsidigt byte. Hoppas att drivknutarna inte tagit skada. De kostar 2 500:- st!!
Mitt i röran attakerade två försäkringsbolag och ackorderade om mina försäkringar. Det hela slutade med att det bolag som jag haft i flera år gav en "trogen kund rabatt" och några ytterliggare förmåner, så jag blev kvar som kund.
Nu är det kväller och snart en ny spännande dag med nya överraskningar. Hoppas att ni är rädda om varandra där ute och glada att dagns måsten går att hantera fast det finns roligare saker att göra.
Blir lite less på allt prat i media om prinsessan som ska gifta sig och att det är två läger i samhället avseende vem som ska föra henne till altaret. Illa att så många bryr sig i en sådan sak. Tyder på att det är allt för många, som har för allt för lite att göra. De kunde istället ägna sin energi åt att rengöra o tvätta mina vindskivor, så blev det nåt vettigt gjort i alla fall, tycker jag.
Ännu en dag med varmt och skönt väder, men nu hotar meteorologerna med att det är på sluttampen. Hoppas bara att det finns lite sommar kvar framgent. Det är lätt att vara positiv när vädret är så positivt.
Gårdagens placering i loppet blev 96. Hade i varj fall 12 herrar bakom mig. Samtliga dessa hade testosteron. Tiden låg på 5 sek bättre än mitt mål, så under gällande förutsättningar får jag lov att vara nöjder. Km tiden hamnade runt 5:14.
Dagen började med en cykeltur till Brux och ett lättare pass. Fast före det blev det några hopsa steg. Min cykeljacka var spårlöst försvunnen!! Vet att Hellan brukar låna den för sina promenader: Sökte på alla upptänkliga och nedtänkliga ställen där den kunde tänkas hamnat. Men den var helt osynlig. Tog springarjackan och cyklade iväg.
Väl hemkommen efter träning och genomförd cykling med springjacka så hade Hellan vaknat. Hon hittade inte heller jackan, men vi var överens om att hon hade den senast. Ännu mera spännande. Var kan den tagit vägen??
Gick ut och hissade upp snöbollen på höger sida. Gjorde rent hjulhuset hö bak. Sen lunchade vi. Åkte till återvinningen med stort antal påsar. Sen föreslog Helen att vi skulle till Brux. Hon gick in o efter några minuter kom hon ut med cykeljackan under armen!!! Den hade sovit på Brux, sen hon var där igår. Mysteriet med den försvunna cykeljackan, som Hellan för övrigt använder som promenadjacka, var slutligen löst.
I glädjeruset över den återfunna cykel/promenadjackan så åkte vi till Prylmannen. Ett kringresande sällskap som kränger alla möjliga varor från hundgodis till verktyg, ritblock, kläder, köksateraljer och allt annat onödigt krafs. De huserade fyra dagar på Folkets Park. Efter moget övervägande sparade jag 3 000:-på besöket. Ett mycket väl passande Gortex Mc ställ inkl handskar. Skulle få det för 2 700, fast det kostade ca 3400:-. Men eftersom jag behöver nya drivknutsdamasker till den vite, så blev det inget ställ i stället. Handlade lite annat småkrafs. Fruktknivar, stämjärn, stålborstar, 3 st t- shirtar, fotvrickningsbandage, 2 st rivjärn och lite annat för 300:- Hellan köpte en röd jacka, så nu kunde hon åka hem med två jackor.
Hem igen och fixade bakbromsarna, sedan rengöring av resten av höger sida. Middag och skulle bara smörja upp bromsarna fram på hö sida. Trodde jag ja. Visade sig att skivan saknade stopp skruv, båda klossarna satt fast i oket. Fjädrarna på baksidan var helt förstenade och nedre glid styrpinnen rörde sig inte en mm. Men å andra sidan såg skivan bra ut och det var heller inget fel på beläggen. Efter mkt rostolja, bromrengöring, hamrande, borstande, skruvande, rekande, bändande, slagande och koparpastande så blev de som nya. I morrn återstår underredsbehandling och en omgörning av vä bak, innan det blir bromtest, Spännande. Förresten så var drivknutsdamasken på höger sida lika trasig som den på vänster, så det blir dubbelsidigt byte. Hoppas att drivknutarna inte tagit skada. De kostar 2 500:- st!!
Mitt i röran attakerade två försäkringsbolag och ackorderade om mina försäkringar. Det hela slutade med att det bolag som jag haft i flera år gav en "trogen kund rabatt" och några ytterliggare förmåner, så jag blev kvar som kund.
Nu är det kväller och snart en ny spännande dag med nya överraskningar. Hoppas att ni är rädda om varandra där ute och glada att dagns måsten går att hantera fast det finns roligare saker att göra.
Blir lite less på allt prat i media om prinsessan som ska gifta sig och att det är två läger i samhället avseende vem som ska föra henne till altaret. Illa att så många bryr sig i en sådan sak. Tyder på att det är allt för många, som har för allt för lite att göra. De kunde istället ägna sin energi åt att rengöra o tvätta mina vindskivor, så blev det nåt vettigt gjort i alla fall, tycker jag.
onsdag 19 maj 2010
Att hinna o inte hinna
Sov oväntat bra på alvedon. Var bara uppe en gång i natt. Hoppas att det är en trend som håller i sig.
I övrigt började förmiddagen med materiella trassel. Tänkte försöka byta bromsskivor bak, eftersom de är på sluttampen. Gick bet redan på stoppskruven. Vare sig rostlösare-super, kacka med hammarn eller värme bet på den rackarn. Det enda som gav med sig var att jag drog sönder nyckeln, men det var ju bättre än att skruven havererat. Skrinlade därefter skivbytet. Får nog leja bort det senare. Var ett pyssel att få klossarna på plats då det inte går att vika undan oket tillräckligt, om man inte vill demontera handbromsen, å det ville jag inte.
Övergick sedan till dynggörat, med underredsbehandling. Började med hålrummen. Blev ganska snart tätt i sprutmunstycket, så det blev ett evigt rengörande. Sen var jag smart och kopplade in även det andra uttagen på kompressorn, så att jag kunde köra med två sprutor samtidigt. Dels oljesprutan och dels Carlofon. Det började med att Oljesprutan blåste en oring, så då blev det bara en funktion. Efter ett tag gick kompressorn väldigt intensivt. När jag undersökte så blåste den för fullt. Slangen hade legat mot motorn, å så var den slangen slut. Kändes som att jag var lätt motarbetad. Tog däeför några hopsa steg. Funkade i varje fall bra med pensel o underreds massa. Fram vid lunchtid så var den upphissade sidan klar. Fick torka till sig under lunchpausen. Därefter kom sommarsulorna fram. Först fick de naturligvis en omgång fälgrent och vaxning. Sedan monterades 16 tummarna på vänster sida. Hjulen gick i alla fall att snurra, de ser riktigt feta ut.
Nästa dagens måste var gräsmattan. Otroligt vad gräset växt. Skön promenad med brummaskinen i solsken o 22 grader.
DB ringde o ville ha argumentationhjälp för nekad tjänstledighet för studier. Skickade en länk, där han kanske kan fråga sig fram. Hoppas det löser sig.
Efter gräsningen så blev det lite hopplock och middag, sen lite buskrensning och så Hägglundsjoggen. På årsbästa, med ca 20 sek. + 22 vid starten, varmt. Tempot fortfarande makligt, med om jag räknat rätt så blev det ca 5:15. Därefter hem o duscha, pratade med försäkringsförsäljare och sedan åkte vi o handlade.
Planen för i morgon är en Bruxträning och påbörjandet av sida 2 på vita blixten. Verkar nästan som att det är ett måste.
Tack för senaste kommentarerna. På återhörande.
I övrigt började förmiddagen med materiella trassel. Tänkte försöka byta bromsskivor bak, eftersom de är på sluttampen. Gick bet redan på stoppskruven. Vare sig rostlösare-super, kacka med hammarn eller värme bet på den rackarn. Det enda som gav med sig var att jag drog sönder nyckeln, men det var ju bättre än att skruven havererat. Skrinlade därefter skivbytet. Får nog leja bort det senare. Var ett pyssel att få klossarna på plats då det inte går att vika undan oket tillräckligt, om man inte vill demontera handbromsen, å det ville jag inte.
Övergick sedan till dynggörat, med underredsbehandling. Började med hålrummen. Blev ganska snart tätt i sprutmunstycket, så det blev ett evigt rengörande. Sen var jag smart och kopplade in även det andra uttagen på kompressorn, så att jag kunde köra med två sprutor samtidigt. Dels oljesprutan och dels Carlofon. Det började med att Oljesprutan blåste en oring, så då blev det bara en funktion. Efter ett tag gick kompressorn väldigt intensivt. När jag undersökte så blåste den för fullt. Slangen hade legat mot motorn, å så var den slangen slut. Kändes som att jag var lätt motarbetad. Tog däeför några hopsa steg. Funkade i varje fall bra med pensel o underreds massa. Fram vid lunchtid så var den upphissade sidan klar. Fick torka till sig under lunchpausen. Därefter kom sommarsulorna fram. Först fick de naturligvis en omgång fälgrent och vaxning. Sedan monterades 16 tummarna på vänster sida. Hjulen gick i alla fall att snurra, de ser riktigt feta ut.
Nästa dagens måste var gräsmattan. Otroligt vad gräset växt. Skön promenad med brummaskinen i solsken o 22 grader.
DB ringde o ville ha argumentationhjälp för nekad tjänstledighet för studier. Skickade en länk, där han kanske kan fråga sig fram. Hoppas det löser sig.
Efter gräsningen så blev det lite hopplock och middag, sen lite buskrensning och så Hägglundsjoggen. På årsbästa, med ca 20 sek. + 22 vid starten, varmt. Tempot fortfarande makligt, med om jag räknat rätt så blev det ca 5:15. Därefter hem o duscha, pratade med försäkringsförsäljare och sedan åkte vi o handlade.
Planen för i morgon är en Bruxträning och påbörjandet av sida 2 på vita blixten. Verkar nästan som att det är ett måste.
Tack för senaste kommentarerna. På återhörande.
tisdag 18 maj 2010
Det kommer nog måsten
Testade en natt utan diclofenac. Blev återigen hattigare sömn. Men fortfarande mycket drömmar.
Hade ställt väckarn i morse. Vaknade dock en halvtimme före. Skulle hälsa på jobbet vid halv tio, men hade planerat ett lättare Brux pass först. Funkade hyfsat bra. Chansade på trampe, trots att det lovat skurrisk. Klarade mig tack vare regnbyxorna i ryggan.
Träffade många glada kamrater på jobbet. Det visade sig att det gått troll i flera av våra projekt. Olika anledningar finns till detta, men ingen bra tendens att de drar ut på tiden. Nu är det ju inte vi som är ansvariga i alla delar, med det vore roligare om rätt pusselbitar ramlade ned i rätt ording och åt rätt håll. Några arbetskamrater har gått i pension. En hade blivit sjuk. Den stundande omorganisationen lämnar många frågetecken. Det finns nog frågor att bita tag i vid mitt återinträde i tjänst. Min nuvarande plan är att försöka börja med lite kortare dagar och kortare veckor för att inte chocka kroppen. Misstänker att jobbet kommer med en del måsten besked.
Blev kar på jobbet tills dess att matklockan ringde. Temperaturen hade stigit till +22. Trampade hem i shorts o tshirt. Helt fantastiskt njutbart.
Avnjöt en god lunch i solskenet. Sen tog jag mig an vita blixtens rengörnings och bromsprojekt. Vänster bak var ännu skitigare och lerigare än framdelen som jag avverkade igår. Fixade fästet till stänkskyddet. kommer förmodligen inte att hålla eftersom det lossnat en plast bit. Bromsarna bak var en annorlunda typ. Lite knixigt att få loss klossarna. Dessutom var de inte alls i speciellt bra skick. Lurigt att pressa in kolven eftersom den skulle gängas in. Lyckades i alla fall. Snabbtur till Söderströms för inköp av nya klossar. Vid hemkomsten studerade jag mera noggrannt bromsskivan. Den har nog sett sina bästa dar. Får jag lös bultarna så blir ny tur till Söderströms i morgon och ytterliggare en 1 000 lapp. Börjar på att bli ett måste att försöka få den startklar. Just nu är det mer än 2/3 kvar. Känns inte helt roligt.
Efter middagen tog grannen och jag en cykeltur förbi villorna i Nyänget och rundan mot Paddalskurvorna och vidare ut mot Bäck och mot Sörgårds hållet. Blev en tur på över en timme. Kul och avkopplande. det blir nog flera turer.
Väl hemkommen höll nästa granne på att försöka lasta av en nyinköpt moped till sonen. Såg lite osäkert ut, så jag hjälpte till att backa upp automaten mot slänten, så det skulle gå lättare att rulla av moppen. Samlade därmed på mig ytterliggare ett antal stora Tack som kan vara bra att ha i framtiden.
Vita blixten blir nog ett måste i morgon. Måste även hitta något med mera positiv energi.
I dag hade förresten två av mina söner och jag själv namsdag. Grattis till oss allihopa och många tack till er som kom ihåg oss.
Förresten så har uttern 495 nu försvunnit från Allevägen till någon ny husse. Tyvärr blev det ingen affär för min bekante från Ume. Hoppas han hittar en annan bättre jolle.
Hade ställt väckarn i morse. Vaknade dock en halvtimme före. Skulle hälsa på jobbet vid halv tio, men hade planerat ett lättare Brux pass först. Funkade hyfsat bra. Chansade på trampe, trots att det lovat skurrisk. Klarade mig tack vare regnbyxorna i ryggan.
Träffade många glada kamrater på jobbet. Det visade sig att det gått troll i flera av våra projekt. Olika anledningar finns till detta, men ingen bra tendens att de drar ut på tiden. Nu är det ju inte vi som är ansvariga i alla delar, med det vore roligare om rätt pusselbitar ramlade ned i rätt ording och åt rätt håll. Några arbetskamrater har gått i pension. En hade blivit sjuk. Den stundande omorganisationen lämnar många frågetecken. Det finns nog frågor att bita tag i vid mitt återinträde i tjänst. Min nuvarande plan är att försöka börja med lite kortare dagar och kortare veckor för att inte chocka kroppen. Misstänker att jobbet kommer med en del måsten besked.
Blev kar på jobbet tills dess att matklockan ringde. Temperaturen hade stigit till +22. Trampade hem i shorts o tshirt. Helt fantastiskt njutbart.
Avnjöt en god lunch i solskenet. Sen tog jag mig an vita blixtens rengörnings och bromsprojekt. Vänster bak var ännu skitigare och lerigare än framdelen som jag avverkade igår. Fixade fästet till stänkskyddet. kommer förmodligen inte att hålla eftersom det lossnat en plast bit. Bromsarna bak var en annorlunda typ. Lite knixigt att få loss klossarna. Dessutom var de inte alls i speciellt bra skick. Lurigt att pressa in kolven eftersom den skulle gängas in. Lyckades i alla fall. Snabbtur till Söderströms för inköp av nya klossar. Vid hemkomsten studerade jag mera noggrannt bromsskivan. Den har nog sett sina bästa dar. Får jag lös bultarna så blir ny tur till Söderströms i morgon och ytterliggare en 1 000 lapp. Börjar på att bli ett måste att försöka få den startklar. Just nu är det mer än 2/3 kvar. Känns inte helt roligt.
Efter middagen tog grannen och jag en cykeltur förbi villorna i Nyänget och rundan mot Paddalskurvorna och vidare ut mot Bäck och mot Sörgårds hållet. Blev en tur på över en timme. Kul och avkopplande. det blir nog flera turer.
Väl hemkommen höll nästa granne på att försöka lasta av en nyinköpt moped till sonen. Såg lite osäkert ut, så jag hjälpte till att backa upp automaten mot slänten, så det skulle gå lättare att rulla av moppen. Samlade därmed på mig ytterliggare ett antal stora Tack som kan vara bra att ha i framtiden.
Vita blixten blir nog ett måste i morgon. Måste även hitta något med mera positiv energi.
I dag hade förresten två av mina söner och jag själv namsdag. Grattis till oss allihopa och många tack till er som kom ihåg oss.
Förresten så har uttern 495 nu försvunnit från Allevägen till någon ny husse. Tyvärr blev det ingen affär för min bekante från Ume. Hoppas han hittar en annan bättre jolle.
måndag 17 maj 2010
Mera gjort - utan måsten
Just nu grunnar jag på hur jag framgent ska kunna behålla den harmoni som jag känner för tillfället. Eftersom jag levt med mig själv ganska många år, så vet jag att det inte behövs mycket för att harmonin ska förändras till ett kaosliknande tillstånd.
Av den anledningen försöker jag just nu njuta av varje stund när harmonin infinner sig. Sen ska jag försöka memorera den känslan så att den går att ta fram när disharmonin tar över. Grunnar på att sinnesstämningen just nu beror på att jag under ett flertal veckor levt i en rätt så kravlös tillvaro utan en massa måsten och där många olika faktorer givit nya värderingar. Jag faschineras över att jag trots att jag vet att det finns en massa måsten, ändå kan ta dagen med sån ro. Det underbara vädret är förståss ytterliggare en bidragande orsak till det hela.
Alltså det finns ju en massa saker som i vanliga fall skulle klassas som måsten. Vita blixten har inga sommardäck. Den är dessutom i stort behov av en ordentlig underredstvätt och underredsbehandling, samt översyn av bromsar och behöver byta en yttre drivknutsdamask samt få en ny spolarmotor.
Därtill kommer tvättning av vissa delar av huset med tillhörande bättringsmålning. Vindskivorna med 8 m nockhöjd är definitivt något som borde åtgärdas. Gräsmattan har börjat växa. Buskarna behöver en tillklippning. Den blå bilen borde avfettas och vaxas. Garagestädningen. Uppriktningen av friggeboden så att dörren går att öppna.
Träningen som är nödvändig för min rehab får inte försakas. En massa människor som jag borde träffa, m.m,m.m, dvs det...är några saker som egentligen är måsten.
Efter att ha sovit bra med bara två uppstigningar och en massa drömmande så vaknade 9,5 timmar efter nedläggning. Borde ha inneburit panik och att jag inte skulle hinna ens med något enda måste idag.
Började med en god frukost. Uppmärksammade ett ovanligt ljud ute på gatan. Vad skådar mitt bättre öga? jo, en stor traktorgrävare som grävde upp den asfalt som lades dit i oktober. Kanske nån som ville ha ny asfalt, tänkte jag. Vid närmare eftertanke så uppstod det, på traktorgrävarens nuvarande plats, två större hål i gatan för några veckor sedan. Undrar hur man gör när man gräver bort ett hål? Hur gör ni när ni ska skära bort hålet i osten?
Kikade ett moment på grävaren när jag hämtade tidningen. Imponerande hur de kan gräva runt brunnarna genom att vrida skopan. Skulle vara kul att ha en sån traktorgrävare och gräva runda gropar, tänkte jag. Insåg att jag inte skulle få nåt erbjudande om att prova att köra grävaren, så jag tog tidningen och gick in och avnjöt min goda näringsriktiga frukost.
Vädret var varm och skönt om än med något hotande regn. Tänkte jag skulle prova att stryka på vägen som jag diskade igår. Ser man på hittade både fungerande färg o pensel. Lagom stor yta att pensla och inte så mycket klivande heller. Precis när jag var klar hörde jag sopbilen en komma. Anade ett problem då gatan utanför oss numera bestod av ett stort hål och en traktorgrävare. Gjorde dagens goda gärning. Tog min och grannens tunnor och satte upp dem på andra sidan gatan, så att sophämtaren inte skulle behöva köra genom vägarbetets traktorhinder. Sopköraren blev så glad att han vevade ned rutan och lämnade tusen tack. Kanonbra, nu har jag flera som jag kan använda. (Tack alltså).
Nu hade gropen blivit betydligt djupare och det stod åtminstone tre ringar uppe på vägen. Ringarna hade glidit isär och därmed hade underminering uppstått. Nu började det regna.
Shittans. Hade bestämt lunch med Chrille på Salt o peppar kl 11:30. Planen var att hojja dit med Trampe. Ringde Ch och bad honom plocka upp mig. Traskade ned till Domsjövägen. Beundrade vädret som inte var blött. Ch kom glidande i sin röda pärla. När vi parkerade utanför mathaket, så kom en f.d. jobbarkompis ut genom dörren. Kul att träffa henne. Hon var vackert trind om magen och planerade ledighet om ett par veckor. Kul o grattis.
Blev en lång lunch. Många tankar oh ideer utväxlades. Verkligen roligt att återuppta Chrilleluncherna. Efter matintaget var solen strålande så jag tog en promenad hem i det vackra vädret. Jag var helt upprymd av lunchdaten och vädret o vips så var jag hemma.
Hellan kom precis hem från en promenad i det vackra vädret. Jag omfördelade fordonen så att ingen skulle bli instängd. Drog ut stora domkraften o hissade upp vita blixten. Mkt skit var det i hjulhuset. Dessbättre inte så mycket rost. Men klart nödvändigt behov med en översyn av rostskyddet. Hittade dock en trasig drivknutdamask. Det blir nog ett besök hos bildoktorn för åtgärd. När den ändå hängde i luften så gjorde jag ett försök med att demontera bromsoket och besikta klossarna. De var bättre än väntat så det blev en rengöring, som var synnerligen nödvändig, och motion av prunch och glidstänger. Hopskruvning. Pallade sedan upp blixten mha däck från gamla 142:an. Hellan åkte iväg på träning.
Hade tänkt mig en form av jogg. Avslutade därför dagens bilunderhåll o på med smärtingskorna. Drygt 20 grader varmt. Tänkte lite uppvärming och några stegringslopp. Blev 2,5 km uppvärming. Tendensen med +30-35 sek per km håller i sig. Avslutade med 4 stegringslopp a 50 sek med 70 sek vila o sedan lätt jogg hem. Kollade sedan 2,5 km tiden. Kände mig genast 22 år yngre. I juni 1988 hade jag samma tid som idag!!!
Hemma väntade sparrissoppa och kycklinggratäng. Helt otroligt att kl 18:00 ta av sig skjortan och gå ut på altanen och avnjuta middagen i en behaglig sol. Kan det bli bättre? Förmodligen inte.
Kl 19:00 var det fortfarande behagligt varmt. Istället för att hämta bocken bakom garageväggen, från förmiddagens målningm, så kom oljefärgen fram och jag strök de tidigare tvättade takfotsbrädorna, samt samtliga knutar, dörromfattningar och fönsteromfattningar på garaget. Fortfarande förundrad över hur roligt det var. Detta brukar annars också vara ett måste. Nu var det kul och skönt. Ingen klivning och kortbyxor på. Kan det bli bättre? Förmodligen inte.
Nu gäller det att denna positiva känsla får hålla i sig. Om jag sover hyfsat i natt och vädret är gynsamt i morgon bitti så blir det trampe till Brux i morgon bitti och sedan fika på jobbet vid 9:30. Skulle vädret vara mindre gynsamt så får det bli den blå limosinen. Sen får vi se om det blir att ta itu med några måsten.
Förundras över att dagens projekt inte kändes som några måsten. Tror att jag använder några av sopkörarens tack och riktar dem till dagens goda fe som gav mig en sån bra dag.
Av den anledningen försöker jag just nu njuta av varje stund när harmonin infinner sig. Sen ska jag försöka memorera den känslan så att den går att ta fram när disharmonin tar över. Grunnar på att sinnesstämningen just nu beror på att jag under ett flertal veckor levt i en rätt så kravlös tillvaro utan en massa måsten och där många olika faktorer givit nya värderingar. Jag faschineras över att jag trots att jag vet att det finns en massa måsten, ändå kan ta dagen med sån ro. Det underbara vädret är förståss ytterliggare en bidragande orsak till det hela.
Alltså det finns ju en massa saker som i vanliga fall skulle klassas som måsten. Vita blixten har inga sommardäck. Den är dessutom i stort behov av en ordentlig underredstvätt och underredsbehandling, samt översyn av bromsar och behöver byta en yttre drivknutsdamask samt få en ny spolarmotor.
Därtill kommer tvättning av vissa delar av huset med tillhörande bättringsmålning. Vindskivorna med 8 m nockhöjd är definitivt något som borde åtgärdas. Gräsmattan har börjat växa. Buskarna behöver en tillklippning. Den blå bilen borde avfettas och vaxas. Garagestädningen. Uppriktningen av friggeboden så att dörren går att öppna.
Träningen som är nödvändig för min rehab får inte försakas. En massa människor som jag borde träffa, m.m,m.m, dvs det...är några saker som egentligen är måsten.
Efter att ha sovit bra med bara två uppstigningar och en massa drömmande så vaknade 9,5 timmar efter nedläggning. Borde ha inneburit panik och att jag inte skulle hinna ens med något enda måste idag.
Började med en god frukost. Uppmärksammade ett ovanligt ljud ute på gatan. Vad skådar mitt bättre öga? jo, en stor traktorgrävare som grävde upp den asfalt som lades dit i oktober. Kanske nån som ville ha ny asfalt, tänkte jag. Vid närmare eftertanke så uppstod det, på traktorgrävarens nuvarande plats, två större hål i gatan för några veckor sedan. Undrar hur man gör när man gräver bort ett hål? Hur gör ni när ni ska skära bort hålet i osten?
Kikade ett moment på grävaren när jag hämtade tidningen. Imponerande hur de kan gräva runt brunnarna genom att vrida skopan. Skulle vara kul att ha en sån traktorgrävare och gräva runda gropar, tänkte jag. Insåg att jag inte skulle få nåt erbjudande om att prova att köra grävaren, så jag tog tidningen och gick in och avnjöt min goda näringsriktiga frukost.
Vädret var varm och skönt om än med något hotande regn. Tänkte jag skulle prova att stryka på vägen som jag diskade igår. Ser man på hittade både fungerande färg o pensel. Lagom stor yta att pensla och inte så mycket klivande heller. Precis när jag var klar hörde jag sopbilen en komma. Anade ett problem då gatan utanför oss numera bestod av ett stort hål och en traktorgrävare. Gjorde dagens goda gärning. Tog min och grannens tunnor och satte upp dem på andra sidan gatan, så att sophämtaren inte skulle behöva köra genom vägarbetets traktorhinder. Sopköraren blev så glad att han vevade ned rutan och lämnade tusen tack. Kanonbra, nu har jag flera som jag kan använda. (Tack alltså).
Nu hade gropen blivit betydligt djupare och det stod åtminstone tre ringar uppe på vägen. Ringarna hade glidit isär och därmed hade underminering uppstått. Nu började det regna.
Shittans. Hade bestämt lunch med Chrille på Salt o peppar kl 11:30. Planen var att hojja dit med Trampe. Ringde Ch och bad honom plocka upp mig. Traskade ned till Domsjövägen. Beundrade vädret som inte var blött. Ch kom glidande i sin röda pärla. När vi parkerade utanför mathaket, så kom en f.d. jobbarkompis ut genom dörren. Kul att träffa henne. Hon var vackert trind om magen och planerade ledighet om ett par veckor. Kul o grattis.
Blev en lång lunch. Många tankar oh ideer utväxlades. Verkligen roligt att återuppta Chrilleluncherna. Efter matintaget var solen strålande så jag tog en promenad hem i det vackra vädret. Jag var helt upprymd av lunchdaten och vädret o vips så var jag hemma.
Hellan kom precis hem från en promenad i det vackra vädret. Jag omfördelade fordonen så att ingen skulle bli instängd. Drog ut stora domkraften o hissade upp vita blixten. Mkt skit var det i hjulhuset. Dessbättre inte så mycket rost. Men klart nödvändigt behov med en översyn av rostskyddet. Hittade dock en trasig drivknutdamask. Det blir nog ett besök hos bildoktorn för åtgärd. När den ändå hängde i luften så gjorde jag ett försök med att demontera bromsoket och besikta klossarna. De var bättre än väntat så det blev en rengöring, som var synnerligen nödvändig, och motion av prunch och glidstänger. Hopskruvning. Pallade sedan upp blixten mha däck från gamla 142:an. Hellan åkte iväg på träning.
Hade tänkt mig en form av jogg. Avslutade därför dagens bilunderhåll o på med smärtingskorna. Drygt 20 grader varmt. Tänkte lite uppvärming och några stegringslopp. Blev 2,5 km uppvärming. Tendensen med +30-35 sek per km håller i sig. Avslutade med 4 stegringslopp a 50 sek med 70 sek vila o sedan lätt jogg hem. Kollade sedan 2,5 km tiden. Kände mig genast 22 år yngre. I juni 1988 hade jag samma tid som idag!!!
Hemma väntade sparrissoppa och kycklinggratäng. Helt otroligt att kl 18:00 ta av sig skjortan och gå ut på altanen och avnjuta middagen i en behaglig sol. Kan det bli bättre? Förmodligen inte.
Kl 19:00 var det fortfarande behagligt varmt. Istället för att hämta bocken bakom garageväggen, från förmiddagens målningm, så kom oljefärgen fram och jag strök de tidigare tvättade takfotsbrädorna, samt samtliga knutar, dörromfattningar och fönsteromfattningar på garaget. Fortfarande förundrad över hur roligt det var. Detta brukar annars också vara ett måste. Nu var det kul och skönt. Ingen klivning och kortbyxor på. Kan det bli bättre? Förmodligen inte.
Nu gäller det att denna positiva känsla får hålla i sig. Om jag sover hyfsat i natt och vädret är gynsamt i morgon bitti så blir det trampe till Brux i morgon bitti och sedan fika på jobbet vid 9:30. Skulle vädret vara mindre gynsamt så får det bli den blå limosinen. Sen får vi se om det blir att ta itu med några måsten.
Förundras över att dagens projekt inte kändes som några måsten. Tror att jag använder några av sopkörarens tack och riktar dem till dagens goda fe som gav mig en sån bra dag.
söndag 16 maj 2010
Söndag kväll
Så var den här helgen slut. Jätteroligt att Linnea var och hälsade på. Alltid lika tråkigt när hon åker hem. Det blir så tomt.
Förutom den mänskliga värmen lämnade hon även en stigande utomhus temperatur. Den gick upp till +23 grader.
Hennes resa hem gick bra. Hon har precis meddelat att hon landat. Skönt.
Måste kommentera det igen. Otroligt att se hur det grönskat de senaste två dygnen. Det är mindre än en vecka sedan vi hade minusgrader på nätterna.
Gjorde ett nytt försök med jogging. Utan Testosteron är det numera en verklig utmaning. Idag kändes det hyfsat bra under själva jogingturen. Km tiden ligger dock +30-40 sek över förhållandet i höstas. Det känns otroligt frustrerande när jag ändå lagt manken till på träning. Å andra sidan kan man undra var jag stått om jag inte antagit utmaningen att försöka träna under min sjukperiod. Förmodligen hade jag mått betydligt sämre. Det är nu också tydligt att återhämtningen efter ett förhållande vis lugnt pass tar betydligt längre tid. Gäller nu att hitta varianter så att jag kan fortsätta med min återkomstträning i lagom takt.
På dagens pass som avslutas med en relativt brant stigning fick jag bita i sura äpplet och gå uppför. Det känns som ett nederlag. Jag fick ialla fall ihop 56 minuter. Vädret var helt otoligt. + 22 och en svalkande vind. Så det var en njutning. Att jag sen blir trött efteråt och att återhämtningen tar längre tid ingår liksom i paketet. Så det är bara att gilla läget.
Upptäckte igår att västra delen av den norra garageväggen hade bytt färg. I stället för gul var den närmast gråsvart. orsaken till den avvikande färgen utgjordes sannolikt av sot från de näraliggande biobränsleanläggningarna får man förmoda. Bästa sättet att bli kvitt det var att ta fram diskborsten och gnugga. Så nu är garageväggen diskad och sköljd. Den kommer nog att få ett nytt färgskikt under de närmaste dagarna.
I övrigt ägnades dagen åt att hinna läsa en intresssant bok om hormoners påverkan kontra kost, som Linnea hade med sig.
Uttern 495 som min Umebekanting visat intresse för finns fortfarande kvar hos säljaren.
På återhörande.
Förutom den mänskliga värmen lämnade hon även en stigande utomhus temperatur. Den gick upp till +23 grader.
Hennes resa hem gick bra. Hon har precis meddelat att hon landat. Skönt.
Måste kommentera det igen. Otroligt att se hur det grönskat de senaste två dygnen. Det är mindre än en vecka sedan vi hade minusgrader på nätterna.
