torsdag 8 april 2010

Dag 19/39. Positivt o dystert

Tack för kommentarerna på gårdagens inlägg. Jo, jag har berättat om tändstickstricket, men eftersom det mest var fingerflinka kvinnor närvarande, så blev de inte så impade. Men det funkar för mig i alla fall.

Fick sova lite längre stunder i natt. Bara två uppsittningar. Vaknade 6:15. Hade varit lite frost i natt, men senare under dagen har temp stigit till +6.

Travet i går renderade i 5 rader med 5 rätt på ena bongen. Utdelning 0:-. Andra systemet hade 6 av 6 rätt. Tyvärr så vann rätt hästar, dvs lågoddsarna, så det blev 170:- totalt, vilket investeras i V75, på lördag. Vi måste ju bli av med potten.

Intensiv förmiddag. Provtagning kl 9.00. Gick som hejsan. Lite rörigt. Det var sista dagen i denna lokal för personalen på mottagningen, så flyttlådorna hade kommit fram. De stänger för flytt fre-mån. Så då blir det spännande att se hur alla ska hitta till veckan. Än finns ingen skyltning. Men jag har räknat ut att byggnad 27 benämns med Q. Har hittat dit via kulverten men ej via markplanet. Det blir nästa veckas utmaning. Men jag kommer att slutföra min behandling i nuvarande lokaler. Vilket i sig är synd att man inte kom 4 veckor senare, så att man blivit körd i de nya maskinerna. de har bättre sikte och bildåtergivning, vilket innebär att man fotokollar vaqrje patient vid varje körning för att kontrollera att guldkornen har samma position. den nya utrustningen blir träffsäkrare.

Läkarbesöket, som var satt till 9:45, blev något försenat, så 9:52 kallades jag in till strålningen. Vi blåser på lite extra snabbt så hinner du, sa personalen. Träffade läkaren strax efter 10. Vi hade en ganska bra diskussion tycker jag.

Jag gjorde en kort sammanfattning av tumörstadium, biopsiresultat, Gleasonscore med kommentarer, PSA inkl kvot samt storlek prostata och sa att när jag stoppade in uppgifterna i det normgivande nomogrammet, så får jag upp till 44% risk för spridning till sädesblåsor, lymfa eller skelett, i vissa fall. Och minst över 25 i allka fall.

Om jag förstod rätt så har de bedömt att risken är liten för spridning utifrån mitt relativt låga PSA (15). Hade det varit 20, så hade jag hamnnat i en annan bedömning, eller om de biopsier där gleason benämnts 3 med fokalt 4 istället hade blivit 4 så hade det varit Högrisk. Bedömningen är att de ska ge kurativ (botande) behandling och att hormoner därför satts in. Om de hade konstaterat spridning så hade det i stället blivit pallitativ (livsuppehållande)behandling.

Efter diverse funderingar frågade Läkaren om jag begärde att få en skelettscint utförd. Jag hävdar att det skulle vara bra att veta om det finns några elakingar som smitit och landat någon annanstans och att det isåfall måste vara bättre att försöka bekämpa dessa nu än att vänta tills det är för sent. Jag menade att det måste vara lättare att laga ett litet hål i byxfickan än ett stort hål och att en tidig åtgärd sannolikt förlänger livslinjen mera än om man väntar till det vuxit till sig.

Hon ställde också frågan om jag verkligen ville veta. Det är en svår och tung fråga, man ser eventuellt en livslinje som kortas. Vi förde en diskussion om detta och jag hävdar att det måste vara bra att veta. Finns inga tecken på spridning så har jag kvitto på det. Vilket skulle kännas oerhört skönt. Skulle något finnas och jag inte gör en scint nu och det istället upptäcks om 7 år, så kommer jag att bli bitter för att vi inte kontrollerade det nu.

Det verkade som att hon tyckte att jag argumenterade bra.

Hade också datorn med mig och tog fram nomogrammen som visade på risken utifrån min utredning. Hon såg lite förvånad ut över att jag hade mitt skrivbord med mig. Men läste intresserad på mina resultar. Ja se dessa patienter.

