Dag 2 Gy

Då är det äntligen dags för dagens inlägg. Till att börja med är jag lite kluven på var jag ska lägga mina dagboksnoteringar. Ska de bo under startsidan eller dagbokssidan?? Detta får lösa sig i framtiden. Idag provar jag att lägga in den direkt på startsidan, så att det är möjligt att kommentra. Beroende på kommentars frekvensen avgör jag senare var den hamnar.

Nåväl. Idag är det Dag 2 Gy.
Första strålningen är genomförd. Nu är det snart klart, bara 38 ggr kvar. Många kommenterar att 8 veckor måste känns som en väldigt lång tid.
Själv känner jag det inte så, än så länge i varje fall. Däremot så tycker jag att det varit en väldigt lång tid dels från sept, när första misstanken kom, tills nov, när diagnosen var klar. Tiden från nov till beskedet i januari om behandlingsåtgärd, upplevdes också som lång, liksom tiden från januari till idag den 9 mars, när nu äntligen reparationen ska börja.

Egentligen är det konstigt att jag mår så bra, men tur är väl det. Det känns lite besynnerligt att inleda en behandling som sannolikt innebär att jag under 8 veckor kommer att få tilltagande besvär med tarm och urinvägar. Men jag får ta fram ett av mina många valspråk: "Det måste bli sämre för att det ska bli bättre". Sedan lägger jag till nästa som säger: "He ska gå!!".

Sov förvånansvärt bra inatt. Kändes tryggt att ha Helen med. Vaknade strax före 7 efter sedvanligt drömmande, svettande och frysande. Känslan i kroppen var mycket besynnerlig, på samma sätt som det varit till o från de senaste veckorna. Det var tomt!! Vanligtvis är ju kalendern överfull med materiella åtaaganden och saker som ska göras, levereras eller fixas.

Nu finns det en viktgare sak att fixa och det ska ordnas av någon annan och jag har inte kontrollen och kan inte mäta utvecklingen. Det enda jag vet är att det blir en match och att jag ska stå som segrare i den matchen. Mina förutsättningar att lyckas är stora med den uppbackning som jag har från hela min familj och alla vänner som peppat mig hittills mig under resan. Mitt sätt att visa min tacksamhet till alla är, att visa att jag ska upp på banan igen.

Antar att ni undrar hur dagen varit! Det är väl därför man skriver dagbok! Så nu kommer det!Dagen inleddes med en god och näringsriktig frukost. Sen ett samtal med onk.sköterskan. En 30 min promenad, och en varmkörning av bilen som fått följa med. Sen checkade vi ut Helen och intog en kanonlunch med plommonspäckad fläskfile med gele. Sedan vila inför första strålbehandlingen på det historiska datumet 9 mars kl 13:30. Helen fick en guidad tur av personalen. Själv låg jag helt stilla med byxorna neddragna på en brits inne i strålningsrummet. Först fotades med röntgen, sedan markerades med sträck och kryss på kroppen för att de ska kunna ställa in lika vid varje tillfälle.
Första fyra dagarna strålas bara från sidorna, för att skona tarmen. Själva strålningen tar ca 20 sek på varje skott. Ska räkna sekunderna noggrannare i morrn. Svårigheten är att ligga helt stilla.
Efter strålingen fick vi en mycket bra information om en del praktiska detaljer av en avpersonalen som sköter maskinen. Vid 14:30 vandrade vi hem till hotellet och fick en kopp kaffe. Helen åkte hem 16:30 o jag fick en godkänd moussaka till middag och sällskap av en herre från Bodentrakten. Efter en lång pratstund blev det en 45 min promenad och samtal med mina nära och kära.

Nu har ögonen blivit tunga och jag ser fram mot nästa strålning kl 09:30 i morrn. Hoppas att Helen får sova riktigt gott inatt. Här är det tomt utan henna. På samma sätt som hon tycker det är tomt hemmavid.
På återhörande.