Gjorde ett nytt försök med jogging. Utan Testosteron är det numera en verklig utmaning. Idag kändes det hyfsat bra under själva jogingturen. Km tiden ligger dock +30-40 sek över förhållandet i höstas. Det känns otroligt frustrerande när jag ändå lagt manken till på träning. Å andra sidan kan man undra var jag stått om jag inte antagit utmaningen att försöka träna under min sjukperiod. Förmodligen hade jag mått betydligt sämre. Det är nu också tydligt att återhämtningen efter ett förhållande vis lugnt pass tar betydligt längre tid. Gäller nu att hitta varianter så att jag kan fortsätta med min återkomstträning i lagom takt.
På dagens pass som avslutas med en relativt brant stigning fick jag bita i sura äpplet och gå uppför. Det känns som ett nederlag. Jag fick ialla fall ihop 56 minuter. Vädret var helt otoligt. + 22 och en svalkande vind. Så det var en njutning. Att jag sen blir trött efteråt och att återhämtningen tar längre tid ingår liksom i paketet. Så det är bara att gilla läget.
Upptäckte igår att västra delen av den norra garageväggen hade bytt färg. I stället för gul var den närmast gråsvart. orsaken till den avvikande färgen utgjordes sannolikt av sot från de näraliggande biobränsleanläggningarna får man förmoda. Bästa sättet att bli kvitt det var att ta fram diskborsten och gnugga. Så nu är garageväggen diskad och sköljd. Den kommer nog att få ett nytt färgskikt under de närmaste dagarna.
I övrigt ägnades dagen åt att hinna läsa en intresssant bok om hormoners påverkan kontra kost, som Linnea hade med sig.
Uttern 495 som min Umebekanting visat intresse för finns fortfarande kvar hos säljaren.
På återhörande.
Helgrapport
Prio ett förutom min hälsa delas nu av besöket av min älsklingsdotter, vilket gör att boggrapporteringen blir lite hackig.
Fredagen utvecklade sig till ett vackert väder dag. Vi gjorde ett besök på Örnexpo och var naturligvis för mycket klädda. Temperaturen steg till osannolika 20 grader. Förklaringen torde härröra till att Linnea hade med sig massor med överskottsvärme hem från Thai-landet, där det var +36 när de klev på planet för hemresan.
Nåväl, efter en del spankulerande på expo området så inhandlades lite renkött, honung och choklad. Jag passade även på att teckna ett serviceavtal på fjärrvärme. De hade en kampanj som innebar tre månader gratis.
Vi han även med att träffa några bekanta och även Calle - Idol Calle alltså. Kul att han vågade visa en bred och annorlunda reportear och många olika musikstilar från blues till ballader. Imponerande var även hans band som bytte instrument på löpande band!! Haha!!. Trummisen, visade sig vara en verklig lirare, som även var en bra bluessångare tog även över gitarrande och gitaristen fick ta trumsetet. Sen kom Calle och tog sig an trummorna o dåvarande trummisen fick återgå till gitarrandet. Kul inslag i framträdandet.
Efter vandrandet på expot så tänkte jag mig en stilla jogg. Den blev allt annat än angenäm. Tungt från första steget. Ont o högra foten. Huvet som i en säck. Andningen hängde inte med. Tempot sjönk dramatiskt. Lunkade mkt långsamt i 47 min o dessutom tog återhämtningen väldigt lång tid. Helt vedervärdigt. Inte ett uns av njutning. Hoppas att detta var en tillfällighet. Tendensen är oroväckande. Men lägger man ihop min intensiva antidopings situation, med värmeovanan, dåligt vätskeintag, dålig nattsömn och liten kolhydratdepå så hoppas jag att det var förklaringen.
För att bättra på nattsömnen så återgick jag till min dos med diclofenac+ alvedon. Ser man på. Nästa natt sov jag 7 tim utan att vara upp. La mig sedan och vilade en stund, vilket innebar ytterliggare 2,5 timmars sömn.
Lördagen borde inneburit ett utvilat tillstånd. Vädret var helt otroligt. Det gröna exploderade. Temperaturen gick upp till 23 grader. Syrener, björkar och buskar skimrar i den vackra skira gröna vårfärgen. Rönnen har tagit ledningen och helt slagit ut de övriga.
Linnea o jag tog en promenad upp på Solandsberget. Där träffade vi massor med älgspår och, hoppsan en fotisättning 1 dm från två huggormar. Det var nära tre hål i benet. Skulle suttit snygt lägst upp på berget. Vi gick baksidan ner och fick hoppa över traktorspåren från vårens avverkning som i verkligheten bestod av två vattenfyllda diken. Vid nästa passage byggde vi en bro för att ta oss fram.
Sen blev det lite lunch och bilstädning. Årets premiär grill slog vi till med. Linnea fixade kanongod tre mätters middag, så vi åt hela kvällen. Som tack fick hon vinna kvällens omgång i Umespelet. Vi blev också presenterade. Helen fick en jättesnygg handväska och jag fick en fin-fin dyrköpes whiskey. Tur har vi.
Eftersom jag fick sova så bra senaste natten, trots ett intensivt drömmande, som gjorde mig genomblöt av svett, så tog jag samma kvällsdos igen. Ser man på 5 timmars sömn på raken utan trängningar. Skönt. men återigen värmande drömmar.
Irriteras fortfarande av klådan efter strålbehandlingen av brösten. Kan troligen bero på någon form av inflammation i hårsäckarna. I övrigt bjuder söndagsmorgonen på mulet väder och fuktig luft. De lovar regn o åska under dagen. Vi får se hur det ställer sig med något joggförsök. Nu har de övriga vaknat så jag går ner och klämmer en andra frukost.
Fredagen utvecklade sig till ett vackert väder dag. Vi gjorde ett besök på Örnexpo och var naturligvis för mycket klädda. Temperaturen steg till osannolika 20 grader. Förklaringen torde härröra till att Linnea hade med sig massor med överskottsvärme hem från Thai-landet, där det var +36 när de klev på planet för hemresan.
Nåväl, efter en del spankulerande på expo området så inhandlades lite renkött, honung och choklad. Jag passade även på att teckna ett serviceavtal på fjärrvärme. De hade en kampanj som innebar tre månader gratis.
Vi han även med att träffa några bekanta och även Calle - Idol Calle alltså. Kul att han vågade visa en bred och annorlunda reportear och många olika musikstilar från blues till ballader. Imponerande var även hans band som bytte instrument på löpande band!! Haha!!. Trummisen, visade sig vara en verklig lirare, som även var en bra bluessångare tog även över gitarrande och gitaristen fick ta trumsetet. Sen kom Calle och tog sig an trummorna o dåvarande trummisen fick återgå till gitarrandet. Kul inslag i framträdandet.
Efter vandrandet på expot så tänkte jag mig en stilla jogg. Den blev allt annat än angenäm. Tungt från första steget. Ont o högra foten. Huvet som i en säck. Andningen hängde inte med. Tempot sjönk dramatiskt. Lunkade mkt långsamt i 47 min o dessutom tog återhämtningen väldigt lång tid. Helt vedervärdigt. Inte ett uns av njutning. Hoppas att detta var en tillfällighet. Tendensen är oroväckande. Men lägger man ihop min intensiva antidopings situation, med värmeovanan, dåligt vätskeintag, dålig nattsömn och liten kolhydratdepå så hoppas jag att det var förklaringen.
För att bättra på nattsömnen så återgick jag till min dos med diclofenac+ alvedon. Ser man på. Nästa natt sov jag 7 tim utan att vara upp. La mig sedan och vilade en stund, vilket innebar ytterliggare 2,5 timmars sömn.
Lördagen borde inneburit ett utvilat tillstånd. Vädret var helt otroligt. Det gröna exploderade. Temperaturen gick upp till 23 grader. Syrener, björkar och buskar skimrar i den vackra skira gröna vårfärgen. Rönnen har tagit ledningen och helt slagit ut de övriga.
Linnea o jag tog en promenad upp på Solandsberget. Där träffade vi massor med älgspår och, hoppsan en fotisättning 1 dm från två huggormar. Det var nära tre hål i benet. Skulle suttit snygt lägst upp på berget. Vi gick baksidan ner och fick hoppa över traktorspåren från vårens avverkning som i verkligheten bestod av två vattenfyllda diken. Vid nästa passage byggde vi en bro för att ta oss fram.
Sen blev det lite lunch och bilstädning. Årets premiär grill slog vi till med. Linnea fixade kanongod tre mätters middag, så vi åt hela kvällen. Som tack fick hon vinna kvällens omgång i Umespelet. Vi blev också presenterade. Helen fick en jättesnygg handväska och jag fick en fin-fin dyrköpes whiskey. Tur har vi.
Eftersom jag fick sova så bra senaste natten, trots ett intensivt drömmande, som gjorde mig genomblöt av svett, så tog jag samma kvällsdos igen. Ser man på 5 timmars sömn på raken utan trängningar. Skönt. men återigen värmande drömmar.
Irriteras fortfarande av klådan efter strålbehandlingen av brösten. Kan troligen bero på någon form av inflammation i hårsäckarna. I övrigt bjuder söndagsmorgonen på mulet väder och fuktig luft. De lovar regn o åska under dagen. Vi får se hur det ställer sig med något joggförsök. Nu har de övriga vaknat så jag går ner och klämmer en andra frukost.
fredag 14 maj 2010
Besökaredagen
Torsdagen var så fylld av positiva händelser att bloggen fick anstå till ett fredagsmorgon inlägg.
De två senaste nätterna har varit oroliga. Har försökt att tappa ned till enbart alvedon, men blåsan vill nog ha kraftigare lugnande om den ska låta mig sova.
Nåväl, kort resume av gårdagens positiva inslag. Efter en lugn frukost tog jag trampe till Brux och körde ett efter förutsättningarna bra pass. Hem och lunchade.
Sen blev det en promenad för min Umeåbekantes räkning för att titta på en Uttern 495 som är till salu. Tog med mig min båtexpertgranne som sakkunnig. Uttern såg helt ok ut för sin ålder. Motorn kan vara ett frågetecken och vagnen var ingen höjdare att dra till Umeå. Lämnade rapport till Umeå, så får vi se om de kommer överens om ett bra pris.
På eftermiddagen så kom kära syster och svåger på besök. Vacker blombukett och blommor för blomlådorna hade de med sig. Tackar, tackar. Strax efter anlände min älsklingsdotter, som dessutom hade namnsdag. Vi inledde med skaldjurssoppa och på det inkokt lax. Efter att ha smörjt kråset så introducerades gästerna i Umeåspelet.
Artiga som vi var lät vi svågern vinna. Syster o svåger hade även undrat över Dot spelets mysterier. Så även det introducerades. Nu visade Helen var skåpet skulle stå och avgick med seger. Avgjorde i sista omgången i ett ganska jämt fält.
Umeåspelet fick de ta med sig. Jag hade ju gjort ett extra som de skulle få.
Efter spelande o småpratande så begav de sig hemmåt strax före kl 22, i en luft som andades lite försommarkänslor. Hoppas verkligen att de snart kommer på ett nytt besök. Linnea o jag satt o småpratade en stund, tills dess John Blund signalerade att det var kojdags.
I morse väckters vi av en ojuden gäst. Åska(r) mullrade på skapligt ett bra tag. Blev snabb utryckning och utryckning av modem, dator, elektronik o telefon anslutningar.
Nu har åskan lugnat ned sig, men det är nära nog tropisk känsla med mkt fuktig luft, dimma och ca 15 grader. Man behöver inte anstränga sig för att få skjortan blöt idag.
Modo har förstärkt med ytterliggare en back. Norske sluggern Tollofsen, han som knockade Bartecko på VM. Däremot så åker Zucarello till New York.
Nu har kära hustrun vaknat, så jag gör henne sällskap med en kopp kaffe. På återhörande.
De två senaste nätterna har varit oroliga. Har försökt att tappa ned till enbart alvedon, men blåsan vill nog ha kraftigare lugnande om den ska låta mig sova.
Nåväl, kort resume av gårdagens positiva inslag. Efter en lugn frukost tog jag trampe till Brux och körde ett efter förutsättningarna bra pass. Hem och lunchade.
Sen blev det en promenad för min Umeåbekantes räkning för att titta på en Uttern 495 som är till salu. Tog med mig min båtexpertgranne som sakkunnig. Uttern såg helt ok ut för sin ålder. Motorn kan vara ett frågetecken och vagnen var ingen höjdare att dra till Umeå. Lämnade rapport till Umeå, så får vi se om de kommer överens om ett bra pris.
På eftermiddagen så kom kära syster och svåger på besök. Vacker blombukett och blommor för blomlådorna hade de med sig. Tackar, tackar. Strax efter anlände min älsklingsdotter, som dessutom hade namnsdag. Vi inledde med skaldjurssoppa och på det inkokt lax. Efter att ha smörjt kråset så introducerades gästerna i Umeåspelet.
Artiga som vi var lät vi svågern vinna. Syster o svåger hade även undrat över Dot spelets mysterier. Så även det introducerades. Nu visade Helen var skåpet skulle stå och avgick med seger. Avgjorde i sista omgången i ett ganska jämt fält.
Umeåspelet fick de ta med sig. Jag hade ju gjort ett extra som de skulle få.
Efter spelande o småpratande så begav de sig hemmåt strax före kl 22, i en luft som andades lite försommarkänslor. Hoppas verkligen att de snart kommer på ett nytt besök. Linnea o jag satt o småpratade en stund, tills dess John Blund signalerade att det var kojdags.
I morse väckters vi av en ojuden gäst. Åska(r) mullrade på skapligt ett bra tag. Blev snabb utryckning och utryckning av modem, dator, elektronik o telefon anslutningar.
Nu har åskan lugnat ned sig, men det är nära nog tropisk känsla med mkt fuktig luft, dimma och ca 15 grader. Man behöver inte anstränga sig för att få skjortan blöt idag.
Modo har förstärkt med ytterliggare en back. Norske sluggern Tollofsen, han som knockade Bartecko på VM. Däremot så åker Zucarello till New York.
Nu har kära hustrun vaknat, så jag gör henne sällskap med en kopp kaffe. På återhörande.
onsdag 12 maj 2010
Många kontakter
Natten bjöd på mkt sömn och mycken mardröm. Förmodar att det är min blåsmedicin som hittar på bus. Tog medicinen tidigare i gårkväll och jag somnade direkt. Det var ju bra. Behövde bara upp en gång. Sov så hårt trots drömmandet att jag var "borta" i morse.
Ikväll trappar jag ned till enbart alvedon, så får vi se hur det funkar. Varje natt är som ett nytt experiment.
I övrigt började morgonen med många sms kontakter. Lycka till till Jon inför tenta. Lycka till till Jeppe o Sara med flygresan till Svall och däckdimension uppgifter från Linnea. Gjorde därefter en rejäl frukost kryddat med ägg.
Mitt på förmiddagen ringde Jon o meddelade att han klarat tentan. Grattis Jon. Nu är det bara en kvar. Vi håller tummarna för den också.
Därefter var min plan att svänga ned på jobbet och fixa några kopior för inskick av reseräkning. Träffade flera av mina arbetskamrater som hälsade mig välkomna tillbaka. Hade sen ett ärende till Classes. Som vanligt när man kommit fram till kassan, så ringer telefonen. Från med.kliniken sjukhuset. De har fortfarande problem att få till rutinen för min kontrollerande provtagning av tyreoidea och blodvärdet. Nu blev det bestämt med ny provtagning till veckan. Förmodar att de ändå inte får in det i bevakningen, utan att även denna blir en engångshappening. Dessutom så verkar Öviks sjukhus mest bestå av absent friends. För den som ringer och meddelar, den får jag inte träffa på provtagningen och att få informationen med frågor om fortsättning via provtagningspersonalen till den som ska besluta, och som sen ska meddela den som ska lägga in bevakningen, verkar vara ett alltför komplicerat logistiskt problem. Tur att man inte är sjuk i alla fall.
Har lagt ut lite span på nya sulor till Almeran. Vi får se om det lyckas.
Blev uppringd av en bekant från Umeå, som hittat en båt på blocket som säljs i Domsjö. Jag har identifierat den och får kolla i morgon. Den står bara 200m från vårt hus!!
