Nu är jag tillbaka på plats och återupptar behandling och rapportering. I fredags tog jag slut när jag kom hem. Det hade nog varit en ordentlig anspänning vecka 1, som släppte när jag kom hem. Det kändes väldigt jobbigt och uppgivet, men tur att jag har Helen som kan stötta och få mig på banan igen.
Lördagen började med ett träningspass på Brux för mig o Hellan. Sen tog jag tag i s40 lyktbyte. Oförsiktigtvis tittade jag under bilen när jag hissat upp den och upptäckte fläckar som var kala från underredsskydd. Verkar iofs vara galvat, men slitskyddet var borta. Bara att stålborsta, peta, rensa, spotta skräp ur halsen. Grundmåla med zinklfärg, lukta illa i näsan och när kl blev 15, så började lykt projektet.
Samtidigt startade travet, så jag travade in och ut ur garaget o Hellan höll koll på häststarterna. Den största favoriten i tredje loppet där vi hade spik, var struken. Trots detta fick vi 4 rader med 5 rätt. Tot 444:- på 10 pers. Nu har vi kommit överens att satsa dessa på v64 på onsdag, Eftersom två deltagere muckar denna vecka.
I går söndag var det en löprunda, med havererande mage. Ni kan ju prova att springa i 15 min och knipa så hårt det går och lite till, samtidigt som fötterna ska förflyttas och andningen blir kortare och explosionen kommer oundvikligen närmare och närmare och närnmare för varje steg man tar. Det är en mycket oangenäm träningsupplevelse. Hann som tur hem och sprang in på toan, sedan skickade jag iväg allt vatten i rörsystemet till reningsverket, där förmodligen gaslarmet slogs ut.
Förmodligen var det en komboeffekt av mitt hormonintag och med den utlösande faktorn att jag hade förmånen att få i mig kraftig överdos av lösningsmedel vid sprutandet av Carlofon under bilen. I ett garage med stängda dörrar och 1500 kg ca 7 cm över näskanten.
I nästa inlägg ska ni få historien om upplevelsen att transportera sig med buss till grannlänets residensstad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar