En natt utan att vakna

Sov hela natten utan att behöva besöka toaletten. Tabletterna var förstås orsaken. I natt tänker jag prova enbart med alvedon. Mystiskt att vallningarna har tilltagit trots att depån av hormoner borde vara avtagande.

I morrn börjar nästa hormonbehandling med antiandrogenet, Bicalutamid. Tycker att det är ett härligt klingande ord. Behandlingen är sex månader, med en tablett per dag. Då väntar säkert nya reaktioner i kroppen. Den stackars kroppen kan inte ha det lätt. Så fort den ställt in sig i ett läge så kommer det nya förutsättningar. Hoppas att den sköter sig bra, utan att protestera alltför mycket.

I övrigt bjöd dagen på regn och regn och ca 10 plusgrader. Trampe fick därför en vilodag.

I kväll var det Johan Bergströms Minneslopp, den femte Hägglundsjoggen. Gråkallt och +11 grader. Dålig rytm i löpningen och för lite syre från lungorna gav en något sämre tid än förra veckan. Kan ha berott på att första km gick snabbare och de få muskler som finns kvar desperat ropade på mera syre som de stackars utarmade blodomloppet inte lyckades pressa ut. Tror att första km gick på 4:51, sen gick det utför, trots att banan är flack. Benen blev lite stumma o vaderna protesterar lite efter loppet.

Trots allt så får jag vara nöjd. Förmodar att jag vann klassen herrar som behandlas för Prostatacancer. Jag har ju i alla fall genomfört alla loppen löpandes hela vägen. Joggen har varit ett bra mål för mig att kämpa på med träningen fast det går tungt. Nu gäller det att snabbt hitta ett nyt mål, för att motivera mig när det tar emot.

Nästa mål blir sängen. Natti