I övrigt är det lite svårt att hålla koll på alla resande i familjen. De från Luleå är i Svall. För vidare färd till Sholm. De som bor i Svall är i Sholm, men hinner till Svall innan innan Luleå hunnit till Sholm. Hon i Västerås ska till Övik, men mellanlandar i Sundsvall och hinner kanske träffa både de från Luleå och Sundsvall i Svall. Sen kanske hon hinner till Övik och träffar de från Nordmaling som skulle till Övik i morgon. Några är kvar i Västerås, men de brukar vara mobila och åker kanske till Norrtälje för att träffa nån som bor i Stockholm kanske. Rörligt värre är det i alla fall.
I kväll tog jag fram joggskorna och skred runt på Hägglundsjoggen. Sakta går det, men jag blev inte sist. Av 76 herrar var jag 67. Klarade mitt 5:30 mål. Tiden blev 21:51 på 4,1 km. Nu har jag varje fall nått att slå. PS hade inte blivit sist i damklassen heller!! Får se om det blir nytt försök nästa onsdag.
Vann gjorde jag förresten. På mitt startnummer. En matlåda, som tyvärr var tom. Dessutom hämtade jag ut min storvinst på travet. Det blev inte alls 85:- som jag sa senast. Dubbelt upp. 164:- pistoler.
I morgon väntas besök både från Västerås och Nordmaling. Välkomna ska ni vara.
Ikväll trappar jag ned till enbart alvedon, så får vi se hur det funkar. Varje natt är som ett nytt experiment.
I övrigt började morgonen med många sms kontakter. Lycka till till Jon inför tenta. Lycka till till Jeppe o Sara med flygresan till Svall och däckdimension uppgifter från Linnea. Gjorde därefter en rejäl frukost kryddat med ägg.
Mitt på förmiddagen ringde Jon o meddelade att han klarat tentan. Grattis Jon. Nu är det bara en kvar. Vi håller tummarna för den också.
Därefter var min plan att svänga ned på jobbet och fixa några kopior för inskick av reseräkning. Träffade flera av mina arbetskamrater som hälsade mig välkomna tillbaka. Hade sen ett ärende till Classes. Som vanligt när man kommit fram till kassan, så ringer telefonen. Från med.kliniken sjukhuset. De har fortfarande problem att få till rutinen för min kontrollerande provtagning av tyreoidea och blodvärdet. Nu blev det bestämt med ny provtagning till veckan. Förmodar att de ändå inte får in det i bevakningen, utan att även denna blir en engångshappening. Dessutom så verkar Öviks sjukhus mest bestå av absent friends. För den som ringer och meddelar, den får jag inte träffa på provtagningen och att få informationen med frågor om fortsättning via provtagningspersonalen till den som ska besluta, och som sen ska meddela den som ska lägga in bevakningen, verkar vara ett alltför komplicerat logistiskt problem. Tur att man inte är sjuk i alla fall.
Har lagt ut lite span på nya sulor till Almeran. Vi får se om det lyckas.
Blev uppringd av en bekant från Umeå, som hittat en båt på blocket som säljs i Domsjö. Jag har identifierat den och får kolla i morgon. Den står bara 200m från vårt hus!!
I övrigt är det lite svårt att hålla koll på alla resande i familjen. De från Luleå är i Svall. För vidare färd till Sholm. De som bor i Svall är i Sholm, men hinner till Svall innan innan Luleå hunnit till Sholm. Hon i Västerås ska till Övik, men mellanlandar i Sundsvall och hinner kanske träffa både de från Luleå och Sundsvall i Svall. Sen kanske hon hinner till Övik och träffar de från Nordmaling som skulle till Övik i morgon. Några är kvar i Västerås, men de brukar vara mobila och åker kanske till Norrtälje för att träffa nån som bor i Stockholm kanske. Rörligt värre är det i alla fall.
I kväll tog jag fram joggskorna och skred runt på Hägglundsjoggen. Sakta går det, men jag blev inte sist. Av 76 herrar var jag 67. Klarade mitt 5:30 mål. Tiden blev 21:51 på 4,1 km. Nu har jag varje fall nått att slå. PS hade inte blivit sist i damklassen heller!! Får se om det blir nytt försök nästa onsdag.
Vann gjorde jag förresten. På mitt startnummer. En matlåda, som tyvärr var tom. Dessutom hämtade jag ut min storvinst på travet. Det blev inte alls 85:- som jag sa senast. Dubbelt upp. 164:- pistoler.
I morgon väntas besök både från Västerås och Nordmaling. Välkomna ska ni vara.
tisdag 11 maj 2010
Tat lungt o hyllardagen.
Svårt att somna igår kväll igen, trots att jag var kanontrött när jag kröp till sängs. Förmodar att det är medicinen som ska lugna blåsan som i stället aktiverar hjärnan. Nåväl somnade i allafall före 01:00 och behövde bara upp en gång. Dessutom var det inget startproblem i morse.
Verkar som jag har ett val att göra när jag ska gå till sängs. Antingen ligga vaken före insomning, eller kuta upp flera gånger efter insomning. Kör nog på lite variation dag till dag kanske. Provar ikväll att ta medicinerna lite tidigare.
Hade inga större planer för dagen. Började med att göra i ordning reseräkningen för Umeå resorna. Landstinget är ju generösa. Egen bil tur o retur Umeå ger 120:- i ersättnig för 24 mil. Det är ju i varje fall 5 :-/mil!!
På förmiddagen ringde två av mina svägerskor, min syster och Chrille o grattade.
Sedan bestämde jag mig för att ta ut "Trampe", trampcykeln alltså, för första gången i år. Det blir alltid som ett litet projekt. Var är luften i däcken? Var är pumpen. Aha låset sitter på, men var är nyckeln. När detta väl är löst så kommer nästa fråga. Var är min cykeljacka? När nästan allt är klart. Då undrar man. Var är hjälmen? När jag så efter visst detektivarbete hittat alla tillbehör så hade detblivit lunchdax.
Efter lunchen blev det premiär tur till Brux o ett lättare pass. Cykling-uppförsbackar/motvind- mjölksyra innebär kollaps på motsvarande sätt som då det gäller jogging. Får nog vänja mig vid att skrida fram ett tag till.
När jag kom hem bjöd Hellan på gobakelse o några paket. Grannfrun ringde o grattade. Sen tänkte jag mig till att räta upp trädgårdsplattorna som alltid rör sig under vintern. För att fixa detta fick jag backa ut skottkärran och stoppa luft i däcket på den. Det är alltid ett äventyr eftersom ventilen är av!! Men med lite trix o lycka så fick jag in luft i däcket. Å trädgårdsplattorna kom på plats. Av bara farten så kapade jag ner en buske som fått stryk i vinter och växte mera horisontellt än vertikalt.
Så blev det midagsdax. Eftersom det varit lugnt under eftermidagen så tänkte jag sätta mig ned o plita på dagens inlägg. Tror att detta väckte liv i Telias linjer. Först ringde DB. Så kom sms från Chai, samtidigt som det ihärdigt knackade på i luren. Sen ringde min yngste svåger. Min äldste son. Nästa svåger. Älsklingsdottern och flera som jag säkert glömt. Länsförsäkringar som jag helst ville ha glömt. Sen ringde yngste sonen. Så 4,5 timmar efter att jag satt mig så är jag fortfarande inte framme vid punkt.
I morgon bitti har Jon tekniktenta. Så alla som har tummar bör mobilisera dessa under förmiddagen i morgon. Våra är redan hållna. I morrn em åker de hem till Svall. I morrn biti åker också Jeppe o Sara till Sundsvall. Så det är ett väldigt travellerande i dagarna.
På torsdag så blir det främmande dagen. Kära syster o svåger kommer på besök, liksom älsklingsdottern. Vilken överraskning. Jättekul ska det bli.
Åtskilliga timmar efter påbörjandet är det nu dags att avsluta dagens inlägg. På återhörande.
Verkar som jag har ett val att göra när jag ska gå till sängs. Antingen ligga vaken före insomning, eller kuta upp flera gånger efter insomning. Kör nog på lite variation dag till dag kanske. Provar ikväll att ta medicinerna lite tidigare.
Hade inga större planer för dagen. Började med att göra i ordning reseräkningen för Umeå resorna. Landstinget är ju generösa. Egen bil tur o retur Umeå ger 120:- i ersättnig för 24 mil. Det är ju i varje fall 5 :-/mil!!
På förmiddagen ringde två av mina svägerskor, min syster och Chrille o grattade.
Sedan bestämde jag mig för att ta ut "Trampe", trampcykeln alltså, för första gången i år. Det blir alltid som ett litet projekt. Var är luften i däcken? Var är pumpen. Aha låset sitter på, men var är nyckeln. När detta väl är löst så kommer nästa fråga. Var är min cykeljacka? När nästan allt är klart. Då undrar man. Var är hjälmen? När jag så efter visst detektivarbete hittat alla tillbehör så hade detblivit lunchdax.
Efter lunchen blev det premiär tur till Brux o ett lättare pass. Cykling-uppförsbackar/motvind- mjölksyra innebär kollaps på motsvarande sätt som då det gäller jogging. Får nog vänja mig vid att skrida fram ett tag till.
När jag kom hem bjöd Hellan på gobakelse o några paket. Grannfrun ringde o grattade. Sen tänkte jag mig till att räta upp trädgårdsplattorna som alltid rör sig under vintern. För att fixa detta fick jag backa ut skottkärran och stoppa luft i däcket på den. Det är alltid ett äventyr eftersom ventilen är av!! Men med lite trix o lycka så fick jag in luft i däcket. Å trädgårdsplattorna kom på plats. Av bara farten så kapade jag ner en buske som fått stryk i vinter och växte mera horisontellt än vertikalt.
Så blev det midagsdax. Eftersom det varit lugnt under eftermidagen så tänkte jag sätta mig ned o plita på dagens inlägg. Tror att detta väckte liv i Telias linjer. Först ringde DB. Så kom sms från Chai, samtidigt som det ihärdigt knackade på i luren. Sen ringde min yngste svåger. Min äldste son. Nästa svåger. Älsklingsdottern och flera som jag säkert glömt. Länsförsäkringar som jag helst ville ha glömt. Sen ringde yngste sonen. Så 4,5 timmar efter att jag satt mig så är jag fortfarande inte framme vid punkt.
I morgon bitti har Jon tekniktenta. Så alla som har tummar bör mobilisera dessa under förmiddagen i morgon. Våra är redan hållna. I morrn em åker de hem till Svall. I morrn biti åker också Jeppe o Sara till Sundsvall. Så det är ett väldigt travellerande i dagarna.
På torsdag så blir det främmande dagen. Kära syster o svåger kommer på besök, liksom älsklingsdottern. Vilken överraskning. Jättekul ska det bli.
Åtskilliga timmar efter påbörjandet är det nu dags att avsluta dagens inlägg. På återhörande.
måndag 10 maj 2010
Överaskningsdag igen
Sov ovanligt bra i natt. Var bara uppe en gång. Vaknade sedan kl 06 och var på toan en andra gång. Tyckte det kändes tidigt att stiga upp, så jag la mig att vila en stund till. Vips så var kl 8:00.
Helen som också gått och blivit krasslig kunde sova till drygt kl 09:15. Tror att hon behöver det.
Det var lite ovant att inte vara i Umeå när det var måndag. Efter en lugn frukost, så fick gräsklipparen komma ut på oljebyte. Passade även på att montera mossrivaren och köra några repor på gräsmattan. Därefter följer ett stort krattbehov. Håller på att samla ihop ett lass till deponin.
När gräset var åtgärdat så sattes tvättlinan upp och årets första naturtorkad tvätt tog plats på linan.
Efter lunchen blev det en stadsrepa. Hellan hade ett brev som skulle till arbetsgivaren. Jag behövde ladda upp med material för att förbättra rostskyddet på vita blixten, nån dag när andan faller på. Fick besöka flera butiker innan jag hittade det jag behövde. verkar som det är högsäsong för rostskyddsarbete. Nu är det bara att vänta på att lusten infinner sig till lite dynggöra.
Eftersom gårdagenss jogg gick kollosalt tungt, så belönades kroppen med ett nytt försök idag. Nja ngt lite bättre, men det går fasligt långsamt. Men det är väl bara att gilla läget och samla minuter istället för att jaga km. Får sätta antidop Pb istället.
I kväll knackade det på dörren. In kom min södra granne med ett fång vackra rosor och ett kit med träborrar, stålborrar, coromantborrar, bits, skruvar och pluggar, m.m. Tusen tusen tack. Han blev kvar en stund så vi introducerade Umespelet. Det blev en trevlig stund med kaffe och spel. Inte helt ovanligt så vann ju Hellan.
Sen ringde Jeppe och kom med en överraskning inför den stundande Västerås resan. För att vi inte ska behöva starta så tidigt på avresedagen, så blev vi bjudna på hotellrum i Sundsvall, natten före avresedagen. På så sätt blir ju resan 17 mil kortare. Tusen tusen tack. Det ska bli riktigt skönt för sjuklingarna att bara behöva slappa en dag.
Nu är kvällen sen. I morgon är en ny dag och nu regnar det ute.
Helen som också gått och blivit krasslig kunde sova till drygt kl 09:15. Tror att hon behöver det.
Det var lite ovant att inte vara i Umeå när det var måndag. Efter en lugn frukost, så fick gräsklipparen komma ut på oljebyte. Passade även på att montera mossrivaren och köra några repor på gräsmattan. Därefter följer ett stort krattbehov. Håller på att samla ihop ett lass till deponin.
När gräset var åtgärdat så sattes tvättlinan upp och årets första naturtorkad tvätt tog plats på linan.
Efter lunchen blev det en stadsrepa. Hellan hade ett brev som skulle till arbetsgivaren. Jag behövde ladda upp med material för att förbättra rostskyddet på vita blixten, nån dag när andan faller på. Fick besöka flera butiker innan jag hittade det jag behövde. verkar som det är högsäsong för rostskyddsarbete. Nu är det bara att vänta på att lusten infinner sig till lite dynggöra.
Eftersom gårdagenss jogg gick kollosalt tungt, så belönades kroppen med ett nytt försök idag. Nja ngt lite bättre, men det går fasligt långsamt. Men det är väl bara att gilla läget och samla minuter istället för att jaga km. Får sätta antidop Pb istället.
I kväll knackade det på dörren. In kom min södra granne med ett fång vackra rosor och ett kit med träborrar, stålborrar, coromantborrar, bits, skruvar och pluggar, m.m. Tusen tusen tack. Han blev kvar en stund så vi introducerade Umespelet. Det blev en trevlig stund med kaffe och spel. Inte helt ovanligt så vann ju Hellan.
Sen ringde Jeppe och kom med en överraskning inför den stundande Västerås resan. För att vi inte ska behöva starta så tidigt på avresedagen, så blev vi bjudna på hotellrum i Sundsvall, natten före avresedagen. På så sätt blir ju resan 17 mil kortare. Tusen tusen tack. Det ska bli riktigt skönt för sjuklingarna att bara behöva slappa en dag.
Nu är kvällen sen. I morgon är en ny dag och nu regnar det ute.
söndag 9 maj 2010
Vilodagen
I kväll behöver jag inte packa för att fara till Umeå. Klar avvikelse från de senaste 8 söndagarna.
Sov bra i natt. Bara upp en gång samt kl halv sju, men det räknar jag som morgon.
Dagen hade egentligen inte så mycket på programmet. Inriktningen är att försöka låta kroppen återhämta sig efter strålbehandlingen. Det vackra vädret lockade emellertid fram krattan. Så nu är hela hemmanet kammat. Lite regn o värme så får jag ta fram klipparen, som dessförinnan behöver ett oljebyte.
Ett par promenader, en på fm o en på em med kära hustrun blev det också. Där i mellan hann jag snöra på mig smärtingskorna och lufsa en stund. Det går segt. Magen och benen vill inte va med om jag försöker öka något. Men jag får egentligen vara nöjd med att kunna vara ute med skorna i 40 min i mitt nuvarande läge, med en total antidoping. Förhoppningsvis så borde det bara kunna bli bättre framöver.
Det var trots allt en bra dag. Fick tillfälle att vara ute i friska luften i vid flera tillfällen. Dessutom inte nån press från en massa måsten.
Hoppas på en bra natt och en lugn dag i morgon. Ta väl vara på er. Försöka att hitta något att njuta över vare dag.