Det hela slutade med att läkaren ska kolla med sina kollegor och min tidigare läkare angående min begäran om att utföra en scint efter avslutad strålbehandling. Risken finns naturligtvis att de anser att det blir ett prejudikat och att andra som är mindre befogade även kan komma att kräva motsvarande. Besöket var slut 10:30. Mina känslor var blandade. Men jag siktar framåt.

Väl tillbaks på rummet fick jag telefon från en bekant som precis gått igenom en prostata operation i Sundsvall. Vi hade många spörsmål och erfarenheter att diskutera.

Efter lunch var det läge för en promenad. Temperaturen hade stigit och solen började på lysa igenom. Fick tel från en kollega på jobbet som hade lite funderingar. Så jag telefonerade och promenerade. Fick också veta att en gemensam bekant råkat ut för en hjärtinfarkt, men nu var på bättringsvägen och hade flyttats till Örnsköldsvik.

Nu till det roliga. I slutet av min promenad förbi min gamla gymnasieskola, stötte jag i hop med en skolkamrat från Nordmaling. Vi hann prata en stund. Kul.

Efter promenaden, som blev 75 min, så väntade kaffe och ett pass i motionslokalen. I dag var det ytterliggare en ny adept, så nu är vi minst 4 som nyttjar lokalen. Kul.

Har under veckan skymtat en klasskamrat från Nordmalingstiden här på hotellet. Efter middagen satt vi en lång stund och pratade. Han har haft en besvärlig resa och är nu här på uppfräschning av kroppen. Trots alla besvär är han positiv och glad. Han blir kvar en vecka till så vi hinner nog mötas igen.

Förresten vet ni hur man ser att en bil kommer från Mexico och/eller Spanien?? Jo det är ju en Manuel.

I morrn är det rekordtidigt pass. Behandling 7:45. Då hinner jag hem med 9:40 bussen och kommer hem till lunch. Kanon. Hoppas hinna förbi till Skatteverket (Synd att det inte är Skratteverket, tror att Sverige skulle behöva ett sånt) och hämt roliga bilagor till deklarationen så att jag kan sitta inne med dem nu när det ska bli bra väder i helgen.

Nu är det dags att betala veckans vistelse och packa ned grejorna o förbereda min permission. I morrn är det halvmuck 20/39. Nu är bara resten kvar. Kul.

3 kommentarer:

  1. Hej Lasse! Fick reda på att du har en blogg, och adressen till den alltiett idag. Har inte läst mig bakåt ännu, utan nu ditt dagsfärska inlägg. Konstaterar att du kämpar på bra. Håller givetvis tummar och tår för att det ska gå vägen och att du ska bli frisk. Ser fram emot att ses på jobbet igen senare i år. Ha det bra. Kram /K Orav

    SvaraRadera
  2. Men hur ser man att en bil är från Polen? Jo det ser man ju po-lacken. Men hur urskiljer man den bilen från en bil från jamaica då? Enkelt, man tittar bara på reggie-streringsskylten så klart! Men värre är det med de där tyska bilarna för om man funderar på hur man ser att de just kommer från tyskland så blir tyvärr svaret att det ger-man inte! Vad skönt med halvtid, jag är fascinerad över att du håller igång och tränar så flitigt som du gör. För min del säger bara mitt högerknä aj-aj, ska språka lite mer med jon om vad som är en fortsatt lämplig behandling för det verkar inte riktigt gå åt rätt håll. Du får hälsa lilla mamman när du kommer hem! kram kram //Daniel, Linda och Andie(som tränar på sitt sätt genom att för andra gången i sitt liv löper)

    SvaraRadera
  3. Jag har ingen rolig historia så Jag tänkte sjunga en sång i denna glada samling

    Thailando thailando amigos adios adios........

    :)

    Nu är det nära....känns som det blir trubbel bara för att jag ser fram emot det så mkt och har berättat det för så många....det brukar ju lixom vara så.....

    kram kram

    SvaraRadera