Sov bra i natt. Bara upp en gång samt kl halv sju, men det räknar jag som morgon.
Dagen hade egentligen inte så mycket på programmet. Inriktningen är att försöka låta kroppen återhämta sig efter strålbehandlingen. Det vackra vädret lockade emellertid fram krattan. Så nu är hela hemmanet kammat. Lite regn o värme så får jag ta fram klipparen, som dessförinnan behöver ett oljebyte.
Ett par promenader, en på fm o en på em med kära hustrun blev det också. Där i mellan hann jag snöra på mig smärtingskorna och lufsa en stund. Det går segt. Magen och benen vill inte va med om jag försöker öka något. Men jag får egentligen vara nöjd med att kunna vara ute med skorna i 40 min i mitt nuvarande läge, med en total antidoping. Förhoppningsvis så borde det bara kunna bli bättre framöver.
Det var trots allt en bra dag. Fick tillfälle att vara ute i friska luften i vid flera tillfällen. Dessutom inte nån press från en massa måsten.
Hoppas på en bra natt och en lugn dag i morgon. Ta väl vara på er. Försöka att hitta något att njuta över vare dag.
lördag 8 maj 2010
Lyckad Besiktning
Andra dagen utan strålbehandling. Känns fortfarande lite ovant. Mycket man vant sig av med. Det är t.ex. ovant att hämta tidningen på morgonen. Dessutom utan täckbyxor, mössa o jacka.
I morse landade Linnea på Arlanda efter 4 veckor på andra sidan bollen. Lyckligvis har hon lyckats undvika röd-, o gul skjortor, askmoln och montesumas hämnd. Skönt att hon är tillbaka i landet.
I dag var det besiktning av hojjen. Lite oroligt när jag var upp i natt o det var - 3 grader. Men innan klockan 10 så hade det hunnit upp i +6 grader. På med underställ och brumma iväg. Massor med hojjar efter vägen o på besiktningen. De var noggrannare än på länge. Min tuta var lite hes, annars var allt ok. Så nu klarar den sig till 2012. Skönt. Som belöning så åkte vi en sväng innan vi for hem. Lite kallt, men friskt.
Tänkte kanske att det var turdag, så jag slog till på en HarryBoy för en 100 ring. Ser man på: 6 rätt. Så det blev bara 15:- kr förlust. Vinsten var 85:-. Det var nästan godkänt.
Gräsmattan har fått ligga till sig, så jag bekantade mig med krattan och drog en repa. Tur att jag var duktig i höstas och tog det mesta då. Tog drygt halva mattan. Det fick utgöra dagens träningspass.
Natten var hyfsad. Körde på alvedon+diclofenac lugnande för blåsan men fick nån hyperaktivitet i huvudet, så jag kunde inte somna förrän kl 02, men behövde bara upp en gång i alla fall. Alltid nån tröst. Men vet i rackarn vad som är bättre? Trängningar o springa upp eller insomningssvårigheter.
Annars har huvudet idag mest varit i landningsfasen efter hemkomsten. Mycket rör sig i det stackars lilla huvudet. Mycket som fortfarande måste bearbetas.
När man får ett besked om cancer så dyker korset upp där framme. Vägen får ett synbart slut. Så är det nog för alla.
Min inritning är forfarande att putta omkull korset och slänga det framåt en bra bit. Jag är övertygad om att jag fixar det och det är just nu det primära målet.
Nu när strålbehandlingen är genomförd så har jag i alla fall vunnit första perioden. Nu börjar den andra perioden. Ytterliggare sex månaders hormonbehandling. Den 10 juni byter jag till ett antiandrogen preparat. Förhoppningsvis börjar då kroppen att komma ihåg hur den gjorde när den tillverkade testosteron och kan så smått börja att leverera. Annars får jag fortsätta resten av perioden att vara maximalt antidopad. Testosteronet är ju en viktig byggbeståndsdel. Utan det blir det dyngdrygt att försöka hålla resten av kroppen i trim.
Hur strål- och hormonbehandlingen lyckats kan jag i bästa fall få en vink om efter 6 månader, dvs i november. Då ska jag på provtagning och återbesök. Inte helt säkert att det går att utläsa något då. Prostatan blir rätt stessad av strålbehandlingen och kan uppföra sig ologiskt under lång tid, dvs över sex månader. Skulle inte PSA (prostasta specifikt antigen) värdet ligga förväntat lågt i november, så blir det ytterliggare 6 månaders väntan för att se om antigenet har minimerats. Skulle det inte ha gjort det följer ytterliggare behandlingar. Skulle PSA vara lågt så finns det fortfarande en risk att "elakingarna" har smugit sig i väg och lagt sig att vänta på rätt tillfälle att slå till igen efter så där 7-10 år.
Förmodligen kommer en o annan hjärncell att då och å dyka upp med en oro om detta. Min inställning är dock att: Är det så, så är det så. Saken blir inte bättre om jag ideligen skulle älta detta. Jag kan inte göra något åt det. Trösten är att de flesta prostatacancer patienter inte dör av prostatacancer, utan av någon hjärt o kärlsjukdom!!
Nu blev det lite tungt. Men det ingår också i detta paket. Jag har dock ambitionen att istället försöka njuta av varje dag och det goda den fört med sig.
Dagens godisar är att hojjen gick genom besiktningen. Att jag är så kry att jag kan göra i princip det mesta. Att jag hade förmånen att få njuta av solen idag o samtidigt kamma gräsmattan lite.
Njut av varje dag i livet. Gläds åt de människor du har förmånen att möta. Älska dina närmaste o vänner. Ägna huvuddelen av din dag åt saker som du tycker om att göra.
Vi hörs i morgon. Ännu en ny dag med nya möjligheter.
I morse landade Linnea på Arlanda efter 4 veckor på andra sidan bollen. Lyckligvis har hon lyckats undvika röd-, o gul skjortor, askmoln och montesumas hämnd. Skönt att hon är tillbaka i landet.
I dag var det besiktning av hojjen. Lite oroligt när jag var upp i natt o det var - 3 grader. Men innan klockan 10 så hade det hunnit upp i +6 grader. På med underställ och brumma iväg. Massor med hojjar efter vägen o på besiktningen. De var noggrannare än på länge. Min tuta var lite hes, annars var allt ok. Så nu klarar den sig till 2012. Skönt. Som belöning så åkte vi en sväng innan vi for hem. Lite kallt, men friskt.
Tänkte kanske att det var turdag, så jag slog till på en HarryBoy för en 100 ring. Ser man på: 6 rätt. Så det blev bara 15:- kr förlust. Vinsten var 85:-. Det var nästan godkänt.
Gräsmattan har fått ligga till sig, så jag bekantade mig med krattan och drog en repa. Tur att jag var duktig i höstas och tog det mesta då. Tog drygt halva mattan. Det fick utgöra dagens träningspass.
Natten var hyfsad. Körde på alvedon+diclofenac lugnande för blåsan men fick nån hyperaktivitet i huvudet, så jag kunde inte somna förrän kl 02, men behövde bara upp en gång i alla fall. Alltid nån tröst. Men vet i rackarn vad som är bättre? Trängningar o springa upp eller insomningssvårigheter.
Annars har huvudet idag mest varit i landningsfasen efter hemkomsten. Mycket rör sig i det stackars lilla huvudet. Mycket som fortfarande måste bearbetas.
När man får ett besked om cancer så dyker korset upp där framme. Vägen får ett synbart slut. Så är det nog för alla.
Min inritning är forfarande att putta omkull korset och slänga det framåt en bra bit. Jag är övertygad om att jag fixar det och det är just nu det primära målet.
Nu när strålbehandlingen är genomförd så har jag i alla fall vunnit första perioden. Nu börjar den andra perioden. Ytterliggare sex månaders hormonbehandling. Den 10 juni byter jag till ett antiandrogen preparat. Förhoppningsvis börjar då kroppen att komma ihåg hur den gjorde när den tillverkade testosteron och kan så smått börja att leverera. Annars får jag fortsätta resten av perioden att vara maximalt antidopad. Testosteronet är ju en viktig byggbeståndsdel. Utan det blir det dyngdrygt att försöka hålla resten av kroppen i trim.
Hur strål- och hormonbehandlingen lyckats kan jag i bästa fall få en vink om efter 6 månader, dvs i november. Då ska jag på provtagning och återbesök. Inte helt säkert att det går att utläsa något då. Prostatan blir rätt stessad av strålbehandlingen och kan uppföra sig ologiskt under lång tid, dvs över sex månader. Skulle inte PSA (prostasta specifikt antigen) värdet ligga förväntat lågt i november, så blir det ytterliggare 6 månaders väntan för att se om antigenet har minimerats. Skulle det inte ha gjort det följer ytterliggare behandlingar. Skulle PSA vara lågt så finns det fortfarande en risk att "elakingarna" har smugit sig i väg och lagt sig att vänta på rätt tillfälle att slå till igen efter så där 7-10 år.
Förmodligen kommer en o annan hjärncell att då och å dyka upp med en oro om detta. Min inställning är dock att: Är det så, så är det så. Saken blir inte bättre om jag ideligen skulle älta detta. Jag kan inte göra något åt det. Trösten är att de flesta prostatacancer patienter inte dör av prostatacancer, utan av någon hjärt o kärlsjukdom!!
Nu blev det lite tungt. Men det ingår också i detta paket. Jag har dock ambitionen att istället försöka njuta av varje dag och det goda den fört med sig.
Dagens godisar är att hojjen gick genom besiktningen. Att jag är så kry att jag kan göra i princip det mesta. Att jag hade förmånen att få njuta av solen idag o samtidigt kamma gräsmattan lite.
Njut av varje dag i livet. Gläds åt de människor du har förmånen att möta. Älska dina närmaste o vänner. Ägna huvuddelen av din dag åt saker som du tycker om att göra.
Vi hörs i morgon. Ännu en ny dag med nya möjligheter.
fredag 7 maj 2010
Överraskningsdagen
Första dagen på 8 veckor utan behandling. Kändes lite ovant i morse. En dag som jag beslutat skulle få vara ganska lugn och bara försöka landa.
Överraskningarna har ramlat in hela dagen. Fått flera sms och telefonsamtal och några bloggkommentarer som hälsat mig välkommen hem och peppat upp mig inför fortsättningen. På eftermiddagen kom därutöver två verkligt stora överraskningar.
Först kom blombudet med en stor blompåse till mig!! Va paff jag blev! En urtjusig bukett uppsättning med vas kompletterat med blomstercheckar. Det var från mina gamla jobbarkompisar. Vet att några av er följer bloggen. Tusen-tusen tack. Så glad och rörd jag blev. Fick ta fram näsduken igen. Tack alla Ni. Ni är helt underbara. Gissa om det värmde.
Precis när vi ätit middag knackade det på dörren. Vem står där? Jo grannen mitt emot med en stor orkide med tre stänglar i en tjusig kruka och kryddat med en chokladask. Tack o tack o tack igen. Det är helt underbart med alla som tänkt på mig under min resa.
Vi hade precis satt på kaffepannan så de kom in och tittade på mina alster från Oasen och så spelade vi det egenhändigt tillverkade Umespelet. Hellan o jag har spelat flera gånger. Hon har hittills vunnit alla. När vi nu hade gäster så var jag oartig nog att vinna, men Hellan som är mera väluppfostrad såg till att bjuda gästerna på alla poäng o själv slutade hon på 0 poäng.
Det känns verkligt skönt att ha så många vänner och supportrar. Helt klart så lyfter det mig och jag är helt säker på att det också påskyndar mitt tillfrisknande. Tack alla Ni där ute i cyberspace.
I övrig innehöll dagen tre moment som jag tänkte hinna med. Tanka hojjen. Kort provtur och en lätt joggingrunda.
Alla tre genomfördes. Roligt att tanka hojjen. Det blir billigt. Full tank är 12 liter!!! En liten runda på 3,5 mil fick den lufta sig inför morgondagens besiktning. Håll tummarna att det går bra.
Jogging rundan genomfördes planenligt. Förkylningen har ju stoppat mig i drygt två veckor, så det blev en kort slowstart. Lätt jogg i 33 minuter och det kändes snarare bättre i huvud och öra efteråt. Får skynda lite långsamt fram.
Om allt går som tänkt så kommer min älsklingsdotter till svensk mark i morgon bitti. Hoppas nu bara att flygbolag och askmoln sköter sig som de ska.
Min nya blandning med diclofenact o alvedon funkade ytterliggare en natt. En gång var jag upp och nästa var 04:30, men då är det ju nästan morgon. Hoppas bara att magen vill vara med även fortsättningsvis. Diclofenacten är ju inte så snäll mot magen.
Vi hörs senare!
Överraskningarna har ramlat in hela dagen. Fått flera sms och telefonsamtal och några bloggkommentarer som hälsat mig välkommen hem och peppat upp mig inför fortsättningen. På eftermiddagen kom därutöver två verkligt stora överraskningar.
Först kom blombudet med en stor blompåse till mig!! Va paff jag blev! En urtjusig bukett uppsättning med vas kompletterat med blomstercheckar. Det var från mina gamla jobbarkompisar. Vet att några av er följer bloggen. Tusen-tusen tack. Så glad och rörd jag blev. Fick ta fram näsduken igen. Tack alla Ni. Ni är helt underbara. Gissa om det värmde.
Precis när vi ätit middag knackade det på dörren. Vem står där? Jo grannen mitt emot med en stor orkide med tre stänglar i en tjusig kruka och kryddat med en chokladask. Tack o tack o tack igen. Det är helt underbart med alla som tänkt på mig under min resa.
Vi hade precis satt på kaffepannan så de kom in och tittade på mina alster från Oasen och så spelade vi det egenhändigt tillverkade Umespelet. Hellan o jag har spelat flera gånger. Hon har hittills vunnit alla. När vi nu hade gäster så var jag oartig nog att vinna, men Hellan som är mera väluppfostrad såg till att bjuda gästerna på alla poäng o själv slutade hon på 0 poäng.
Det känns verkligt skönt att ha så många vänner och supportrar. Helt klart så lyfter det mig och jag är helt säker på att det också påskyndar mitt tillfrisknande. Tack alla Ni där ute i cyberspace.
I övrig innehöll dagen tre moment som jag tänkte hinna med. Tanka hojjen. Kort provtur och en lätt joggingrunda.
Alla tre genomfördes. Roligt att tanka hojjen. Det blir billigt. Full tank är 12 liter!!! En liten runda på 3,5 mil fick den lufta sig inför morgondagens besiktning. Håll tummarna att det går bra.
Jogging rundan genomfördes planenligt. Förkylningen har ju stoppat mig i drygt två veckor, så det blev en kort slowstart. Lätt jogg i 33 minuter och det kändes snarare bättre i huvud och öra efteråt. Får skynda lite långsamt fram.
Om allt går som tänkt så kommer min älsklingsdotter till svensk mark i morgon bitti. Hoppas nu bara att flygbolag och askmoln sköter sig som de ska.
Min nya blandning med diclofenact o alvedon funkade ytterliggare en natt. En gång var jag upp och nästa var 04:30, men då är det ju nästan morgon. Hoppas bara att magen vill vara med även fortsättningsvis. Diclofenacten är ju inte så snäll mot magen.
Vi hörs senare!
torsdag 6 maj 2010
Dag 39/39. MUCK
Muckar dagen!! Så kom den alltså till slut. Den temporära tideräkningen har nått sitt mål. Många tankar snurrar i huvudet en sån här dag.
Tänk vilken tur att man upptäckte cancern innan den fått ett ännu värre fäste.
Tänk vilken ynnest och förmån att få en sån behandling och ett sånt bemötande som jag fått i Umeå.
Tänk vilka enorma erfarenheter de sista åtta veckorna gett.
Tänk viken enorm kunskapsökning och erfarenhet jag fått om cancer och dess inverkan, från september när misstanken om sjukdomen kom och fram till idag.
Tänk vilka många nya bekantskaper, med olika livsöden bakom sig, som jag mött under denna fas.
Tänk vilka färdigheter det visade sig att jag hade i glasfusing, sjaltillverkning, etc.
Tänk vilket tålamod det visade sig att jag hade med att få till de små detaljerna med fästen och knutar på halsbanden.
Tänk hur intensivt mitt bloggande har blivit.
Tänk hur mycket rikare jag blivit (skrotvärdet har väl höjts av guldkornen) av alla dessa erfarenheter jämfört med om vardagen istället fortsatt sin gilla gång.
Tänk hur detta har förändrat mina värderingar.
Tänk att behandlingen sannolikt förlängt min livlinje, i varje fall ur prostacancersynpunkt.
Tänk om det var meningen att jag skulle ha en paus i livet, för att bara fokusera på mig själv och sätta mig själv i första utrymmet.
Jag minns känslan den dagen jag skulle inställa mig för behandlingen. Den var märklig. Det kändes tomt. Jag visste inte vad som väntade. Hur skulle kroppen reagera på strålningen? Effekten och graden av biverkningar? Psykiska effekten? Hur ser framtiden ut?
Det märkliga när jag åkte hem idag så var det samma känsla av tomhet. Vad händer nu? kommer biverkningarna att eskalera eftersom stålningen fortfarande ger effekt på cellerna i ca två-tre veckor till. Hur ser framtiden ut? Var denna känsla ett tecken på att cirkeln slutits? Vem vet?
Kanhända så är dagens tomhetskänsla samma känsla som när man uppnått ett mål som man länge strävat efter. Examen eller när man muckade från lumpen, eller liknande. Allt fokus har legat på målet. När man har uppnått det, så finns det inget längre fram. Den teorin skulle också kunna förklara känslan vid inryckningen till behandlingen. Då hade fokus legat på att få börja strålningen. Både skrämmande och angenämt. Eller ett tydligt tecken på att man kan fokusera så stark på en sak att det inte finns nåt mer.
Detta blev väldigt filosofiskt. Tänk om det är ytterligare en ådra som blommat ut. Det filosofiska alltså.
Nåväl. Ny byter vi spår. Glädjande med 4 kommentarer på gårdagens inlägg. Kanonkul. Det värmer verkligen. Tack mina gulliga arbetskamrater som värnar om mitt lugn. Ni får hjälpa mig med det när jag kommer tillbaka till jobbet. Nu kommer jag de närmaste veckorna att försöka fokusera på att landa.
Tack snälla AG för din kommentar. Det var verkligen glädjande och överraskande. Jag tittade på din blogg. Intressant och ett snyggt upplägg. Hoppas att du hinner ägna lite tid åt den nu när du också muckat. Grattis och lycka till med rehabiliteringen.
Dagen ägnades åt ett antal farväl. Jag träffade mina läkare, strålningspersonalen, sköterskorna på hotellet, Oasenpersonalen, receptionen, städet och köket och framförde min stora tacksamhet för deras omsorg om mig och att de gjort denna tid oförglömlig. Hann även ta farväl av flertalet av mina medsystrar och med bröder. Hoppas att vi kan ses igen, men inte på sjukhuset.
Dagens behandling var redan 8:30. Sista gången som jag skulle gå genom dessa dörrar. Träffade därefter min läkare som hade svar på två av mina frågor från igår. Fick även en genomgång av strålpersonalen på hur de beräknade strålningsfältet och hur maskinen såg ut på andra sidan, dvs där man rattar och laddar kanonen. Till midsommar stängs maskinen jag gått på, så jag funderar på om man skulle skaffat en trerummare med strålskyddade väggar och smälla upp den. Det kanske skulle ge en ny dimension på glasfusing.
Sen var det dags att hämta medicinen. Tur. Ingen kö på apoteket. Jag fick den. En av medicinerna ingår inte i högkostnads skyddet, vilket i sig är märkligt. men det får vi utveckla senare. Får kanske starta ett folk uppror. Vi är 10 000 män som drabbas av prostatacancer varje år. De flesta behöver denna medicin efteråt å ändå ingår den inte i högkostnadsskyddet. Kostnaden ligger på ca 1 000 lappen i månaden. Just därför reagerade jag när jag såg kvittot och att det helt plötsligt var två mediciner som inte ingick.
I hastigheten hade vid förskrivningen fel fält prickats för. I instruktionen står "en tablett om dagen i 6 månader, start 10 juni." Förskrivningen innehöll 2 uttag a 30 tabletter!! Påpekade för apotekspersonalen att det naturligvis ska avse två uttag av den större förpackningen med 140 tabletter i varje. Annars blir det ju svårt att få det att gå ihop. Antingen så saknade de matematikkunsaper eller förmaågan att ta ett eget ansvar och ändra till den större förpackningen. Men i detta fall fanns inte någon av de egenskaperna. Märkligt att de då för ett annat preparat kan ta eget ansvar att byta ett föreskrivet preparat mot ett annat med motsvarande substanser. Lite märkligt. Ännu surare blev det när den större förpackningen ingår i högkostnadsskyddet, men inte den mindre.
Blev att knalla tillbaka tillbehandlingen. Fick alltså gå genom dörrarna sista gången, en gång till!! Läkaren hade hunnit iväg. Men den alltid så servimindade strålpersonalen fick tag i läkaren och ordnade så att receptet skrivs om. Förträffligt. alltid lika hjälpsamma.
Chansade på att det reviderade receptet hade hunnit till apoteket när jag passerade. Nu hade det hunnit bli kö så jag väntade på min tur. Men det verkar som att apoteket som inte ingår i cancergruppen vid sjukhuset inte medförde samma tur som övriga behandlingen. De hade inte hunnit registrera ändringen så jag får vänta nån dag till innan jag får min burk.
Dags för hemfärden. Ringde till min svägerska som bor på halva vägen o undrade om hon ville ha besök. Där vankades hamburgare, bullar godoppa o kaffe. Verkligen gott. Vi hann bara svälja när nästa svägerska kom förbi, efter att också varit på sjukhuset på besök. Bäst vi satt där så kom en medbroder som avslutade sin behandling i tisdags förbi. Blev värsta rehabträffen. Roligt var det att träffa alla.
Väl hemma var det dags att för sista gången packa ur min transportväska och stöka undan mitt resematerial. Telefonen ringde. Överraskningarnas dag. En annan medbroder från Norrbotten, som muckade för flera veckor sedan, ringde och hälsade mig välkommen hem. Helt otroligt vilka människor det finns.
Hellan kom hem o det var mysigt att äta middag tillsammans.
I morgon är det ingen behandling. Känns konstigt. Känns även till viss del lite ängsligt att jag inte har vårdpersonal som håller koll på mig och ständigt finns till hands. Men nu gäller det att träna att stå på egna ben och själv ta rätt beslut.
Provade igår kväll en kombination av diklofenac och alvedon för att lugna irritationen i blåsan. Vet inte om det bara var en lyckträff, men var bara upp 1 gång inatt. Provar samma upplägg i kväll kombinerat med ett losec preparat för att förhindra att det blir en magkatarr också.
Morgondagens mål är att lufta hojjen o tanka. Den ska besiktas på lördag.
Nu får jag börja nån form av ny tideräkning.
Tänk vilken tur att man upptäckte cancern innan den fått ett ännu värre fäste.
Tänk vilken ynnest och förmån att få en sån behandling och ett sånt bemötande som jag fått i Umeå.
Tänk vilka enorma erfarenheter de sista åtta veckorna gett.
Tänk viken enorm kunskapsökning och erfarenhet jag fått om cancer och dess inverkan, från september när misstanken om sjukdomen kom och fram till idag.
Tänk vilka många nya bekantskaper, med olika livsöden bakom sig, som jag mött under denna fas.
Tänk vilka färdigheter det visade sig att jag hade i glasfusing, sjaltillverkning, etc.
Tänk vilket tålamod det visade sig att jag hade med att få till de små detaljerna med fästen och knutar på halsbanden.
Tänk hur intensivt mitt bloggande har blivit.
Tänk hur mycket rikare jag blivit (skrotvärdet har väl höjts av guldkornen) av alla dessa erfarenheter jämfört med om vardagen istället fortsatt sin gilla gång.
Tänk hur detta har förändrat mina värderingar.
Tänk att behandlingen sannolikt förlängt min livlinje, i varje fall ur prostacancersynpunkt.
Tänk om det var meningen att jag skulle ha en paus i livet, för att bara fokusera på mig själv och sätta mig själv i första utrymmet.
Jag minns känslan den dagen jag skulle inställa mig för behandlingen. Den var märklig. Det kändes tomt. Jag visste inte vad som väntade. Hur skulle kroppen reagera på strålningen? Effekten och graden av biverkningar? Psykiska effekten? Hur ser framtiden ut?
Det märkliga när jag åkte hem idag så var det samma känsla av tomhet. Vad händer nu? kommer biverkningarna att eskalera eftersom stålningen fortfarande ger effekt på cellerna i ca två-tre veckor till. Hur ser framtiden ut? Var denna känsla ett tecken på att cirkeln slutits? Vem vet?
Kanhända så är dagens tomhetskänsla samma känsla som när man uppnått ett mål som man länge strävat efter. Examen eller när man muckade från lumpen, eller liknande. Allt fokus har legat på målet. När man har uppnått det, så finns det inget längre fram. Den teorin skulle också kunna förklara känslan vid inryckningen till behandlingen. Då hade fokus legat på att få börja strålningen. Både skrämmande och angenämt. Eller ett tydligt tecken på att man kan fokusera så stark på en sak att det inte finns nåt mer.
Detta blev väldigt filosofiskt. Tänk om det är ytterligare en ådra som blommat ut. Det filosofiska alltså.
Nåväl. Ny byter vi spår. Glädjande med 4 kommentarer på gårdagens inlägg. Kanonkul. Det värmer verkligen. Tack mina gulliga arbetskamrater som värnar om mitt lugn. Ni får hjälpa mig med det när jag kommer tillbaka till jobbet. Nu kommer jag de närmaste veckorna att försöka fokusera på att landa.
Tack snälla AG för din kommentar. Det var verkligen glädjande och överraskande. Jag tittade på din blogg. Intressant och ett snyggt upplägg. Hoppas att du hinner ägna lite tid åt den nu när du också muckat. Grattis och lycka till med rehabiliteringen.
Dagen ägnades åt ett antal farväl. Jag träffade mina läkare, strålningspersonalen, sköterskorna på hotellet, Oasenpersonalen, receptionen, städet och köket och framförde min stora tacksamhet för deras omsorg om mig och att de gjort denna tid oförglömlig. Hann även ta farväl av flertalet av mina medsystrar och med bröder. Hoppas att vi kan ses igen, men inte på sjukhuset.
Dagens behandling var redan 8:30. Sista gången som jag skulle gå genom dessa dörrar. Träffade därefter min läkare som hade svar på två av mina frågor från igår. Fick även en genomgång av strålpersonalen på hur de beräknade strålningsfältet och hur maskinen såg ut på andra sidan, dvs där man rattar och laddar kanonen. Till midsommar stängs maskinen jag gått på, så jag funderar på om man skulle skaffat en trerummare med strålskyddade väggar och smälla upp den. Det kanske skulle ge en ny dimension på glasfusing.
Sen var det dags att hämta medicinen. Tur. Ingen kö på apoteket. Jag fick den. En av medicinerna ingår inte i högkostnads skyddet, vilket i sig är märkligt. men det får vi utveckla senare. Får kanske starta ett folk uppror. Vi är 10 000 män som drabbas av prostatacancer varje år. De flesta behöver denna medicin efteråt å ändå ingår den inte i högkostnadsskyddet. Kostnaden ligger på ca 1 000 lappen i månaden. Just därför reagerade jag när jag såg kvittot och att det helt plötsligt var två mediciner som inte ingick.
I hastigheten hade vid förskrivningen fel fält prickats för. I instruktionen står "en tablett om dagen i 6 månader, start 10 juni." Förskrivningen innehöll 2 uttag a 30 tabletter!! Påpekade för apotekspersonalen att det naturligvis ska avse två uttag av den större förpackningen med 140 tabletter i varje. Annars blir det ju svårt att få det att gå ihop. Antingen så saknade de matematikkunsaper eller förmaågan att ta ett eget ansvar och ändra till den större förpackningen. Men i detta fall fanns inte någon av de egenskaperna. Märkligt att de då för ett annat preparat kan ta eget ansvar att byta ett föreskrivet preparat mot ett annat med motsvarande substanser. Lite märkligt. Ännu surare blev det när den större förpackningen ingår i högkostnadsskyddet, men inte den mindre.
Blev att knalla tillbaka tillbehandlingen. Fick alltså gå genom dörrarna sista gången, en gång till!! Läkaren hade hunnit iväg. Men den alltid så servimindade strålpersonalen fick tag i läkaren och ordnade så att receptet skrivs om. Förträffligt. alltid lika hjälpsamma.
Chansade på att det reviderade receptet hade hunnit till apoteket när jag passerade. Nu hade det hunnit bli kö så jag väntade på min tur. Men det verkar som att apoteket som inte ingår i cancergruppen vid sjukhuset inte medförde samma tur som övriga behandlingen. De hade inte hunnit registrera ändringen så jag får vänta nån dag till innan jag får min burk.
Dags för hemfärden. Ringde till min svägerska som bor på halva vägen o undrade om hon ville ha besök. Där vankades hamburgare, bullar godoppa o kaffe. Verkligen gott. Vi hann bara svälja när nästa svägerska kom förbi, efter att också varit på sjukhuset på besök. Bäst vi satt där så kom en medbroder som avslutade sin behandling i tisdags förbi. Blev värsta rehabträffen. Roligt var det att träffa alla.
Väl hemma var det dags att för sista gången packa ur min transportväska och stöka undan mitt resematerial. Telefonen ringde. Överraskningarnas dag. En annan medbroder från Norrbotten, som muckade för flera veckor sedan, ringde och hälsade mig välkommen hem. Helt otroligt vilka människor det finns.
Hellan kom hem o det var mysigt att äta middag tillsammans.
I morgon är det ingen behandling. Känns konstigt. Känns även till viss del lite ängsligt att jag inte har vårdpersonal som håller koll på mig och ständigt finns till hands. Men nu gäller det att träna att stå på egna ben och själv ta rätt beslut.
Provade igår kväll en kombination av diklofenac och alvedon för att lugna irritationen i blåsan. Vet inte om det bara var en lyckträff, men var bara upp 1 gång inatt. Provar samma upplägg i kväll kombinerat med ett losec preparat för att förhindra att det blir en magkatarr också.
Morgondagens mål är att lufta hojjen o tanka. Den ska besiktas på lördag.
Nu får jag börja nån form av ny tideräkning.
onsdag 5 maj 2010
Dag 38/39 Dan före dan
Sista natten i 328:an, som mitt rum heter. Fantastiskt hur timat mitt boende var med rummet. Lysröret i badrummet slocknade just. Ett tecken på att jag ska checka ut. In i det sista får man sköta vaktmästartjänsterna. Jag lyckades få tag i nytt rör och byta kl 21:30.
De hade lite svårt med pengen vid betalningen. Först ville de ha betalt för två nätter för Helen. När det väl ändrat detta så hade de dragit bort ett dygn för mig. Ärlig som jag är så sa jag till att jag ville betala mera. Han såg aningen förvånad ut.
Sista hela dagen. Känns konstigt att tänka sig att det är klart. Kommer att ta ett tag innan jag fattat det.
Omhändertagandet här har varit enastående. Jag skrev ett långt avsnitt i gästboken. Egentligen är det helt overkligt med egenskaperna hos all den personal som jag mött. Läkare, sköterskor, personalen på strålningen, personalen på hotellet allt från reception, kök till städet, onkologsköterskorna och personalen på Oasen. Samtliga besitter en hög social kompetens, ett värdskap och omhändertagande i världsklass. Hela tiden känner man att de bryr sig om mig som person, oavsett om det är stora eller små frågor så har de en lösning eller ett svar. Trots besvären med cancern måste jag se det som en ynnest att ha fått behandlingen här i mina 8 veckor. Det har kännts som allt detta bara var till för mig.
Vad jag inte begriper är hur de fått det goda värdskapet mentaliteten att sitta i väggarna. Helt enastående. Som patient och boende känner man en trygghet och stor proffesionalitet hos all personal.
Mentaliteten smittar också av sig på de boende och patienterna. Många har svåra sjukdomar och åkommor, men alla är ändå positiva och tacksamma att få vara här. Bland patienterna finns en form av "det finns alltid nån som har det värre"-mentalitet. Ingen beklagar sig. Stämningen har varit på topp hos alla under hela vistelsen. Egentligen en helt overklig värld i en situation med många sjuka människor.
Visst är det skönt att behandlingen är över. Samtidigt finns det ett vemod att lämna många nya bekantskaper, med förvissningen om att man troligen inte kommer att träffa dem igen. Helt klart är att de 8 veckorna satt många avtryck hos mig. Många nya värderingar om vad som är viktigt och vad som är bagateller. Helt säkert kommer det alltid att finnas med mig. Här finns bara möjligheter inga svårigheter.
Visst har tillvaron tidvis också varit angenäm. Skönt kravlös. Inga måsten. Allt är välordnat och förberett. Tror definitivt att detta påskyndar tillfrisknandet. Det svåra blir när man kommer hem: Behålla lugnet. ha en tillvqaro utan fysisk stress. Inte skruva upp tempot, inte stressas av alla måsten. Det kommer att kräva mången eftertanke och är verkligen en utmaning.
Vår kontaktlistansvarige hade redan igår gjort de nya kontaklistorna klara och skickat ut dem. Jag har även sett till att de har uppmärksammats av vår kontakt på Oasen. Därutöver har jag ägnat dagen till att ta farväl av mina medbröder och medsystrar. Skrev ett lång inlägg i gästboken.
Behandlingen hade jag 14:15. De var lite sena. Så jag fick läkarbesöket 14:30 före behandlingen. Ännu en mycket kompetent läkare som tog god tid på sig. Vi gick igenom mina biverkningar, vilka åtgärder som går att vidta. För att återuppta testosteronproduktionen och träna upp potensen så förskrivs en speciellt anpassad behandling, så får vi hoppas att det återigen kan börja att fungera.
Uppföljande besök kommer att ske om sex månader. Tillstöter något oväntat så är jag fortfarande registrerad som inskriven patient åtminstone fram tills dess. det känns tryggt.
Biverkningarna från tarm, urinblåsa och urinledare kommer att öka under de närmast veckorna. Det tar ca tre veckor innan strålningspåverkan börjar på att avklinga. Förhoppningsvis så blir det då en tillbakagång på biverkningarna. Tiden för detta är helt individuell och för vissa kan det dra ut långt i tiden o vissa blir kroniska. Så det gäller att hålla tummarna.
Fysisk aktivitet är bra för rehabiliteringen. Antidopingen kommer dock att fortsätta i sex månader. Men av allt att döma påskyndas rehabiliteringen av träning i lagom dos. Idiotpassen får avvakta. Just nu så sätter min tjocka näsa och öra stopp för jogging. Idag har halsen återigen blivit något kärvare, så det blev en timmes promenad istället.
Nu är det hög tid för att för sista gången packa väskan för slutlig utcheckning. Känns konstigt.
I morgon har jag min sista behandling kl 8:30. Ska sen snabbt träffa läkaren angående en del kvarstående frågor. Sen blir det att hämta ut medicinen. Bära väskorna till bilen och bege sig söderut. Hoppas komma iväg under förmiddagen. Blir nog ett besök hos svägerskan på hemvägen.
Snart dags för sista natten i bingen på 328. Nästa gång vi hörs är det från hemmet i Domsjö. Hoppas att ni ändå vill fortsätta att följa mina öden och vardagsreflexioner.
De hade lite svårt med pengen vid betalningen. Först ville de ha betalt för två nätter för Helen. När det väl ändrat detta så hade de dragit bort ett dygn för mig. Ärlig som jag är så sa jag till att jag ville betala mera. Han såg aningen förvånad ut.
Sista hela dagen. Känns konstigt att tänka sig att det är klart. Kommer att ta ett tag innan jag fattat det.
Omhändertagandet här har varit enastående. Jag skrev ett långt avsnitt i gästboken. Egentligen är det helt overkligt med egenskaperna hos all den personal som jag mött. Läkare, sköterskor, personalen på strålningen, personalen på hotellet allt från reception, kök till städet, onkologsköterskorna och personalen på Oasen. Samtliga besitter en hög social kompetens, ett värdskap och omhändertagande i världsklass. Hela tiden känner man att de bryr sig om mig som person, oavsett om det är stora eller små frågor så har de en lösning eller ett svar. Trots besvären med cancern måste jag se det som en ynnest att ha fått behandlingen här i mina 8 veckor. Det har kännts som allt detta bara var till för mig.
Vad jag inte begriper är hur de fått det goda värdskapet mentaliteten att sitta i väggarna. Helt enastående. Som patient och boende känner man en trygghet och stor proffesionalitet hos all personal.
Mentaliteten smittar också av sig på de boende och patienterna. Många har svåra sjukdomar och åkommor, men alla är ändå positiva och tacksamma att få vara här. Bland patienterna finns en form av "det finns alltid nån som har det värre"-mentalitet. Ingen beklagar sig. Stämningen har varit på topp hos alla under hela vistelsen. Egentligen en helt overklig värld i en situation med många sjuka människor.
Visst är det skönt att behandlingen är över. Samtidigt finns det ett vemod att lämna många nya bekantskaper, med förvissningen om att man troligen inte kommer att träffa dem igen. Helt klart är att de 8 veckorna satt många avtryck hos mig. Många nya värderingar om vad som är viktigt och vad som är bagateller. Helt säkert kommer det alltid att finnas med mig. Här finns bara möjligheter inga svårigheter.
Visst har tillvaron tidvis också varit angenäm. Skönt kravlös. Inga måsten. Allt är välordnat och förberett. Tror definitivt att detta påskyndar tillfrisknandet. Det svåra blir när man kommer hem: Behålla lugnet. ha en tillvqaro utan fysisk stress. Inte skruva upp tempot, inte stressas av alla måsten. Det kommer att kräva mången eftertanke och är verkligen en utmaning.
Vår kontaktlistansvarige hade redan igår gjort de nya kontaklistorna klara och skickat ut dem. Jag har även sett till att de har uppmärksammats av vår kontakt på Oasen. Därutöver har jag ägnat dagen till att ta farväl av mina medbröder och medsystrar. Skrev ett lång inlägg i gästboken.
Behandlingen hade jag 14:15. De var lite sena. Så jag fick läkarbesöket 14:30 före behandlingen. Ännu en mycket kompetent läkare som tog god tid på sig. Vi gick igenom mina biverkningar, vilka åtgärder som går att vidta. För att återuppta testosteronproduktionen och träna upp potensen så förskrivs en speciellt anpassad behandling, så får vi hoppas att det återigen kan börja att fungera.
Uppföljande besök kommer att ske om sex månader. Tillstöter något oväntat så är jag fortfarande registrerad som inskriven patient åtminstone fram tills dess. det känns tryggt.
Biverkningarna från tarm, urinblåsa och urinledare kommer att öka under de närmast veckorna. Det tar ca tre veckor innan strålningspåverkan börjar på att avklinga. Förhoppningsvis så blir det då en tillbakagång på biverkningarna. Tiden för detta är helt individuell och för vissa kan det dra ut långt i tiden o vissa blir kroniska. Så det gäller att hålla tummarna.
Fysisk aktivitet är bra för rehabiliteringen. Antidopingen kommer dock att fortsätta i sex månader. Men av allt att döma påskyndas rehabiliteringen av träning i lagom dos. Idiotpassen får avvakta. Just nu så sätter min tjocka näsa och öra stopp för jogging. Idag har halsen återigen blivit något kärvare, så det blev en timmes promenad istället.
Nu är det hög tid för att för sista gången packa väskan för slutlig utcheckning. Känns konstigt.
I morgon har jag min sista behandling kl 8:30. Ska sen snabbt träffa läkaren angående en del kvarstående frågor. Sen blir det att hämta ut medicinen. Bära väskorna till bilen och bege sig söderut. Hoppas komma iväg under förmiddagen. Blir nog ett besök hos svägerskan på hemvägen.
Snart dags för sista natten i bingen på 328. Nästa gång vi hörs är det från hemmet i Domsjö. Hoppas att ni ändå vill fortsätta att följa mina öden och vardagsreflexioner.
tisdag 4 maj 2010
Dag 37/39 Färdigställning
4 maj. Minus 3 grader i morse. Verkligen vårlikt.
Dan före dan före dan. Präglades av att hinna färdigt det som bör bli färdigt. Vistelsen går mot sitt slut.
Färdig 1: Utskrivningsprovtagning bestod endast av kreatinin. Lite beigt tycker jag. Gick man in med lågt blodvärde, troligen beroende på hormonbehandling, så finns väl risk att det dalat ytterliggare då hormonbehhandlingen fortsatt. Förmodligen bara att gilla läget.
Färdigt 2: Slutspurt på smycketillverkningen och speltillverkningen. Färdigställande dag.
Färdig 3: Kompletterande insamlingsuppgifter för de boende på Björken, samt vidarebefordring till list ajour ansvarig.
Färdig 4: Sannolikt sista passet i motionslokaen. Kan ev bli ytterliggare ett i morgon beroende på väder och tjockskalligheten.
Färdigt 5: Behandling 37 avslutad.
Färdig 6: Helens besök hos mig mån/tisdag. Mycket kul att ha sällskap ett par dagar. Synd bara att tiden gått så fort.
I morgon har jag behandling14:15 och läkarbesök kl 14:30. Hoppas att jag får lite svar om framtiden och vad som kan förväntas.
Linnea hade ett inlägg om rutiner på sin blogg. Ligger mycket i hennes slutsatser. Det är lätt att skaffa sig rutiner. Efter 8 veckor här har dagarna fått ett mönster. Rutinerna sitter som gjutet. Mönstret stämmer inte med det som tillämpas på hemmaplan. De nu fungerande rutinerna måste inom kort bytas mot nya, eller gamla, rutiner. det kan bli en spännande om/återställning. den kravläösa tillvaron byts mot en måste tillvaro. Gäller att hantera måsterutinerna.
Vi är många som lämnar skutan i veckan. Tre åkte idag. Två på torsdag. En på fredag. Det vilar ett tungt ansvar på de gamlingar som blir kvar att ta hand om de nya.
Färdig 7: Nu är det dags för mig att göra mig färdig för några sömnperioder. I natt var det fyra uppsittningar.
På återhörande.
Dan före dan före dan. Präglades av att hinna färdigt det som bör bli färdigt. Vistelsen går mot sitt slut.
Färdig 1: Utskrivningsprovtagning bestod endast av kreatinin. Lite beigt tycker jag. Gick man in med lågt blodvärde, troligen beroende på hormonbehandling, så finns väl risk att det dalat ytterliggare då hormonbehhandlingen fortsatt. Förmodligen bara att gilla läget.
Färdigt 2: Slutspurt på smycketillverkningen och speltillverkningen. Färdigställande dag.
Färdig 3: Kompletterande insamlingsuppgifter för de boende på Björken, samt vidarebefordring till list ajour ansvarig.
Färdig 4: Sannolikt sista passet i motionslokaen. Kan ev bli ytterliggare ett i morgon beroende på väder och tjockskalligheten.
Färdigt 5: Behandling 37 avslutad.
Färdig 6: Helens besök hos mig mån/tisdag. Mycket kul att ha sällskap ett par dagar. Synd bara att tiden gått så fort.
I morgon har jag behandling14:15 och läkarbesök kl 14:30. Hoppas att jag får lite svar om framtiden och vad som kan förväntas.
Linnea hade ett inlägg om rutiner på sin blogg. Ligger mycket i hennes slutsatser. Det är lätt att skaffa sig rutiner. Efter 8 veckor här har dagarna fått ett mönster. Rutinerna sitter som gjutet. Mönstret stämmer inte med det som tillämpas på hemmaplan. De nu fungerande rutinerna måste inom kort bytas mot nya, eller gamla, rutiner. det kan bli en spännande om/återställning. den kravläösa tillvaron byts mot en måste tillvaro. Gäller att hantera måsterutinerna.
Vi är många som lämnar skutan i veckan. Tre åkte idag. Två på torsdag. En på fredag. Det vilar ett tungt ansvar på de gamlingar som blir kvar att ta hand om de nya.
Färdig 7: Nu är det dags för mig att göra mig färdig för några sömnperioder. I natt var det fyra uppsittningar.
På återhörande.
måndag 3 maj 2010
Dag 36/39 Sällskapsdagen
Fick sällskap på min resa till Umeå. Hellan följer med. Vi åkte i god tid. redan i Arnäs var jag kissnödig, men vi tog oss fram till Umeå. Hittade parkering. Checkade in. Besökte den efterlängtade toaletten. Massor med sköööööönt. Puh.
Efter uppackning så gjorde vi ett kort besök på Oasen. Kära hustrun godkände de senaste alstren och gav klartecken till färdigställande. Efter lunchtajm var det dags att inviga Helen i glasfusingens ädla konst. Fast hon är lite försiktig, men kommer med mycket kreativa förslag. Eftermiddagen fylldes av ett antal nya alster samt färdigställande av förra veckans projekt.
Stax innan jag åkte fick jag uppdrag från en muckad medbroder att komplettera kontaktlistan för gubbgänget på Björken. Naturligvis var jag utan färg i färgpatronen så utskrifterna, på mallen med foton som han skickat, blev lite taskiga. La filen på en sticka så att jag skulle kunna printa ut den på Oasen. Tanken var ju god. Men som vanligt slog mitt magnetfält till, så att Oasens dator kontrade med att tappa sitt operativsystem. Lyckades ändå identifiera de fotade och fick in kontaktuppgifter på ytterliggare sju stycken. Fortsätter jakten i morgon.
Efter middagen tog vi en rask promenad. Lite småkyligt, men vi fick i alla fall frisk luft. Hellan har nu mysat ned sig i soffan o slappar välförtjänt.
Tarmen har skött sig hyfsat idag. Blåsan erfordrar i vanlig ordning tömning minst en ggr per timme.
I morgon närmar det sig slutspurten. Behandling 12:45. Därefter är det utskrivningsprovtagning, på nya onkologmottagningen. Vi var förbi och kollade upp var jag ska infinna mig för tappas på lite blod i morgon.
Nu vill Hellan ha en kopp kaffe så då får vi bege oss ner till foajen. Tur att hon har kaffepengarna kvar. Idag när vi i blåsvädret knallade till behandlingen så ropade en människa, som vi förövrigt just räddat från att bli övercyklad: "Nu tappar ni pengarna". Hoppsan Helens finbyxor hade så grunda fickor att sedlarna klev upp ur fickan. I ögonvrån skymtade jag åtminstone tre sedlar som stack iväg. Första hundralappen hann jag i fatt efter en 15m rusch. Precis när jag satte foten på den kom nästa hundring passerande rakt in i ett tätt buskage som dessutom var lokaliserat kloss mot väggen på Lasarettsbyggnaden. Dök med dödsförakt in i rishögen och plöjde efter väggen. Napp igen. Precis när jag hämtat andan kom en 50 lapp farande. Den passerande ännu längre in i buskaget. Precis när den skulle nypas, så stack den iväg ännu längre in under buskaget. Vid det laget hade jag fått greppet om pengarna som flyger sin kos och förvandlade mig till en buschman som kunde rädda 50 lappen.
Hustrun tackade och började på fundera på hur mycket som egentligen hade flugit iväg. Drygt en hundring saknads. Men efter en stunds febrilt letande så visade det sig att de hade blåst ned i en av de andra byxfickorna!! Jag tror att jag blev fintad där. Summan av kardemunnan blev att vi nog hittade alla de förflugna pengarna och den ropande människan blev inte heller övercyklad. Alla nöjda o glada. Så spännande kan det alltså vara att förflytta sig 200 m utomhus i den farliga blås- och cylkelstaden.
Efter uppackning så gjorde vi ett kort besök på Oasen. Kära hustrun godkände de senaste alstren och gav klartecken till färdigställande. Efter lunchtajm var det dags att inviga Helen i glasfusingens ädla konst. Fast hon är lite försiktig, men kommer med mycket kreativa förslag. Eftermiddagen fylldes av ett antal nya alster samt färdigställande av förra veckans projekt.
Stax innan jag åkte fick jag uppdrag från en muckad medbroder att komplettera kontaktlistan för gubbgänget på Björken. Naturligvis var jag utan färg i färgpatronen så utskrifterna, på mallen med foton som han skickat, blev lite taskiga. La filen på en sticka så att jag skulle kunna printa ut den på Oasen. Tanken var ju god. Men som vanligt slog mitt magnetfält till, så att Oasens dator kontrade med att tappa sitt operativsystem. Lyckades ändå identifiera de fotade och fick in kontaktuppgifter på ytterliggare sju stycken. Fortsätter jakten i morgon.
Efter middagen tog vi en rask promenad. Lite småkyligt, men vi fick i alla fall frisk luft. Hellan har nu mysat ned sig i soffan o slappar välförtjänt.
Tarmen har skött sig hyfsat idag. Blåsan erfordrar i vanlig ordning tömning minst en ggr per timme.
I morgon närmar det sig slutspurten. Behandling 12:45. Därefter är det utskrivningsprovtagning, på nya onkologmottagningen. Vi var förbi och kollade upp var jag ska infinna mig för tappas på lite blod i morgon.
Nu vill Hellan ha en kopp kaffe så då får vi bege oss ner till foajen. Tur att hon har kaffepengarna kvar. Idag när vi i blåsvädret knallade till behandlingen så ropade en människa, som vi förövrigt just räddat från att bli övercyklad: "Nu tappar ni pengarna". Hoppsan Helens finbyxor hade så grunda fickor att sedlarna klev upp ur fickan. I ögonvrån skymtade jag åtminstone tre sedlar som stack iväg. Första hundralappen hann jag i fatt efter en 15m rusch. Precis när jag satte foten på den kom nästa hundring passerande rakt in i ett tätt buskage som dessutom var lokaliserat kloss mot väggen på Lasarettsbyggnaden. Dök med dödsförakt in i rishögen och plöjde efter väggen. Napp igen. Precis när jag hämtat andan kom en 50 lapp farande. Den passerande ännu längre in i buskaget. Precis när den skulle nypas, så stack den iväg ännu längre in under buskaget. Vid det laget hade jag fått greppet om pengarna som flyger sin kos och förvandlade mig till en buschman som kunde rädda 50 lappen.
Hustrun tackade och började på fundera på hur mycket som egentligen hade flugit iväg. Drygt en hundring saknads. Men efter en stunds febrilt letande så visade det sig att de hade blåst ned i en av de andra byxfickorna!! Jag tror att jag blev fintad där. Summan av kardemunnan blev att vi nog hittade alla de förflugna pengarna och den ropande människan blev inte heller övercyklad. Alla nöjda o glada. Så spännande kan det alltså vara att förflytta sig 200 m utomhus i den farliga blås- och cylkelstaden.
söndag 2 maj 2010
Blåsdagen
Har man inte göra så skaffar man sig. I går kväll när jag skulle gå till sängs slog tanken mig angående lyset på bilen. När jag hämtade kära hustrun från jobbet så knäppte jag på positionsljusen i stället för halvljuset. När vi kom hem hade jag lite brådis in eftersom jag hade en överraskning till kära hustrun.
Mina positionsljus släcks inte automatiskt när man stannar bilen, inte ens om man har bråttom in. Den tanken kom alltså i mitt huvud precis när jag la det på kudden. Fick ta på mig och gå ut för att kontrollera. Mycket riktigt. Lysknappen i läge on, men inget ljus kvar. Det hade gått. Batteriet var så slut att centrallåset inte fungerade. Låste upp dörren. Släckte det släckta ljuset. Drog i huvspaken för att genast påbörja laddningen av batteriet. Kopplade på impulsladdaren för den borde kunna gå under natten. Dessutom är den så nätt att huven går att stänga. Sagt och gjort. Kopplade på.
Ett knäppande ljud med ca 3 sekunder intervaller!! Mystiskt? Kan man verkligen höra pulserna från laddaren??? Verkar otroligt. Det har jag aldrig varit med om. Tog bort laddaren och det blev tyst. Kopplade på och tickandet återkom. Mystiskt-mystiskt. Tickandet till tog i styrka. Så småningom hördes även ett svagt hest gnällande ljud i samma rytm.
Då ramlade en polett ned på mitt huvud!. Larmet!! Eftersom jag låste upp med nyckel så avaktiverades inte larmet. Å eftersom batteriet var så tomt att jag inte kunde öppna med tryckaren så insåg jag att det skulle bli en orolig natt för omgivningen om laddaren fick sitta kvar. Kopplade loss.
Otroligt klantigt att inte släcka lyset. Jag tillämpade därför Pippi principen -när det materiella krånglar. Då är det inte lönt att bli arg, för det begriper inte det materiella o då blir man ännu mer fbd. Så istället kan man ta några hoppsa steg och klarna hjärnan. Sagt och gjort.
I detta fall fick nu kroppen i stället gå och sova på saken. Skulle ju ändå upp kl 05:00 eftersom Hellan skulle till jobbet. Vita blixten kunde vi lita på, så den fick sköta transporten.
Hade under natten fått två teorier. Ide ett: Kanske man inte skulla påverka larmfunktionen om man använde service nyckeln. Sen gäller det att hitta den också. flera hoppsa steg. Provade servicenyckeln. Ingen skillnad mer än att batteriet hade återhämtat sig något så att nu tickade det inte, utan det tutade i stället. Säkert mycket uppskattat från grannarna kl 05:45.
Ide två: Koppla loss minuspolen. Med följd att alla koder och inställningar försvinner. Undrar vilken kod radion har? Hittade naturligvis inte radioboken eftersom den var inlåst i bilen. Mera hoppsa steg. Ok beslut fattas. Bära eller brista. Loss med minuspolen. Kopplade på laddaren och se (eller hör) inget larm. So far so good. Men i huvudet fanns förståss tanken. "Vad händer när jag ansluter minuspolen?". Gissa!! Sannolikheten att larmet ska gå igång är rätt stort. Jag kan ju inte heller låsa/ låsa upp med dosan eftersom strömkretsen nu är bruten. Ok. Ladda nu o ta konsekvensen sen.
Plan tre: Blir att rycka säkringen till signalen, men då tappar man också en hel del andra nödvändiga funktioner.
Plan fyra: Leta reda på kabelanslutningarna till signalhornen och var beredd på att rycka dessa.
Efter fem timmars laddning var det läge att prova. Jovisst, gick larmet när jag anslöt minuspolen. Men nu var ju grannarna redan vakna. Jag chansade tog nyckeldosan. Låste, låste upp, låste o sim salabim. Larmet tystnade. Så nu får vi hoppas att vindrutetorkare, spolare, bromasr och avvaktivering av larmfunktionen fungerar i morgon bitti. Anars blir det många hoppsa steg.
Hur gick det då med radiokoden? Jo det ordnade sig och jag fick programera om inställningarna. Färddatorn tappade sina inställningar, men det kommer ju nya.
Denna vecka tar jag bilen med till storstan. Hellan följer med ett par dagar. Hon var ju med vid inflytten, så nu är hon också med vid utflytten från min tillfälliga hemvist.
Hade en förhoppning att få lufta joggingskorna idag. En iskall vind och regn i luften var förutsättningarna. Men jag förlorade med 3-1. Nu hade både vänster örat och näsan gått ihop. Dessutom fick de med sig tarmen som ville ha ideliga tömningar mest hela dagen. Så övriga kroppen fick vacker klara sig utan joggingskor idag också. Hoppas att tjocksskalligheten ger med sig så att det är möjligt att komma igång lite lätt.
I morrn är det behandling 12:45, så vi åker nog så att vi lunchar i Umeå.
Mina positionsljus släcks inte automatiskt när man stannar bilen, inte ens om man har bråttom in. Den tanken kom alltså i mitt huvud precis när jag la det på kudden. Fick ta på mig och gå ut för att kontrollera. Mycket riktigt. Lysknappen i läge on, men inget ljus kvar. Det hade gått. Batteriet var så slut att centrallåset inte fungerade. Låste upp dörren. Släckte det släckta ljuset. Drog i huvspaken för att genast påbörja laddningen av batteriet. Kopplade på impulsladdaren för den borde kunna gå under natten. Dessutom är den så nätt att huven går att stänga. Sagt och gjort. Kopplade på.
Ett knäppande ljud med ca 3 sekunder intervaller!! Mystiskt? Kan man verkligen höra pulserna från laddaren??? Verkar otroligt. Det har jag aldrig varit med om. Tog bort laddaren och det blev tyst. Kopplade på och tickandet återkom. Mystiskt-mystiskt. Tickandet till tog i styrka. Så småningom hördes även ett svagt hest gnällande ljud i samma rytm.
Då ramlade en polett ned på mitt huvud!. Larmet!! Eftersom jag låste upp med nyckel så avaktiverades inte larmet. Å eftersom batteriet var så tomt att jag inte kunde öppna med tryckaren så insåg jag att det skulle bli en orolig natt för omgivningen om laddaren fick sitta kvar. Kopplade loss.
Otroligt klantigt att inte släcka lyset. Jag tillämpade därför Pippi principen -när det materiella krånglar. Då är det inte lönt att bli arg, för det begriper inte det materiella o då blir man ännu mer fbd. Så istället kan man ta några hoppsa steg och klarna hjärnan. Sagt och gjort.
I detta fall fick nu kroppen i stället gå och sova på saken. Skulle ju ändå upp kl 05:00 eftersom Hellan skulle till jobbet. Vita blixten kunde vi lita på, så den fick sköta transporten.
Hade under natten fått två teorier. Ide ett: Kanske man inte skulla påverka larmfunktionen om man använde service nyckeln. Sen gäller det att hitta den också. flera hoppsa steg. Provade servicenyckeln. Ingen skillnad mer än att batteriet hade återhämtat sig något så att nu tickade det inte, utan det tutade i stället. Säkert mycket uppskattat från grannarna kl 05:45.
Ide två: Koppla loss minuspolen. Med följd att alla koder och inställningar försvinner. Undrar vilken kod radion har? Hittade naturligvis inte radioboken eftersom den var inlåst i bilen. Mera hoppsa steg. Ok beslut fattas. Bära eller brista. Loss med minuspolen. Kopplade på laddaren och se (eller hör) inget larm. So far so good. Men i huvudet fanns förståss tanken. "Vad händer när jag ansluter minuspolen?". Gissa!! Sannolikheten att larmet ska gå igång är rätt stort. Jag kan ju inte heller låsa/ låsa upp med dosan eftersom strömkretsen nu är bruten. Ok. Ladda nu o ta konsekvensen sen.
Plan tre: Blir att rycka säkringen till signalen, men då tappar man också en hel del andra nödvändiga funktioner.
Plan fyra: Leta reda på kabelanslutningarna till signalhornen och var beredd på att rycka dessa.
Efter fem timmars laddning var det läge att prova. Jovisst, gick larmet när jag anslöt minuspolen. Men nu var ju grannarna redan vakna. Jag chansade tog nyckeldosan. Låste, låste upp, låste o sim salabim. Larmet tystnade. Så nu får vi hoppas att vindrutetorkare, spolare, bromasr och avvaktivering av larmfunktionen fungerar i morgon bitti. Anars blir det många hoppsa steg.
Hur gick det då med radiokoden? Jo det ordnade sig och jag fick programera om inställningarna. Färddatorn tappade sina inställningar, men det kommer ju nya.
Denna vecka tar jag bilen med till storstan. Hellan följer med ett par dagar. Hon var ju med vid inflytten, så nu är hon också med vid utflytten från min tillfälliga hemvist.
Hade en förhoppning att få lufta joggingskorna idag. En iskall vind och regn i luften var förutsättningarna. Men jag förlorade med 3-1. Nu hade både vänster örat och näsan gått ihop. Dessutom fick de med sig tarmen som ville ha ideliga tömningar mest hela dagen. Så övriga kroppen fick vacker klara sig utan joggingskor idag också. Hoppas att tjocksskalligheten ger med sig så att det är möjligt att komma igång lite lätt.
I morrn är det behandling 12:45, så vi åker nog så att vi lunchar i Umeå.
lördag 1 maj 2010
Demonstrationsdagen
Första maj. Ingen direkt vårkänsla. Regningt o murrigt på morgonen, ett par plusgrader. Men solen visade i em att den finns kvar ovan molnen.
Eloge till Jeppe som kommenterar de flesta inlläggen. Det är ju lite därför man har en blogg, dvs för att få nån form av kvitto på att det är någon som vågar titta in. Kommentarer välkomnas.
Verkar som jag får välja dag eller natt. Med att springa på toan alltså. I natt var det, hör o häpna, bara två uppsittningar. Däremot har det varit fasligt påträngande och bråttom vid många tillfällen idag. Den besvärande ömhet som funnits längst ut i urinröret några dagar, har gett med sig något idag. Troligen beror den på att urinledarna är inflammerade och sänder ajaj signaler till nerverna. Hoppas det avklingar när behandlingen är slutförd.
I dag rullade jag fram Suzukin från sin plats under täcket. Ström hade den fått, så efter några startförsök så puttrade den igång. Vädret inbjöd dock bara till en tur tvärs över garagegolvet.
Har efter förra helgen fått bromsar på hjärnan, så jag kollade klossarna fram. De var 3,5-4 mm, så jag fick hicka. Hade för mig att miniminivån för godkännande vid besiktingen låg på 5 mm. det är ju besiktningsdag nästa lördag. Tur att det är lördag idag, tänkte jag, då kan jag fixaa nya belägg och montera. Åkte ut till MCrepen på Brogatan. Där var låst o stängt. Pep iväg till TNC för att höra om de kunde fixa, alternativet var Söderströms. TNC hade dessutom flyttat eller lagt ned så där var tomt. När jag passerade S, så ramlade poletten ned varför det inte fanns några bilar där!!! Det är ju Röd dag-1 maj!!!!. Det hade jag helt förträngt. Då Hellan har jobbar helg, så tyckte jag det kändes precis som en vanlig lördag. Snopet. Fick hur som helst tag i nya belägg från MC repen som var på jobbet på em. De nya visade sig vara 5 mm och minsta tjocklek får vara 2 mm. Gjorde rent, kopparpastade, motionerade prunchen o satte dit de gamla. De nyper då så att jag låser framhjulet på garagegolvet på väg från porten mot hyllväggen. Så nu har jag i alla fall ett par i reserv.
Väntar ihärdigt på att min förkylningstjockskallighet ska ge sig så pass att man vågar sig på en lättjogg.
Tidig morgon i morrn igen. Hellan börjar 6:30.
Eloge till Jeppe som kommenterar de flesta inlläggen. Det är ju lite därför man har en blogg, dvs för att få nån form av kvitto på att det är någon som vågar titta in. Kommentarer välkomnas.
Verkar som jag får välja dag eller natt. Med att springa på toan alltså. I natt var det, hör o häpna, bara två uppsittningar. Däremot har det varit fasligt påträngande och bråttom vid många tillfällen idag. Den besvärande ömhet som funnits längst ut i urinröret några dagar, har gett med sig något idag. Troligen beror den på att urinledarna är inflammerade och sänder ajaj signaler till nerverna. Hoppas det avklingar när behandlingen är slutförd.
I dag rullade jag fram Suzukin från sin plats under täcket. Ström hade den fått, så efter några startförsök så puttrade den igång. Vädret inbjöd dock bara till en tur tvärs över garagegolvet.
Har efter förra helgen fått bromsar på hjärnan, så jag kollade klossarna fram. De var 3,5-4 mm, så jag fick hicka. Hade för mig att miniminivån för godkännande vid besiktingen låg på 5 mm. det är ju besiktningsdag nästa lördag. Tur att det är lördag idag, tänkte jag, då kan jag fixaa nya belägg och montera. Åkte ut till MCrepen på Brogatan. Där var låst o stängt. Pep iväg till TNC för att höra om de kunde fixa, alternativet var Söderströms. TNC hade dessutom flyttat eller lagt ned så där var tomt. När jag passerade S, så ramlade poletten ned varför det inte fanns några bilar där!!! Det är ju Röd dag-1 maj!!!!. Det hade jag helt förträngt. Då Hellan har jobbar helg, så tyckte jag det kändes precis som en vanlig lördag. Snopet. Fick hur som helst tag i nya belägg från MC repen som var på jobbet på em. De nya visade sig vara 5 mm och minsta tjocklek får vara 2 mm. Gjorde rent, kopparpastade, motionerade prunchen o satte dit de gamla. De nyper då så att jag låser framhjulet på garagegolvet på väg från porten mot hyllväggen. Så nu har jag i alla fall ett par i reserv.
Väntar ihärdigt på att min förkylningstjockskallighet ska ge sig så pass att man vågar sig på en lättjogg.
Tidig morgon i morrn igen. Hellan börjar 6:30.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)